Okej, efter en liten paus fortsätter vi träningspasset med att höja störningarna. (se förra inlägget om inkallning)

Den största störningen för Totte, förutom springande hare, är andra hundar. Det är sååå kul att leka med dem. Detta innebär naturligtvis att han utsätts för risker. Han tror hitintills att alla är snälla men det vet vi ju att alla inte är. Jag måste med andra ord kunna kalla in honom när han är på väg mot andra hundar.

Mitt i den här träningen dyker först två skällande småhundar upp, som lämplig störning. Vad värre är så dimper dessutom typ världens största schäfer med en enorm ragg ner från himlen och landar framför oss. Snacka om att jag är i bubblan, jag ser honom inte förrän han står en decimeter frän Totte, det var extremt obehagligt.

Man ser på filmen att min impuls är att kasta mig fram och ta Totte men jag hejdar mig tack o lov, det hade verkligen kunnat förvärra situationen. Snacka om skarpt läge. Två fina inkallningar blev det, efter den första är jag så paralyserad att jag inte får fram belöningen – så i stället fortsätter Totte mot de små skällhundarna. Man hör på min falsett att jag är något stressad. Puh.

Sedan fortsätter vi träningen med att kasta favoritleksaken för att kalla in när han är på väg mot den. I början kallar jag precis när jag kastat, sedan låter jag honom springa längre och längre innan jag kallar in. Emellanåt får han springa och ta leksaken också.

Jag klickar i detta träningspass även när han har kommit ända fram till leksaken eller hunden om han fort väljer bort störningen. Vid en stegring kan man tänka sig att låta klicket utebli om han kommer ända fram. Risken är annars att han väljer att använda störningen som en slags target och gör en liten kedja.

Det var värst vilken svacka jag hamnat i. Jag har verkligen tappat både lust och motivation till all träning. Och jag är så trött.

Livet har dock lärt mig att det i sådana situationer är bästa att göra…INGENTING alls. Uthärda och vänta, fundera lite på varför (det finns flera svar just nu) men inte försöka pressa fram något. Till och med backa lite kan hjälpa.

Så i helgen bestämde jag mig för att lägga ner alla tävlingsambitioner inför nästa år och inte hålla mer än mina favoritkurser. Jag behöver inte göra något alls faktiskt. Men jag VILL nog göra lite ändå: Bara gå några roliga kurser, hålla några av mina favoriter samt de alltid lika roliga privatlektionerna och sedan inget mer.

Som ett brev på posten kom då, någon dag senare, en gnutta vilja att träna lite igen. Så jag har bestämt mig för att inte ha några långsiktiga mål för nästa år men däremot kortsiktiga mål. Jag tänker köra en liten grej ett tag och sedan byta till någon annan.

Nu har jag bestämt mig för att träna ingångar med Totte. Det och inget annat. Det vill säga; jag tränar ju flera andra saker i och med att jag tränar alls. Lek, avlämningar, hålla, släppa. Och så måste jag variera lite för att kunna återgå till ingångarna; till exempel sitt, stå, backa och tricks så klart… MEN det är ingångarna som ska vara HUVUDFOKUS och bli riktigt bra innan jag går vidare med något annat.

Jag började med ingångarna ganska sent med tanke på att det är något som jag vill att mina hundar ska ha högst på sin lista; det är det jag vill att de ska erbjuda först.

Så nu har Totte precis lämnat klossen. Jag fasade ur den häromdagen och det var en intressant upplevelse i sig. Jag gick från kloss till ett pappersark som jag rev i mindre och mindre bitar tills det inte var något kvar. Försökte någon gång att smussla bort det där pappret lite tidigt men då fattande han inget utan började erbjuda en massa annat…

Targetberoende minsann! Till slut var biten så liten att den gick att sparka bort och vi fortsatte med ingångarna utan problem. Det var riktigt skoj faktiskt.

Totte har några släktingar som är till salu ;-); två valpar från Kennel Mångsysslarens F-kull. Jag kan verkligen rekommendera den här uppfödaren som tänker ARBETSHUND när hon avlar. (Och som själv tävlar jättemycket med alla sina cockrar, var bla en i laget som vann SM-guld i agility i somras).

Mamman är högintressant för dig som vill träna och tävla i agility: De som har sett henne virvla fram minns det ;-).
Så här står det på kennelns hemsida om mamma Behändiga Bärtha (som jag tror är Tottes moster om jag inte fattat helt fel):

”Bärtha är mitt helbruna yrväder från B-kullen. Hon har energi som aldrig tar slut. Ett oerhört driv främst på agilitybanan men även i annat arbete. Hon är MH-testad, tävlar i agility och hoppklass 3 och lydnadsklass 2. Om tiden räcker till ska även hon tävla i bruks, viltspår och jakt.”

Två valpar finns kvar och är leveransklara och så här beskriver Katarina, som äger kenneln, dem:

Fenomenale Fingal (brun) är en liten brun hane med mycket bus i. Han är väldigt lik sin mamma till sättet. Kampvillig och envis som synden. Kan vara lite blyg men med rätt träning så blir han en kanonhund. Bär gärna omkring på saker.

Fräcke Fritjof (svart) har ett litet navelbråck men som inte ska ha någon betydelse enlig veterinären. Han vill gärna göra saker tillsammans med någon och är framåt och nyfiken. Han kampar och bär väldigt gärna så fort han få chansen. Kommer att bli en kanonhund att jobba med. Han är väldigt samarbetsvillig och pigg.

Gå in på Mångsysslarens hemsida för mer info och kontaktuppgifter!

Visst är de farligt söta…

Hjälp vilket dödläge det är här då. Jag har NOLL och INGEN inspiration till hundträning what so ever sedan några månader tillbaka. Bloggandet blir därefter. :-( Någon som har tips på hur jag ska komma igång?

En liten gnista fick jag dock i söndags då jag hade en ny privatelev, en charmig flattevalp och hans ambitiösa matte. Det är ju alltid skoj med dessa möten med människor och hundar som är på väg och kommer en liten bit till när vi ses. Så när jag kom hem så gick jag ut med Totte och tränade organiserat ute för första gången på väldigt länge.

Det blev fritt följ, apporteringsträning, hoppstå, inkallning och hämta och lämna grejer. Det var verkligen skönt att allt fanns kvar och att jag kunde höja kriterierna på alla momenten och därmed komma lite vidare. Han orkade också ett ganska långt träningspass på kanske 20 minnuter. (Med kisspauser och lek osv så klart).

Inkallning från sitt var första gången som jag tränade på lite längre håll och han var duktig på att sitta fast jag gick längre än tidigare. Däremot tyckte han inte alltid att jag ropade ”kom” fort nog när jag väl vänt upp så då sa han ”vaff” och kom springande ;-). Jag ska variera lite mer så att jag inte kallar in varje gång utan går tillbaka och belönar för att han sitter kvar, tyst och stilla.

Nu är Totte åtta månader. I dag lyfte han på benet för första gången när han skulle kissa. Så han håller nog på att bli stor. Det märks inte annars, han är väldigt mycket vimsig valp eller unghund fortfarande. Han är extremt utåtriktad, vill springa till alla hundar och hälsa osv. Jag har medvetet försökt se till att han får uppleva goda hundmöten och det har ju lyckats… ;-) NU är det hög tid att börja skvallerträningen av andra hundar.

Däremot kan jag leka mig förbi nästan vad som helst, jag är verkligen nöjd med hur han leker! Han är förvisso matintresserad men jag undrar om inte kamplek är snäppet bättre än nästan all mat… Underbart att ha en hund som går att belöna på flera sätt, det är verkligen användbart.

Förresten så tycker jag ni ska gå in och rösta på vilken artikel som var bäst i Canis under 2009. Och ni tyckte givetvis att min (i förra numret om att träna valp) var bäst, eller hur ;-D ;-D…

http://www.canis.se/gensider.php?gid=157

När jag började med klickerträning för åtta år sedan så var jag stum av förundran över min instruktör vars hund gjorde den ena konsten efter den andra utan att matte ens sa något. Hon bara stod där och väntade. Och så klickade hon plötsligt för något som hon ville ha. Och då gjorde hunden exakt samma sak en gång till!!! Magi. ;-)

Nu är det jag som står där med en klickerklok hund (Dacke) och en på god väg (Totte) men jag har inte glömt av hur det kändes att inte förstå hur jag skulle göra. Och jag har elever som påminner mig igen och igen!

Jag träffar många crossover-tränare som sliter sitt hår inledningsvis och en av bloggens läsare skrev för ett tag sedan:
Det svåra tycker jag är att begripa hur man ”shapar”, hur man genom att vänta ut hunden får den att ”erbjuda ett beteende”, och även att därifrån komma fram till det beteendet som man vill ha.

För er som inte redan läst mitt tidigare inlägg om att shapa och fånga så kan jag rekommendera det först.

För många av mina elever har shapingen lossnat genom att de helt enkelt börjat med att fånga beteenden först. (Och som ni kan läsa i ovanstående inlägg så är det alltså så här jag börjar träna med valpen.)

Först: Vad är skillnaden på att fånga och shapa? Jo, när du fångar så fångar du helt enkelt ett beteende som hunden naturligt erbjuder, till exempel att den backar två steg. När du shapar så formar du fram ett beteende, steg för steg tills det ser ut så som du vill ha det, till exempel backa upp på en låda, snurra runt, göra snygga ingångar, stå mitt i rutan och så vidare.

Fånga vad som helst, ta gärna något som du vet att din hund gör ofta. Alla hundar gör något, om de lever.  De rör sig; en tass lyfts, ett huvud vrids, nacken böjs, de lägger sig, ruskar på huvudet och så vidare. Klicka för något som händer – gärna det första som händer – så ni kommer igång. Vänta inte nödvändighetsvis på att exakt samma sak ska hända igen utan klicka för vad som helst annat som händer.

De flesta behöver få igång hundens förmåga att erbjuda beteenden, inledningsvis handlar det därför inte om att beteendet nödvändigtvis ska erbjudas igen och igen. Det där kommer av sig själv så småningom – hunden upprepar det som lönar sig.

Att stå och glo på varandra utan att något händer är inte särskilt uppbyggligt för träningskänslan. Tänk så här (särskilt inledningsvis): Det ska aldrig gå mer än fem sekunder mellan varje klick.

Om både du och din hund är crossovertränade så kan ett enkelt sätt att fånga vara att börja med targetträning. Nästan alla hundar sträcker sig mot en handflata eller ett finger som presenteras en liten bit ifrån dem. Klicka för det där lilla rycket i nacken när hunden sträcker sig. Det här blir troligtvis en shapingövning; du vill inte bara att hunden ska sträcka sig mot handen utan slutmålet kan vara att den ska hålla nosen mot handflatan i två sekunder. Forma fram det steg för steg.

Om du har en hund som bara blir stillasittande så försök att varva med att kasta godiset efter klicket och att ge det i handen, så du bygger in rörelse i belöningen. Lek givetvis gärna också. Undvik att klicka för just stillasittande om det är där ni fastnar.

En annan bra och inte alls dum fråga från en läsare lyder:

Dum fråga kanske men kan hunden bli stressad av klickerträning? Om jag står stilla och väntar och hunden blir mer och mer uppvarvad hur ska jag då göra?

Visst kan hunden bli stressad av klickerträning – en hund kan bli stressad av all dålig träning! Och det går givetvis att träna dåligt som klickertränare. ;-) Ogenomtänkt träning med oklara mål och för höga kriterier brukar vara dålig träning.

Jag vill undvika frustration hos mina hundar. Lite skadar inte men jag vill verkligen inte att träningspasset ska domineras av en hund som ylar och piper. Med Totte sänker jag kriterierna väldigt mycket när han börjar ett pass på det sättet. Han ska helst inte få chansen att varva upp sig (för mycket) och det får inte gå för lång tid till första klicket.

Ett väldigt bra exempel är mitt andra träningspass med klossen (som jag använder för att lära in fina ingångar vid sidan). Jag har först kriteriet att han skulle upp med en tass på klossen men detta kriterium ändrade jag fort till att han bara skulle närma sig den. Inledningsvis är det mycket pip men jag bestämmer mig för att jobba vidare med sänkta kriterier och se om det släpper, vilket det gör. Se själva här:

De flesta har inte hundar (om det inte är valpar för de gör saker nästan hela tiden) som steppar loss och erbjuder allt möjligt skojigt som du kan fånga. Den första tiden med en crossoverhund handlar om att skola om den så att den får ett nytt tänk. Plötsligt ska den göra en massa saker – tidigare har den säkert blivit belönad för att INTE göra en massa.

Inskolningen kräver att du tar små, små steg där du belönar för kreativitet och rörelse snarare än att tänka att ”nu ska vi minsann träna ligg och jag tänker stå helt stilla tills hunden ligger”. Dela upp allt du gör i små delar! Du kan troligtvis vänta ihjäl dig på att din hund ska snurra ett helt varv. Istället kan du klicka för att huvudet vrids lite åt sidan, sedan en tass, sedan en till och så vidare.

Ganska snart så har din hund skaffat sig en liten repertoar. Då kan du börja att växla mellan de här olika beteendena genom att först klicka några gånger för det ena, sedan hålla inne på klicket och klicka först när ett av de andra beteendena erbjuds. Och vips, så har du en hund som är klickerklok: den erbjuder det beteende som den senast fick klick för och får den inget klick så ändrar den beteende.

Okej, som ni anar så gillar jag att mäta och undersöka saker och sedan titta på tabeller och lägga pannan i djupa veck och fundera; ”jaha, vad kan det här betyda då”?

Och jag bloggar förvisso för att det är roligt men jag skulle aldrig skriva om det inte vore kul/intressant/utvecklande även för någon annan. Så därför tog jag reda på lite om vem ni är genom Läsarbarometern. (se förra inlägget). Sista frågan i läsarundersökningen var vad ni ville jag skulle skriva om. Här kommer ett urval av vad ni svarade – och min respons på det.

Tanken med den här bloggen är att ge inspiration till träning och kunskap om klickerträning.
Därför är det ju glädjande att läsa att det är just det ni är ute efter ;-)…

Era önskningar är många och roliga, ett litet axplock:

Funderingar kring ”teori i praktiken”. Vilka svårigheter du stöter på och hur du löst det. Er alltid på utkikk etter nye ideer eller løsninger. Konkreta träningstips. Vanlig lydnadsträning. Valpetrening. Innlæringstips (hvordan gjør du det fra starten når du trener inn noe). Nåt som alltid brukar vara bra att veta är ju hur man gör när man kör fast. Jag har en CO-hund så vi kör fast rätt ofta :). Filmer hur du lär in olika saker. Konkreta träningstips.Den vardagliga träningen. Vardagslydnadsträning. Hur på bästa sätt använda klicker i vardagslydnad. Arbetslust Träningstips, belöningsutveckling. Shejping, tävlingsträning, förstärkare (vad som är förstärkare, olika typer av belöningar, resonemang kring beteenden som kan vara belönande men som man kanske inte tänker på som belöningar… Själv kämpar jag med inkallningsträningen samt samarbetsvilja hos min hormonstinna unghund så frågor som rör det är ju alltid intressanta! :)

Många av er återkommer till detta med hur man gör när man har kört fast och hur jag löser problem och hanterar motgångar. Det är ju det absolut roligaste att skriva om så jag fortsätter med det då! :-) Ni får gärna återkomma med konkreta exempel på VAD det är NI kör fast på!

Flera av er följer också valpträningen och har själv valp eller unghund och har frågor kring det, tex:

Hur man lugnt och metodiskt presenterar klickern, avancerar framåt med det som är väsentligast när man har en ny valp i hemmet. Hur går man till väga med det viktigaste?/ Vad bör jag lära den unga valpen? Jag har en valp som är tio veckor och som jag har börjat klickerträna så smått. Vad tycker du att man bör prioritera i början av valpens inlärning? Vad gör jag för fel när valpen sitter blickstilla och tittar på mig och blir frustrerad när jag inte klickar?

I nästa nummer av Canis (december-09) har jag skrivit en lång artikel om ovanstående med fokus på tävling och jag vill inte förekomma den men jag lovar att återkomma med konkreta exempel på ovanstående. I detta numret av Canis (oktober) är det en jättebra artikel skriven av Marianne Tønseth och Anette Matland om valpens första viktiga tid i det nya hemmet. Rekommenderas! (Se också lite längre ner, min kommentar kring hur man shapar).

Det hade varit kul om du även kunde ge konkreta exempel på kriterieplaner, det ger mycket om man jämför med hur andra strukturerat upp sin träning.

Kriterieplaner, ja. Jag ska definitivt lägga upp några exempel på detta, jag sätter ofta flygande kriterier och är dynamisk i mitt kriteriesättande, ibland slarvig. Så det skulle hjälpa mig att bli tydligare!

Det svåra tycker jag är att begripa hur man ”shapar”, hur man genom att vänta ut hunden får den att ”erbjuda ett beteende”, och även att därifrån komma fram till det beteendet som man vill ha. /Shapingtips, men hvordan kriterier du har og progresjon./Jag vill ju inte gärna klicka och belöna skällande och krafsande på mina ben? Dum fråga kanske men kan hunden bli stressad av klickerträning? Om jag står stilla och väntar och hunden blir mer och mer uppvarvad hur ska jag då göra?

Åh så skoj, kommer snaaaart ett inlägg om detta!

Vill veta mer om praktisk användnig av Premacks principer, gärna exempel. Har en hund som är tokig i dofter och skulle vilja använda det som belöning.

Vet preciiiiis vad du talar om. Återkommer!

Gärna mer momentinlärning och träningstävlingstips.

Kommer mer. Hela vintern ska det bli momentinlärning (klass III för Dacke och klass I för Totte). Tävlingsträning är ett favoritämne så det återkommer jag till med jämna mellanrum.

Jakthundsträning med klicker.

Hm, jag kan tyvärr inget om detta, har aldrig pysslat med jakt och tror inte jag kommer att börja heller. MEN jag rekommenderar Thomas Stokke som är en fantastisk klickertränare och instruktör. I vår kommer Canis Göteborg dessutom har kurs för jagande retrivers med inhyrda instruktörer, så håll gärna utkik på hemsidan.

Trening trening trening :)

Hahaha, jo det kan jag nog lova-  att jag kommer skriva om träning…

Tack allihopa för era önskningar! Fortsätt gärna att höra av er med nya.

När jag öppnade den här bloggen så öppnade jag också en liten undersökning som jag kallade Läsarbarometern. Jag ville helt enkelt veta lite mer om er som läser min blogg och vad ni skulle vilja att jag skrev om.

Nu har 85 personer svarat på Läsarbarometern och jag vill först och främst säga TACK till alla er som medverkat och för alla era uppmuntrande tillrop och alla era bra frågor och önskningar.

Nu stänger jag ner barometern för att istället flytta ut er på bloggen ;-). Det vill säga; Jag öppnar snart Önskelådan istället, där ni gärna får presentera er och tala om vad ni vill läsa mer om. Där kan ni också se varandras önskningar vilket ju inte gått i Läsarbarometern.

Lite om er då:

Ni har antingen ganska mycket erfarenhet av eller är nybörjare på klickerträning. Det passar mig bra; jag tycker det är väldigt roligt att ha både nybörjare och erfarna elever och jag skriver gärna på båda nivåerna:

En klar majoritet har en hund men rätt så många har två hundar också:

De flesta av er tänker tävla eller tävlar. Jag skriver rätt så mycket med fokus på tävling men lite vardagslydnad och en hel del sådant som är bra eller kul att ha för er som inte tänker tävla tror jag ni kan hitta här ändå:

Och vad tävlar  ni i då? Jo, de flesta tävlar precis som jag i lydnad. När det gäller brukset så är de flesta av er, precis, som jag, inriktade på spår. Fast jag kommer troligtvis även att skriva om sök, jag ska utbilda Totte i det hade jag tänkt. Dacke är ju en barnsökhund och det är en helt annan typ av sök än tävlingssöket. Och så ska det ju bli en agilityhund av Totte också. Jakt och IPO lär det aldrig bli skrivet om här dock. Fast annars vore det kanske kul med en cocker spaniel som tävlar i IPO? ;-D

71 procent av er har gått en klickerkurs. Det är bra! Ni andra är såå välkomna att anmäla er ;-)! (Vårens kurser läggs ut i november på www.canis.se, gå till Hundskolan). Ja, även ni som gått kurs är ju givetvis välkomna…

Den sista frågan i Läsarbarometern var också den roligaste. Den löd:
Vad skulle du vilja se mer av eller läsa om på den här bloggen?

Det har varit så kul att läsa era utförliga svar! Jag ska göra en sammanställning av dem och lägga ut de närmaste dagarna.

Så på återseende då!

Lena, Dacke och Totte

I dag har jag haft kvalitetstid ;-) med först Totte och sedan Dacke.

Med Totte har jag filat på att få ”rena” beteenden – det vill säga om han ska göra hoppstå så ska han hoppa rakt upp med frambenen och landa så att inga tassar flyttar sig. Jag märkte ju för några veckor sedan att jag släpper igenom lite vad som helst; tramp och vridningar.

(Läs mer…)

Det finns några ”sjukor” som klickertränare verkar drabbas kollektivt av och en av de värsta åkommorna är att vi pillar med grundfärdigheter i EEEEEEEEvigheter och alltid frivilligt, frivilligt, frivilligt. Vi blir liksom aldrig nöjda och eftersom det står i ”bibeln” att man ska sätta på kommando när momentet är så bra som vi vill ha det så sätter vi aldrig på kommando…

Klickerträning är faktiskt en ganska ny träningsform och den är under ständig utveckling och jag tror att Morten och Cecilie som skrivit boken är de första att säga att den kunskap som de hade när boken skrev säkert är delvis annorlunda ut om bara några år. Om man lyssnar på Morten så säger han ju nu att det är viktigt att inte vänta för länge med att börja sätta på kommando på ett beteende.

Nu i helgen har vi tredje helgen av fyra på Canis klickertränarutbildning 2009 och då är temat stimuluskontroll, det vill säga att sätta på och kvalitetssäkra kommandon. Det härliga gänget som går årets kurs jobbar som små illrar med uppgiften och de avancerar i stadig takt men banne mig om inte mer eller mindre hela gänget faktiskt också har varit drabbade av den här åkomman ;-).

And guess what? Vem leder ligan tror ni? Just det. Nu är Totte fem månader och hur många kommandon har vi tror ni?

Inga. Om inte hans namn räknas och det kommer han på inkallning på så det kan vi i och för sig räkna…
Det är ju så kuuuul och läääätt med de frivilliga beteendena!

Jag har försökt träna lite, lite men Totte verkar inte riktig fatta galoppen. (Men som sagt om man tränar väldigt lite så kan man inte förvänta sig några resultat…) Dacke däremot har väldigt lätt för att lära sig nya kommandon. Är det för att han är en cross over-hund som lärde sig rätt många kommandon innan han blev ”ren” klickerhund i ettårsåldern? Eller är det bara för att han är gammal och klok och världens smartaste rottweiler?

I slutet av nästa vecka ska jag ha två kommandon som jag kan generalisera till nya situationer; det vill säga Totte ska utföra de i olika situationer och olika miljöer. Jag återkommer i ämnet!

Det är tyvärr rätt sällan nuförtiden som jag får en sådan där härlig kick när jag går på kurs. En sådan där som man blir lite berusad av, ni vet. Som gör att man känner sig motiverad och inspirerad och full av ”Yes! Vad kul det här ska bli att jobba vidare med hemma.”

Men nu har jag fått en sådan och det är fantastisk inspirerande. Och det är Maria Hagström som är kvinnan jag kan tacka för det. Vi har haft två dagar med Maria och det har faktiskt frigjort mig i min träning en hel del. (Lite om första dagen kan du läsa om i gårdagens inlägg).

Innan de här dagarna hade jag hamnat i en svacka när det gäller min egen träning. De senaste veckorna har en känsla infunnit sig som kan liknas vid att simma ut på ett stort hav och, tja, jag har inte vetat inte åt vilket håll jag ska simma åt. När du sitter med en liten valp så är möjligheterna oändliga och detta oändliga gjorde mig lite förlamad. Vad är rätt och fel? Om jag gör si hur kommer det påverka hans möjligheter som framtida stjärna ;-) än om jag gör så?

Inte särskilt konstruktivt tänkande med andra ord ☹.

Maria talar väldigt mycket om att ha ett helhetstänk i sin träning och DET gillar jag. Hon ställer sig hela tiden frågan ”Varför gör jag det här?” och DET gillar jag. Överhuvudtaget är jag systemfreak och jag blir helt lugn om jag kan hitta system i saker och ting – då kan det inom ramen för det systemet vara hur mycket kaos som helst.

Jag är väldigt upptagen av att fundera på hur mitt system med Totte ska se ut – lite väl upptagen kanske eftersom det gjorde mig handlingsförlamad. System i detta fallet är hur jag ska agera i olika situationer för att det ska bli tydligt för Totte vad som gäller i vår träning.

Det är så lätt att kasta sig över grundfärdigheterna som om de vore målet på resan men de ska ju bli ett färdigt moment så småningom – och har jag inte en klar bild över hur det ska se ut så är ju grundfärdighetsträningen i värsta fall bortkastad. Jag måste lyfta blicken. Och vad händer när jag lyfter blicken, eller för den delen tar en tur med helikoptern? Jo, jag ser helheten.

Målet med min träning är ju tävling. Och för detta har Maria ett systemtänk kring helheten som jag gillar skarpt. Det går att fläta ihop med allt bra tänk vi har i klickerträning á la Canis (vissa saker är förstås samma eller liknande också). Och det blir en riktigt tjusig fläta faktiskt.

Maria delar upp det så här:
• Grundträning
• Detalj och precision
• Kedjeträning
• Tävlingsträning

Och hon vill ha med alla fyra delarna från allra första början i träningen. Jag ska inte gå in i detalj på vad hon menar med de olika delarna (läs mer själva på hennes blogg) men en helt kort och inte alls heltäckande sammanfattning:

• Grundträning är tex att ha bra lek och bra belöningar men också att plocka upp beteenden (– det som vi kallar grundfärdighetsträning).
• Detaljarbete är precis vad det låter som.
• Så fort hunden kan något på signal så börjar Maria med det hon kallar kedjeträning. Kedjeträning är att göra små tävlingsmässiga kedjor av delar av eller hela moment. Till exempel att göra en ingång på plan och sedan starta ett litet fritt följ och därefter en övergång till ett annat moment. Därefter kommer belöningen. Syftet är att träna hunden i uthållighet från början (belöningen kommer!).
• Slutligen den tävlingsmässiga träningen där någon kommenderar, du som förare agerar tävlingsmässigt, är på olika platser gärna där det är liv och stök.

Den absolut vanligaste kommentaren jag hör från mina elever när de visar upp något för mig är ”han kan det här mycket bättre hemma”. Jag har förbjudit mig själv att säga dessa ord själv men de halkar ändå ur mig i bland ;-).

Det spelar ingen roll om du har en miljon grundfärdigheter på plats hemma om du inte kan få fram dem i andra miljöer. Det går inte med automatik: Bara för att momentet sitter som en smäck hemma så innebär det inte att du bara kan flytta ut det till en annan plats. Även om det naturligtvis hjälper till att ha ett smäckbeteende!

Men allt måste tränas. Och varför då inte göra det från första början? Sedan Totte flyttade in så har jag varit i alla möjliga miljöer och vi har lekt i olika situationer och på olika platser. Men detta kan utvecklas betydligt mer. Kanske ska jag inte träna på samma plats mer än två gånger per månad? Tänk bara vilka plaster vi skulle kunna träna på! I Nordstan (stort köpcenter i centrala Göteborg)? I parker, vid parkeringplatser, på olika fotbollsplaner, vänners gräsmattor…

Jag har generellt i livet ganska så lätt för att stirra mig blind på det som ligger precis framför mig istället för att sätta in saker och ting i ett större sammanhang. Backa lite, få ett bredare synfält och se helheten.

Det måste gå! Nu även i hundträningen. ;-)