Tiden rasslar som vanligt och jag har inte haft tid att blogga mer om kursen med Maria Hagström men NU så! Jag fick MASSOR att jobba vidare med på båda hundarna under de här två dagarna. Gladast är jag nog över att Dacke, som fick några korta 10 minuterspass varje dag, inte hade ont någonstans dagarna efteråt. Han fyller nio år om några veckor men han är fortfarande på! Det är så underbart hemvant med honom och det är så skönt med en hund som jag förstår och kan läsa av – och som verkar läsa av mig. Han förstår vad jag säger och numera lyssnar han (oftast ;-)). Det är vilsamt. Till skillnad mot Totte som för det mesta är en större utmaning där jag får tänka och göra på ett helt annat sätt. Utvecklande och roligt, javisst, men också jobbigt emellanåt.

På kursen som arrangerades av Fanny och Thomas, deltog sex ekipage med ett gäng olika hundar; ett gäng cockrar(!) en bc-valp, en flatt, en vorsther och en malle. Fanny och Thomas två praktikanter var även med och de var snälla nog att både fota och filma min träning, TACK Julia och Veronica!

Detta tränade vi under dagarna med Maria:

Totte:

Fart in till mig: Vid apportering, inkallning, från ruta, från vittringsapporterna och så vidare så ska hunden komma med hög fart mot mig. Därför är fart in en bra grundfärdighet att träna – så den blir härligt energifylld och snabb.

Som ni ser på bilderna så gick den övningen rätt bra med Totte ;-). Jag kommer att skriva en separat text om fartträning så jag återkommer med hur man kan göra.

Fritt följ: Tottes position är alldeles för långt ut ifrån mig.  Han ska gå tightare, nära mitt smalben.

Åtgärd: Stå still, vänd åt höger, när Totte sluter upp, nära mitt vänstra ben – klick och belöning från min högra hand så att han kommer ännu närmare. När det funkar ska jag gå vidare till att efter svängen gå ett steg rakt fram, om han då är kvar nära så klickar jag där istället. Och sedan lägger jag på fler och fler steg rakt fram.

Lekträning/varsågodövning: Jag passade på att få lite extra tips på hur jag ska gå vidare i att utveckla lekbelöningarna för Totte. Själv tycker jag att Totte leker jättebra men jag har tex inte använt leksaken som externbelöning särskilt mycket alls. Jag bad därför Maria titta lite på hur vi ska göra för att få tryck i varsågod (att användas tex när man tränar fart i kombination med att stanna jättesnabbt och då få vända åt andra hållet för att springa och ta leksaken).

Åtgärd: Vi leker med hög intensitet. Totte släpper på tack. Så fort han släpper säger jag varsågod nästan omedelbart så hans energi gör att han hugger direkt. Först när han gör det med full kraft  kan jag börja lägga leksaken bakom honom för att sedan kunna kasta den över huvudet utan att han tar den förrän på varsågod.

Dacke:

Vittringsapportering: Dacke har full fart ut med underbara rivstarter och hans sortering är fin (fattas bara annat!) men han tuggar när han ska springa tillbaka.

Åtgärd: Träna mer på att hålla i olika svåra saker utan att tugga. Penna tex. Och pinnar givetvis. Ska kunna hålla när han är stilla och i rörelse.

Fritt följ: Katastrofdåligt, hu, han går typ en kilometer för långt fram. Och nyser (första steget innan ljud).

Åtgärd: Gör om, gör om! Jag börjar hitta position med honom framför mig och klickar in att hans huvud ska vara strax bakom mitt lår. När det sitter vänder jag upp och börjar klicka först när han vänder tillräckligt långt bak. Därefter börjar jag klicka för att han går framåt i RÄTT position. Jag tänker att jag ska lägga positionen lite överdrivet långt bak, så hamnar den nog rätt…
Dessutom ska jag sluta följa mina hundar, det är de som ska följa mig.

Åh shit, att träna om fritt följ är nog det tråkigaste jag vet… nu gäller det att hitta inspiration…

Framförgående: Jag är väldigt nöjd med de olika delar jag har delat upp momentet framförgående i. Delarna ser ut så här:

1. Få hunden att stå framför mig med huvudet riktat framåt. (Omvänt lockande initialt)
2. Börja gå i samma position.
3. Hitta rätt tempo (GÅ).
4. Ta ut riktning. Alltid rakt fram åt det håll mina axlar ”pekar”.
5. Länga antal metrar hunden går.
   När allt ovan är säkert så lägger jag till:
6. Stanna på kommando (utan att vända sig mot mig).
7. Från stående hänga på mig i ett fritt följ.
8. Lämna mig på kommando för att gå framför mig.

Observera att detta är olika delar som jag tränar separat. Hela momentet ser ut så här: Från fritt följ kommenderas framför. När hunden gått framför i ca 25 meter kommenderas stanna. Föraren går upp bredvid hunden och tar med den in i ett fritt följ, vänder helt om och gör sedan om hela proceduren igen. Momentet slutar med att man vänder upp och gör halt.

När alla delarna är bra så har jag satt ihop dem i en baklängeskedjning. Sista delen i momentet är först och sedan plockas del på del på kedjan, bakifrån. Kedjan är alltså klar när första delen i momentet hakats på i kedjan. Man kan dela den i ännu fler steg om man vill men det här tyckte jag var lagom:

1. Hunden står framför mig, jag går upp vid hundens sida, tar med mig den i ett fritt följ, vänder helt om och stannar. Belöning!
2. Hunden går framför mig, jag kommenderar stanna, hunden står framför mig, jag går upp vid hundens sida, tar med mig den i ett fritt följ, vänder helt om och stannar. Belöning!
3. Hunden går fot bredvid mig, jag kommenderar ut den framför, hunden går framför mig, jag kommenderar stanna, hunden står framför mig, jag går upp vid hundens sida, tar med mig den i ett fritt följ, vänder helt om och stannar. Belöning!

Tyvärr var jag inte helt färdig med delarna när jag tävlade appellen så momentet föll samman. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk! Det jag har slarvat med här är fram för allt tempot. Det är för högt. Och så har jag inte kommandot för att han ska stanna med nosen riktad från mig på plats. Plus att när jag sätter på kopplet så kommer ytterligare en del in: om det blir drag i kopplet (vilket det inte bör bli om han håller rätt tempo) så vänder Dacke och kommer upp bredvid mig. Det är så han ska göra på promenaden…

Åtgärd: Nu ska jag fram för allt träna tempo och riktning och sedan länga antal metrar så fort det går. Ska också lära in ett stanna framför mig.

Apportering: Dacke springer i full fart fram till apporten, knuffar till den lite med någon tass, tar ett löst grepp och springer sedan tillbaka till mig – om han inte först måste kolla in någon på vägen, typ Maria, som står och kikar på honom. ;-)

Åtgärd: Dacke behöver 1, ett bättre, mer distinkt gripande och 2, mer fart in till mig. Jag tror att båda övningarna kommer motverka att han stöter till apporten då han är så fokuserad på att ta den snabbt som tusan för att kunna vända upp mot mig igen. Så här tränade vi det:

Först lekte jag ganska vilt med Dacke, med en kampleksak. Därefter fick han släppa den. Jag kastade då apporten snett framför mig (Dacke var framför mig) och sa ”ja” vilket här betydde varsågod. Han dök på apporten och i samma sekund som han grep och lyfte så slängde jag fram leksaken på min vänstra sida (där han ju sedan ska in med apporten) och tjoade bra och ta den och tjoho, typ, Han släppte då apporten för att kasta sig i leksaken. Vi gjorde denna övning fyra gånger och det märktes omedelbart resultat på gripandet. Det gick fortare och fortare och efter hans fokus var så inriktat på att ta apporten med munnen så var tassarna inte i närheten av att nudda den.

”Det blir snart tior på apporteringen” intygade Maria.

När det gällde fart i apporteringen så gjorde vi en övning som jag återkommer till i farttexten som jag lovade ovan att skriva!

Fjärrdirigering: Vi får poäng i fjärren men det blir inga tior. Jag har slarvat med mina kriterier. Dacke har fått lägga sig framåt istället för att fälla sig bakåt, vilket gör att han ju sakta men säkert kommer närmare. I värsta fall blir även sättandet sådant att bakbenen rör sig vilket också gör att han flyttar framåt.

Sitt upp från ligg däremot brukar vara fint med ett hopp upp i sittande utan att röra bakbenen. Även att ställa sig från ligg är fint för det mesta – en baktass åker fram ibland bara. Och det kan jag faktiskt leva med eftersom vi aldrig ska tävla SM. ;-)

Lägga sig från sitt är också snabbt och distinkt men att sätta sig från stå är mer tveksamt. Här ska bakbenen vara stilla och frambenen röra sig bakåt men det blir oftast tvärtom.

Åtgärd: Det är bara att detaljpilla! Sitta eller stå snett framför så jag ser när bakbenen är stilla och hur han förskjuter tyngd bakåt för att flytta frambenen bakåt (vid sättande från stå). Träna detta i lugn och ro innan jag flyttar ut det eller börjar resa mig upp och stå framför för att sedan öka avstånd.

Jag måste hålla på mina kriterier. Jag slarvar för ofta och tänker, ”äh, det var ju nästan bra” eller ”han är ju så duktig ändå”. Men så fort jag stubbtränar ordentligt (sitter och tänker och planerar min träning innan) så gör jag rätt. Så det är bara att skärpa sig!

I helgen var det äntligen dags för agilitykurs för allra bästa Eva Bertilsson. Vi var nio personer med hund och tre utan som jobbade från fredagkväll till söndaglunch.

För mig har nu en helt ny värld öppnat sig; och den verkar väldigt rolig. Oavsett om jag kommer att tävla i agility i framtiden eller ej (men det kommer jag nog ;-)) så har jag fått massor av bra och skojiga övningar. Och att få vara elev för Eva är alltid roligt och bra; hon är så pedagogisk, genomtänkt och kompetent.

Dessutom har en del av mystiken kring agility som fenomen skingrats något – jag vet till exempel numera vad bakombyten är och att det finns olika handlingssystem ;-). (Heter det handlingssystem eller handlingsystem?)

Jag jobbar givetvis, som den klickertränare jag är, med grundfärdigheter som byggstenar i vilken typ av hundträning jag än pysslar med; det finns grundfärdigheter för jaktträning, lydnadsträning, IPO, agility osv. Att göra rätt från början – grundfärdigheter för agility är det som helgen har handlat om. Jag som kan lydnadsgrundfärdigheterna i sömnen tyckte att det var superkul med lite nya GF.

Helgen har dessutom gett mig massor av möjligheter att träna lugn och ro med Totte. Och det har verkligen gått framåt!!! (Jag ska skriva om det någon annan dag, en sak i taget…)

Träningen i helgen har handlat om transporter, belöningar, träna full fart, att sikta, gå på, över och under saker, att framkalla ljud och rörelse, hitta position (för att springa på din utsida) och targetträning (kontaktfält).

Jag gillar farten i träningen. Som detta med transporter. Hunden hänger i en ”godismagnet” eller leksak tills du antingen släpper taget om godiset eller får leksaken på tack. Då ska hunden, när den lärt sig den här leken, omedelbart spurta i väg åt den riktning som du pekar – det vill säga som dina axlar pekar, inget pekande med händer här inte och inga ord.

Det var en väldigt rolig övning att träna in det här suget rakt fram och bort från mig. Vi fick upp en himla fart på alla hundarna i min grupp. Hur vi gjorde? Jag tror att jag har lite på film, återkommer med det.

Det är en speciell känsla att känna sig lite som en nybörjare – en del fippel med det tekniska blev det ju. Byt hand så att leksaken är närmast hunden! Belöningsplacering så hunden riktas från mig!

Kursen var full sedan länge och vi hade ett litet gäng observatörer med på tåget också. Det var väldigt roligt att det var så stor spridning på raserna! Och det var ett trevligt gäng som bidrog till en god och öppen stämning.

Jag bokade omedelbart in en uppföljningskurs med Eva, i början av juni.
Håll ögonen på Canis hemsida (hundskolan, Göteborg).

Så här trött blev Totte efter sin första agilitykurs… jag med… ;-)! Så nu ska vi sova och smälta alla nya insikter.
På återseende!

Vi avslutade 2009 med en underbar vinterpromenad tillsammans med Elsa och Johannes och deras vovvar Ludde och Diesel samt ett gäng av deras polare, tvåbenta och fyrbenta, på Delsjöns golfklubb. Det var spaniels och retrivers och så Dacke ;-).

Ludvig och jag turades om att ta bilder på glada hundar i vackra omgivningar. Att fota hundar är rätt svårt!

Förresten så åkte vår lilla familj efter promenaden för att titta på GöteborgsPostens nyårsfyrverkerier vid GöteborgsOperan. Först satt vi i bilen men sedan gick vi ut, Ludvig hade Totte i famnen och jag matade honom med köttbullar. Där stod vi bland smatter, smällar och visslande raketer och explosioner som fick staden att skaka. Men Totte åt köttbullar utan att tveka och tittade upp ibland på fyrverkerierna men fortsatte att äta. I bilen sedan somnade han i min famn.

Dacke är helt oberörd, lyssnar i bland om det smäller högt men släpper det direkt. På kvällspromenaden, vi bor i princip mitt i stan, var det mycket smällar här och där men ingen av dem så mycket som lyfter på öronen. Det är så skönt!

Tack alla ni som svarat på läsarbarometern! Jag håller ett öga på den och försöker skriva om sådant som ni har frågat efter. Därför kommer nu tre generella tips som handlar om vardagshantering av hunden. Självklart gäller detta inte minst när den är valp. Men det går ju som bekant att lära gamla hundar att sitta så misströsta icke!

Rör mycket vid hunden!
När du sitter och kelar med hunden så passa på att känn på tassar och klor, lyft på öron och läppar och så vidare. Kan inte göras nog ofta med valpen. Gör det till en mysig stund att bli kammad, kloklippt och så vidare.

Se till att situationen alltid är trevlig för hunden!
Om din hund verkar tycka att det är lite konstigt/läskigt till exempel med duschen så ta fram bästa godiset, lägg i en skål som du når men inte hunden och mata medan du duschar (hunden alltså ;-)). Här måste man nästan vara två i början men snart vänjer sig vovven och då går det bra att göra allt själv och ge godis med lite längre mellanrum.

Dacke tycker inte det är särskilt kul att duscha men han hoppar glatt i badkaret (handduk i botten så han inte halkar) för han vet att när vi är klara så blir det godis och dessutom mys när han ska torkas.

(Hm, jag behöver klippa håret mellan Tottes trampdynor ser jag nu…)
Inledningsvis, när jag vänjer hunden vid att duscha, matar jag i princip hela tiden. Detta är med andra ord klassisk betingning – jag vill ändra en känsla hos hunden. Vissa hundar blir nästan paralyserade om de tycker något är obehagligt och vill inte ta godis. Försök då att bara börja med att till exempel duscha valpens tassar eller till och med inte duscha alls! Ni kan stå i badkaret/duschen och äta godis helt enkelt! Därefter kan duschen vara på men ligga på golvet och rinna och så småningom kan man börja blöta ner tassarna, benen, magen och så vidare. Testa och se hur snabbt du kan avancera.

Tottes första duschtillfälle var med husse som inte hade något godis alls med sig (husse håller på att lära sig tänket nu men var inte helt integrerad då ;-)). Totte verkade tycka det var urläskigt och försökte kravla sig ur badkaret hela tiden.

Men sedan gick det jättesnabbt eftersom köttbullar fick hänga med in i badrummet. Han åt köttbullar hela de tre nästkommande duschtillfällena. Sedan började han be om att få gå ner i badkaret ;-)… Han kommer gärna och kikar in bakom duschdraperiet när någon av oss duschar, tidigare ville han inte ens gå in i badrummet utan stod utanför och skällde.
Nu duschar jag honom själv och han får självklart fortfarande godis med ojämna mellanrum. Vill han klättra ur badkaret så har jag gett honom för lite!

Skynda långsamt om det ändå blivit fel!
Kloklippning verkar vara ett trauma för många hundägare – och hundar. Kolla gärna in de här filmklippen på Canis hemsida: http://www.canis.se/gensider.php?gid=97

Om det verkligen blivit ett problem så tänk lite som duschexemplet ovan. Du behöver troligtvis arbeta för att ändra hundens känsla och klassisk betingning kan ta lite tid men det funkar.

Gör gärna en kriterieplan. Du kanske inte ens klipper några klor alls inledningsvis utan bara tar fram klotången. Sedan kanske du sätter den mot klon utan att klippa osv. Skynda långsamt. Så småningom kanske du klipper en klo om dagen. Till slut kommer du att kunna klippa alla.
När jag började klippa klorna på Totte hade jag honom i famnen, eftersom han verkar gilla att sitta i min famn. Men nu har jag börjat lära honom att ligga på sidan när jag ska klippa klorna. Dacke har kommandot ”lägg dig på sidan” och sedan klipper jag klor, kollar öron, letar fästingar, undersöker trampdynor och så vidare medan han lugnt ligger ner.

När vi är hos veterinären kan jag lägga honom på sidan på röntgenbordet och sedan kan de röntga hela hunden utan några droger. Dit vill jag komma med Totte också.

Låt hunden ha en del av kontrollen!
Om du låter din hund vara med och aktivt delta i att bli hanterad så verkar det för många hundar bli mycket lättare. En typiskt sådan sak är tandvisning eller ”munvisning”.

När Dacke var unghund så var han mycket hos veterinären på grund av halsproblem. Tack o lov så hade jag jättebra veterinärer som inte bråkade med honom men efter några år tyckte han ändå inte det var jättekul. Dessutom hade vi börjat tävla och i lydnadsklass I och där ingår att domaren ska gå fram och titta på hundens tänder.
Många hundar verkar inte gilla att man lägger handen över deras nosrygg och tar ett grepp. Min lösning blev att låta Dacke vara med och styra det som hände. Jag lärde honom att om jag höll upp handen framför honom, lite kupad, så skulle han sticka upp nosen sin nos och hålla kvar den där. Ganska fort kunde vem som helst göra det här med honom och han gillar det verkligen.

Ett annat sätt att  få kontroll på grejandet med till exempel tänder och öron kan vara att använda den ack så användbara handtargeten:

Notera mitt grepp med lillfingret ( tant dricker kaffe ur en liten kopp) ;-D.

Fanny Gott kallar det här att hunden sätter upp nosen i handen själv för näbbtarget ;-) och har gjort en jättefin liten film om det. http://www.klickerklok.se/blog/2009/06/

Sist men inte minst: Tänk på att ta pusspauser!!! Väldigt viktigt…

Jag leker mest med Totte (förutom den ack så viktiga miljöträningen förstås). I leken försöker jag hitta sätt att få Totte att leka MED mig; inte bara ta leksakerna efter ihärdig dragkamp och sedan gå i väg för att inte komma tillbaka, alternativt lägga sig på stället och tugga på den. Han går däremot inte långt, några steg bara och han försöker inte gå i väg om jag närmar mig men om jag inte passar mig så kommer han nog utveckla det beteendet. :-(

Liten passus: En elev med en cocker hade samma problem med sin hund och jag gav rådet att bara stå och vänta – förr eller senare kommer hunden troligtvis tillbaka. Hennes cocker lade sig till slut och somnade på leksaken ;-D…

Totte verkar inte ha så mycket social kamp i sig men däremot gillar han att jaga sådant som rör sig. Dacke har massor av social kamp och det kan jag använda i leken med honom. Om jag puttar på honom så puttar han tillbaka. Han älskar att stå och trycka grejer mot mig och morra sitt bästa lekmorr. Vi brukar leka en lek där jag går med fingrarna mot honom (som om min hand var en spindel) och det gör honom helt tokig – han kastar sig mot mig och sedan viker han undan precis innan vi krockar.

När jag leker vill jag att min hund leker med mig och söker upp mig igen och igen och jag belönar då med mer lek och byter med godis ibland. (Jag har fortfarande problem med Dacke med detta när det gäller pipbollar, de vill han helst aldrig komma tillbaka med… Jag måste helst ha minst fyra pipbollar på mig för att det ska funka. Ska försöka lägga upp en film på det nån gång.)

MEN jag tycker ärligt talat det funkar så där med lekandet. Totte är grym på att kampa men jag vill ha en annan slags lek också MED mig och han ska komma till mig med leksaken. Jag är helt enkelt inte tillräckligt bra på att leka med min hund. Så nu ska det bli ändring på det. Har därför satt mig ner och spånat med mig själv först och sedan med en av mina främsta sparrningpartners, tränarkollegan Nina Mortensen.

Det blev en leklista som beskriver sådant jag redan gör och sådant som jag borde göra mer av (med fokus att leksaken ska komma tillbaka till mig):

1.    För det första så leker jag massor, överallt och i olika situationer, korta intensiva pass. Jag startar leken men skulle han händelsevis komma för att be om lek med en leksak i munnen så skulle jag omedelbart börja leka. Nu har det inte hänt än (!) men vi får se när han kommer på att jag är väldigt kul… Tålamod! ;-) Jag leker på ett sätt så att han ”naturligt” oftast springer mot mig och inte i från mig och jag vill att han leker nära mig.
2.   Den dagen han kommer spontant med ett föremål till mig (när som helst) så kommer jag att servera den bästa jackpot jag kan uppbringa. Jag vill få honom att vilja byta grejer med mig – vad som helst!
3. Men eftersom det inte har hänt än så klickar jag ibland även för att han lyfter upp ett föremål (som jag till exempel kastat en liten, liten bit). Eftersom han vänder mot klicket så är det ett steg i rätt riktning. Dock så kan jag uppleva att klicka i leken stör det ”flow” vi har, så jag får inte leka på ett sätt där jag klickar för mycket. Men en till:
4.  Jag springer baklänges och låter honom jaga en leksak i snöre och när han tar den så utnyttjar jag den fart han redan har emot mig. Jag stannar (och klickar för rörelsen mot mig, eller stannar upp och fångar leksaken i byte med godis). Och börjar om igen. Rolig eller väldigt smaskig belöning är det som gäller.
5. Jag ska göra ett slags uppletande där jag leker, håller i selen/halsbandet kastar leksaken två meter bort i högt gräs, släpper när han drar mot den och när jag ser att han tar leksaken så belönar jag med tjo och tjim och värsta belöningen inne hos mig – även om han inte har med sig leksaken hela vägen in till mig.
6. Jag ska lära honom att komma med matskålen när han ätit upp och vill ha mer – att bära något till mig ska ge utdelning.
7. Jag måste förstärka att han är hos mig med leksaken. Han lägger sig ofta bredvid mig med den – då kan vi mysa och rulla runt tillsammans i den mån han gillar det.
8.    Parallellt med ovanstående lär jag honom putta på min hand. (Det var det tredje jag lärde honom efter hans namn och inkallning). Puttandet ska så småningom göras med leksak i munnen och – vips – så har jag ett avlämnande i min hand.

I kampleken så vill jag att han håller hårt i leksaken – han får vinna den ofta när han drar och håller ordentligt. Jag är mer intresserad av att lära honom att hålla ordentligt än att släppa. Släpper gör han förr eller senare. Hade jag en hund som ville vakta och försvara sina grejer så skulle jag däremot jobba väldigt mycket med att byta och släppa och tänka ”håller gör han ju i vilket fall som helst…”. Men det här är givetvis en balansgång som måste anpassas efter varje specifik hund.

Hur jag leker och utvecklar detta med att komma in med leksaken till mig kommer att bli en följetong, detta var första avsnittet… fortsättning följer!

För några dagar sedan blev Totte 13 veckor gammal. Han har verkligen varit en liten, liten mysig, gosig valp och det har varit sååå njutbart. Men nu verkar det ha hänt något. Han är fortfarande mysig men han är också mer mottaglig för lite mer aktiv inlärning.
De senaste fyra dagarna har vi (primärt Dacke och jag så klart, men Tottis följde med) varit på kurs hos Fanny och Thomas på Klickerklok (www.klickerklok.se) och för Tottes del har det inneburit massor av social träning men också annan träning. Vi har framför allt tränat:

• Lek (och även fortsatt att träna att han ska komma in med leksaken, vilket han helst inte gör)
• Nosduttar i handen (ska bli avlämning av leksak i handen så småningom)
• Ta kontakt för att få ta synlig leksak på ”varsågod”
• Impulskontroll; för att få godis (som jag lockar med ur öppen hand) måste han sluta nosa på handen och ta bort huvudet
• Kontakt sittande och stående och på nära och långt håll
• Följa efter, komma upp vid min sida och ta kontakt
• Inkallning

Dessutom har vi tränat på att hälsa på andra hundar och människor. Att promenera i skogen, att sova borta, leka med flera valpar, sova i buren i bilen, leka när man är lite rädd för en stor hund som precis morrat åt en, börjat med burlekar och tittat, tittat, tittat (sittandes stilla) på andra hundar och människor som leker och busar.
Har börjat klicka för att titta på andra hundar också. Ska bli ett skvallra. Behöver jag säga att jag har en rätt så trött valp i dag? ;-) Nu ska det vilas i många dagar så att allting kan smältas i lugn och ro.

Första träningspasset där Totte skulle följa efter mig för att så småningom komma upp spontant vid min sida filmades av en träningskompis, här kommer ett litet klipp därifrån. (Detta tränas självklart i vardagen på promenad också!) Notera hur Totte går från att studsa upp och ner alternativt bita i byxbenen till att följa efter och söka upp min sida. Främsta framgångsfaktorn var att byta belöning från leksaken (som gjorde honom tokig) till mat samt så klart hög frekvens på belöningen. Notera också att jag belönar dels för att följa efter mig och dels för kontakt (både sittande, stående och gående).

Rösterna ni hör kommer från Hakon och Kristine, kurskompisar som coachar mig med den äran. (En del störande klick hörs hela tiden – som kommer från någon som tränar bakom filmkameran – det är alltså inte jag som klickar hejsan hoppsan.)

I dag har Totte kommit ut som spaniel! I 30 graders värme så bestämde han sig för att simma i Grundsunds kanal när Dacke var ute och svalkade magen. Plötsligt kände jag något som rörde vid mina knäveck och minsann om det inte var en Tott som kom simmande. Jag blev verkligen förvånad. Dacke simmade första gången när han var ett år. Men jag måste sluta jämföra en cocker med en rottweiler ;-).
Han hade nog inte helt koll på riktningen så jag sög tag i hans sele innan han simmade rakt ut i kanalen och vände tillbaka honom. Han simmade tappert vidare in till en sten som han klättrade upp på. Sen såg han ut som en dränkt råtta… Tyvärr hade jag ingen kamera i närheten som kunde föreviga detta stora ögonblick. För två dagar sedan var han dock och badade i en sjö i Lerum, hemma hos Ida och Flip, (http://tajma.wordpress.com) och då tog Ida några fina foton på honom. Även då spatserade han glatt ut i sjön även om det inte blev någon simtur.

Jag har tagit fram klickern i dag. Ljudet bekom inte Totte det minsta och efter två pauser med klick och ”mata” så vände han sig om och tittade på mig. I dag gjorde jag också en inkallning när han var på väg i full fart åt andra hållet med en pinne i munnen – och han vände! Idag valde han också bort mig när han ville gå efter Dacke och jag ropade. Han vände mot mig, tittade, och valde sedan Dacke ;-).
På kvällen kampade han med en trädgårdshandske så till den milda grad att han delvis slet sönder den. Och minsann om inte det kom ett cockermorr! Han vägrade släppa. Jag fick sätta en godis på nosen på honom för att få loss handsken. Han verkar också helt ointresserad av att komma tillbaks med grejerna. Han springer i väg och lägger sig på dem och tuggar lite. Så nu vet jag vad jag ska träna på…

Så här klickar du in din hund:

• Ha klickern i ena handen och godis i den andra.
• Klicka och ge godis direkt. Klicka och ge godis direkt. Klicka och ge godis direkt. Och så vidare.
• Börja med fem – sex klick och tag sedan en liten paus där du till exempel leker lite med hunden.Gör sedan om proceduren några gånger till.
• Vänta sedan lite, gärna tills hunden nosar i backen eller tittar åt ett annat håll (men den får bara vara lite upptagen och inte uppslukad av något annat)  – och klicka. Om hunden vänder sig mot dig så har den fattat galoppen – den förväntar sig belöning.

Nu kan du börja klicka för allt möjligt som du vill att din hund ska erbjuda. Fastna inte i att träna en sak – och börja absolut inte med skall (det blir oliiidligt i längden). Klicka gärna för lugna beteenden om du har en aktiv hund och för aktivitet om du har en lugn hund.

Jag har fått hem en filosofisk valp med impulskontroll. ;-) Det känns väldigt ovant och väldigt trevligt. Han kan liksom sitta och tänka en stund innan han bestämmer sig för att handla och då gör han det godmodigt och nyfiket. Om något verkar riktigt läskigt så kryper han upp i mitt knä och tittar mot det som är farligt. Efter lite betänketid kasar han ner på gräset och trippar fram mot det läskiga. Han springer fram till varje ny människa, glatt viftande på svansen.

I dag har han sovit sig igenom sitt första åskväder. När första knallen kom tittade han upp, kollade oss och lade sedan ner huvudet och somnade om. Dammsugaren satt han och tittade på från sängen, innan han lade sig för att sova.
I dag har han också gått sitt livs första promenad, kanske fem minuter lång, och med pauser i mattes eller husses famn. Han sprang glatt både efter och före oss och bredvid de tre vuxna hundar som var med. Jag gick ofta bredvid honom i hans takt och stannade när han stannade. Han har träffat två snälla vuxna tikar som var lagom intresserade men hövliga mot honom. Plus en liten snäll hanhund som lekte med honom en stund.
Han har tagit en boll (den fick knappt plats i munnen på honom) och burit i väg med den. Dacke sprang efter och tog den ifrån honom efter bara två meter…
Och så har han sett havet. Han gick ända fram men inte i. Han försökte äta en mussla och gick orädd upp på för honom höga stenar med mig ängsligt vakande beredd att fånga om han skulle tappa balansen. Men han balanserade så fint.
Han har åkt bil igen; då sover han i min famn eller på mina axlar(!).
Jag ger honom all hans mat i handen än så länge.  Fyra portioner som är lite mer rejäla men där emellan använder jag hans mat för att prägla honom på mig och för att han ska lära sig sitt namn. När jag tar fram handen så säger jag samtidigt hans namn. När han springer spontant mot mig så ropar jag hans namn, när han är framme så får han alltid lite mat. Jag har också börjat ropa hans namn när han sitter och tittar på mig – och han kommer nästan varje gång.
På morgonen är han som vildast: han biter i våra öron, näsor och sliter i mitt hår, i täcket, kudden, tröjan, skosnören, leksakerna och han får ibland ett ”valpryck” och springer runt som en tok.

Han somnar i våra knän. På natten sover han i vår säng (kan inte låta bli) på oss eller intill; han vill vara nära. På dagen har han flera gånger gått till sin egen säng och lagt sig där när vi är i rummet intill. Han sover mycket!

När han är ute kan han sitta och vippa på ett grässtrå hur länge som helst, sedan försöker han äta upp det.
Han springer själv både upp och ner för trappan in till huset, tre trappsteg (de är låga). Vid ett tillfälle hopade han ner i gräset från andra trappsteget (hjälp!) och trillade. Reste på sig, ruskade på sig och sprang vidare.
Han har inte kissat eller bajsat inne en enda gång i dag; men vi är väldigt noga med att ta ut honom efter sömn, lek och mat.
Nu ligger han utslängd i sängen och sover som en sten. Det har varit en väl intensiv dag. I morgon ska vi vara hemma hela dagen och ta det väldigt lugnt…

Nu har jag äntligen bestämt mig för att skaffa en hund till! Jag har våndats (ska jag hinna, har vi plats, vad kommer Dacke tycka, pallar Ludvig osv) men med stöd från Ludvig – som absolut kan tänka sig att rasta en liten cocker och en rottewiler samtidig men är mer tveksam till tex två rottweilers – så har jag bestämt mig. Och det blir alltså en cocker spaniel.

Dacke är min stora hundkärlek. Jag tycker han har de flesta egenskaper som jag vill att en hund ska ha. Han är oerhört arbetsvillig och full av upptåg – han är med på allt, är orädd och framåt och han älskar människor. Dessutom har han en skön balans av intigritet och ”vilja gosa” på sitt alldeles egna sätt. Jag skulle vilja tro att han faktiskt har humor…

Alltså; här gäller det att hitta en hund som har helt andra rasegenskaper och är rätt så olik Dacke – annars kommer jag bara jämföra. Plus att jag tycker att det är en stor fördel att ha erfarenhet av helt olika raser eftersom det breddar min kompetens som instruktör. Dessutom vill jag alltså ha en mindre hund på grund av hur jag nu bor och med hänsyn till andra familjemedlemmar.

Ungefär samtidigt som dessa tankar började ta fart så har jag haft några väldigt trevliga, arbetande cockrar på kurs. Allra trevligast är nog Jennys Sota och det var hon som fick mig på fall. Med Jennys hjälp letade jag upp de kennlar i Sverige som satsar på arbetande cockrar; de som MH-testar sina hundar, de som tävlar i bruks och agility och lydnad och inte bryr sig så mycket om utseendet. Och så fann jag Mångsysslarens kennel (www.mangsysslaren.se). Som hade en nyfödd kull.

För en vecka sedan besökte vi kenneln och bekantade oss med mamma och moster och givetvis de tre veckor gamla valparna. (Som såklart mest var söta och rultiga ;-).) Jag har lusläst MH-tester och fick läsa alla valptester som gjorts hitintills av andra kullar och jag gillade vad jag såg. Jag gillar skarpt kennelägaren Katarinas inställning till vilka arbetsegenskaper hon värderar hos sina hundar.

Så nu har jag bestämt mig. Det blir en kille till, han är röd och vit. (Färgen bryr jag mig egentligen inte om men det här är en väldigt fin färg.) Jag hade gärna väntat med att välja, eller att Katarina hade valt åt oss köpare, men nu var de andra två hanarna redan bortlovade till klubbkompisar och det här blir säkert jättebra.

Det ska bli så kul!!!