Häromdagen  konstaterade jag och en komips, fnissandes, att det är ingen annan en en god hundkomis som man på fullaste allvar pratar bajs med. ;o)

Så här kommer lite bajssnack.

När Totte var liten fick han förstoppning vid ett par tillfällen. Första gången trodde vi att han var allvarligt skadad i ryggen för han ville inte röra sig. Så fort han skulle gå så knep han liksom ihop korsryggen och rumpan och satte sig med ett olyckligt pip. Vi åkte in till djursjukhuset en sen fredagskväll, jätteoroliga. Det visade sig då att han var förstoppad. Han fick lite laxermedel och jag fick droppa det i maten ett par dagar så gick det över.

Men sedan hade han en light-variant av det igen en tid senare, och ibland noterar jag att det verkar som om han får ta i en del när han ska skita. Det tar ofta lite tid också, och så kommer det inte så mycket heller. Men det blev lite bättre när jag i maj började ge ett av två mål mat torrfoder om dagen.

Jag blandar alltid vatten i maten (rå mat) och nästan varje dag får han lite matolja i maten också.

Men nu får han ju inte äta torrfoder pga trolig allergi, och jag har plötsligt börjat se ett mönster.

Jag har ju under ganska lång tid varit lite bekymrad över att Totte ibland när vi ska träna är liksom energilös. Det verkar inte ha med motivation att göra, utan han kan liksom inte ”rycka upp sig” utan han är långsam, piper jättemycket och kan till och med vara svår att få igång att leka. Han brukar dessutom se väldigt trött ut vid de tillfällena.

Nu har han två gånger på en vecka varit sådan igen. Ena gången var han helt ”hopplös”. Han pep vad jag än sa eller gjorde. Sa jag sitt så pep han, försökte jag gå ett frivilligt fritt följ så pep han på första steget. Vi försökte öva fart runt min ryggsäck men han travade…

Här vill jag berömma mig själv för att jag klarade av att inte bli modfälld utan bara konstatera att nu ska vi inte träna mer utan ta en promenad istället och fundera på vad som är fel. :) Vi tog en promenad efter en stund kom jag på att han faktiskt inte hade bajsat på morgonpromenaden (nu var det 7 timmar efter den). Jag lät Totte springa lös lite och efter en stund satte han sig mycket riktigt och sket.

Efter promenaden tog jag upp träningen en liten stund till och då gick vi ett fritt följ som var helt tyst på ungefär tio meter…

Det känns som om att jag ska följa den här tråden en bit, jag vet bara inte riktigt vart jag ska vända mig. Jag tycker ofta att veterinärernars lösning på den här typen av problem är ”ge ett annat foder” och jag är i grunden nöjd med det foder jag redan ger (Vom & Hundemat). Men kan det vara så att det fodret inte funkar optimalt på hans mage ändå? Dessutom så ska jag ju inte hålla på och mixtra med foder nu när vi ska kolla hans allergi. Men kanske borde jag ge honom något mer som kan hjälpa magen att jobba lite bättre? Fiber?

Jag ska börja föra avföringsdagbok :) till att börja med. Och vara SUPERNOGA med att han är välrastad när vi ska träna.

Jaja, en lite trevligare avslutning med ett annat tema; foton från dagens promenad. Jag har börjat gå med hundarna en och en eftersom Dacke inte klarar så långa promenader utan att få ont och då blir han flängig, allmänt okontaktbar och äter gräs. Och jag blir irriterad. Så nu tar jag nästan varje dag en promenad om dagen med dem var för sig.

Det har visat sig vara en riktig win-win-situation. Båda hundarna blir mycket gladare och jag med.

Snyggecockern poserar i höstlandskapet.

Totte går numera inte ett steg utan långlina. Han får inte under några omständigheter jaga – och han vill inget hellre. Springer han på en hare eller ett rådjur är jag chanslös utan linan. Men vi jobbar naturligtvis på detta.

På Tottes och mina promenader tränar jag oftast stora delar av tiden. Han tränar jaktfot, sitt på visselsignal, sitta kvar, inkallning och sök (efter en boll).  En del av grunderna i jakten med andra ord. På köpet får vi bättre kontakt förstås. Jag är nöjd med hur det fortlöper. Han klarar inte för svåra störningar än, som till exempel mycket viltdoft – då blir han helt tokig. Men det gick otroligt fort att lära honom självkontroll i jaktfoten. Han fick många belöningar där han fick springa i full fart framåt när han kunde hålla emot frestelsen att just springa rakt framåt.

Dacke får springa lös en liten stund när han är uppvärmd. Han har ingen som helst förmåga till konsekvensanalys :) och fattar inte att om han rejsar för mycket så blir han stel och halt i flera dagar. Men lite bus funkar bra.

Kan ni fatta att han är 10,5 år, den här snyggingen?!?

Vi tränar också lite på promenaderna, det är det bästa Dacke vet. Det blir skönt prestigelöst, lite framförgående, stanna, sitt på avstånd, stå och lite fot. Bästa, fina Dacke. <3

Nu har Totte och jag börjat jaga! Nåja. Men vi har börjat lära oss hur det ska gå till och vi har helt klart blivit väldigt intresserade av även denna gren inom hundsporten. Om man nu får kalla jakt för sport ;o). Thomas Stokke har hur som helst varit i Kungsbacka och lärt oss och ett gäng andra spanielägare (och en vorestehr) gunderna i jaktträning.

Idag gick vi igenom vikten av att utveckla bra belöningar samt öva upp bra rutiner kring användning av fri- och varsågodkommando. Jag har lagt mycket arbete på både belöningar och träningssystem men jag upptäckte ändå saker i min egen träning som förvånade mig. Till exempel att jag inte hade riktig stadga i stadgebeteendet sitt efter att jag klickat och belönat. Han gick ofta upp innan jag hade gett honom frikommando.
Jag vet ju varför; i träning av skiften i fjärren (som jag tränat mycket på sistone) har jag ju frivilliga skiften och jag tar också upp honom med en godis så att han ska kunna erbjuda ett nytt sitt. Det tog inte lång stund innan jag fick tillbaka en hyfsad stadga men det krävdes lite koncentration från mig, minsann. ;o)

Sedan ägnade vi oss åt att ta fram frivilliga sitt under gång och störningsträning av beteendet sitt. Det var väldigt roligt att se Totte som satt kvar trots att mina träningskompisar bland annat kastade döda fåglar både över huvudet på honom och precis framför framtassarna. Det ska bli roligt att göra det där ännu svårare! Målet är ju att Totte ska sätta sig så fort det flyger upp fågel framför honom – uppflygande fågel ska vara en signal för sitt. Han fick också, som belöning, springa fram till en död kråka och lyfta och bära den. Spännande tyckte Totte som aldrig förut burit en fågel. Han verkade verkligen gilla det. :)

Och trots all träning jag lagt på att han ska hugga ordentligt i leksaken, hålla hårt och slita i den och inte släppa så bar han så mjukt och fint i fågeln! Inte för att jag hade trott att det skulle bli på något annat sätt men det finns ju en del olycksfåglar som kraxar kring just det där. ;o)

Efter första dagen var jag alldeles häpen över att Totte klarade att flera gånger lägga sig och vila, både under fikastunder och genomgångar i storgrupp och att han var väldigt tyst när de andra tränade – så länge jag satt hos honom. Men han klarade också att lägga sig bredvid mig när jag stod upp, och det utan att sätta igång och pipa. Framsteg!!!

Däremot ballar han ur helt när jag är med och leker och tränar med de andra. Det är alldeles för svårt! Han var dock tyst så länge han hade sitt märgben och kom åt märgen i det. Det blev komiskt dålig antiträning. Jag pillade fram lite märg och kletade fast det på insidan av benet. Så fort det tog slut började Totte yla och skälla. Jag sprang då lydigt och pillade fram mer märg… Men jag sket faktiskt i det idag, jag ville kunna hjälpa dem jag tränade med och jag står inte ut med att han sitter och hetsar upp sig under tiden, det hade varit ännu värre.

I slutet av dagen kunde jag också lämna honom i bilen, jag satt en stund i framsätet, han la sig och då kunde jag gå därifrån. Även det är ett stort framsteg. Det är underbart att känna att den träningen börjar ge resultat.

I morgon ska vi bland annat träna jaktfot. Det ska bli skoj! Nu ska jag stupa i säng. Totte sover som en gris sedan länge… Det tar på krafterna att ha roligt!

Som en del av anti-viltträningen med Totte har jag nu börjat sätta kommando på beteendet att springa iväg och nosa i marken efter harar och annat trevligt. Kommandot är ”gå och nosa”.

Syftet med en här träningen är också att Totte ska bli bättre på att låta bli att nosa runt så mycket på nya träningsplatser – han ska istället söka upp mig för att få träna. Att nosa står MYCKET högt upp på Tottes lista över saker som han helst gör (så klart! Han é ju en cocker!). Att han nosar står VÄLDIGT lågt på min lista över vad JAG vill att han ska göra, så länge det inte är en nosövning förstås.

Inledningsvis har jag honom kopplad för att få lite kontroll på övningen – annars är risken helt enkelt att han försvinner i väg i dofternas värld – bokstavligen alltså – han får upp ett spår och så är han borta…

Jag klickar hela tiden för TVÅ saker: Kontakt med mig och nosande i marken. Det spelar ingen roll om han börjar övningen med det ena eller det andra beteendet. OM han nosar klickar jag för det och han får hämta godis i min hand. Men eftersom dofterna är så högt värderade så är det inte säkert att han ens vill ha godis. Då tar jag mig bara fram till honom och sätter godiset framför munnen på honom.

A och O i den här övningen är att ha ett sjudundrande gott godis/en superbra belöning. Totte får rå mat (Vom- och hundemat) som han älskar, jag serverar det ur en liten burks om han får slicka i. Bäst är så klart att godiset är högre värderat än nosandet redan från början, men det behöver inte vara så, det kan nämligen ändra sig om man bara är uthållig och man kan alltid kleta in lite godis på hundens läpp inledningsvis om den inte vill ta det.

När han ätit sin belöning så väntar jag och ser vad som händer. Här kan det hända att han kastar ett öga på mig – då blir det klick och belöning. Men nästa beteende jag vill ha är att gå och nosa, så nu väntar jag på det. Och låter honom nosa några sekunder innan nytt klick och belöning. Ganska snart sätter jag på kommandot ”gå och nosa” samtidigt som han tar upp beteendet.

Jag fortsätter även att klicka när han tar kontakt med mig.

Efter ungefär fem minuters träning första gången jag gjorde den här övningen så fick jag verkligen INSISTERA på att han skulle gå och nosa för att få komma och jobba med mig. Då sprang han pliktskyldigast i väg och nosade två sekunder, och vände upp mot mig – klick och belöning. Jag kunde med andra ord låta bli att belöna nosandet och istället belöna att han avbröt.

Det sker en magisk (den känns magisk i alla fall, men det är väl bara beteendepsykologi ;o)) värdeförskjutning någonstans under träningens gång och att vara med mig blir intressantare än att nosa. Och då går jag alltså över till att ”kräva” att han nosar (trots att han hellre vill vara med mig och träna).

När han blir bra på den här leken så är tanken att jag ska kunna komma till vilket nytt ställe som helst och om jag märker att han är ”nosig” så leker vi bara den här leken en stund om det behövs.  Jag kan också tänka mig att belöna honom med att ge kommandot i ett läge där han verkligen inget hellre vill nosa efter att han först utfört något beteende hos mig, som belöning. Och i en ”promenadsituation” vill jag att han ska hitta spår av vilt och genast komma till mig för att få belöning.

Dessutom fungerar nosandet lugnande. Att låta honom nosa på nya platser, där han normalt drar upp sig, kan göra honom lite coolare.

När vi är i Varberg på kurs hos Mona Kjernholm tränar vi på en stor åker som badar i viltdoft och spillning. Jag börjar morgonen där med att komma en halvtimme innan och så går vi över nästan hela fältet och leker den här leken. Jag delar ut hans frukost i små, små portioner. När väl lydnadsträningen sätter igång har Totte inga problem med att leka dvs träna med mig istället för att nosa.

Nu har Totte tjatat och tjatat om att få använda sin grundkompetens (jaga fåglar och gärna lite annat smått och gott) så till slut har jag gett med mig. Vi SKA gå en grundkurs för jakthundar. Och givetvis ska vi då gå för den bäste, som enbart jobbar med positiva metoder, något annat är uteslutet.

Thomas utan cocker men med Pax.

Därför arrangerar Canis avdelning Göteborg och Kungsbacka en grundkurs i jaktdressyr för spaniels med Thomas Stokke. Här kommer kursbeskrivningen:

Denna kursen passar för dig med stötande fågelhund som under en helg – med möjlighet till fortsättning ytterligare en helg – vill börja lära dig verktyg för att lära in jakthundens grunddressyr med positiva metoder.

Som alltid blir det undervisning i små grupper och övningarna läggs upp efter varje enskild hunds nivå.

Du anmäler dig till en kurshelg i taget. Den första hålls i Göteborg/Kungsbacka-området den 14 – 15 maj. Därefter kan den som vill anmäla sig till en fortsättningshelg då kursen hålls i Fjugesta (Örebro) den 11-12 juni. (Du kan givetvis anmäla dig till även den helgen redan nu).

Tema för kurserna är bland annat:
•    Belöningar för jakthundar
•    Självkontroll och avslappning
•    Gå fot
•    Sitt/stadga
•    Sök
•    Stadga på fågel
Instruktör: Thomas Stokke

Thomas är utbildad klickerinstruktör genom Canis Hundskola.

Han jagar och går jaktprov med både vorsteher och setter, och jagar med sin cocker.

Thomas har tränat och tävlat med nio egna hundar av sex olika raser inom jaktprov, lydnad, spår, sök, agility och vallning. Läs mer på klickerklok.se

Observera att deltagarna själva ansvara för logi och uppehälle båda kurshelgerna.

Första helgen kostar 2800 kronor inklusive moms. Andra helgen kostar 2500 kronor inklusive moms. Observera att här kan du endast anmäla dig till första helgen.

För anmälan till fortsättningshelgen i Fjugesta kontakta Thomas på thomas@klickerklok.se

Om du har frågor kan du kontakta Lena på lena@canis.se.

Välkomna!

Det är faschinerande att se hur hundarna lever så totalt i dofternas värld. I dag dök det upp en GIGANTISK hare – troligtvis muterad och från yttre världsymden eller något – fem meter framför Totte. Den var nästan dubbelt så stor som honom och poppade upp som skjuten ur en kanon mitt på ett fält. Men Totte såg den inte!

Tyvärr kände han doften av den… Jag som befann mig ytterligare 15 meter bort började vissla och ropa och springa åt andra hållet släpandes på en tjutande rottweiler som inte hade några som hest problem med att se haren… Jag lyckades vända Totte inte mindre än tre gånger innan jag förlorade honom till dofternas värld.

På plussidan kan man ju säga att jag för några månader sedan inte ens hade kommit igenom en enda gång om han fått upp ett sådant färskt spår. Men på minussidan så är det bara att sätta på långlinan igen och kanske en gång för alla ta tag i anti-viltträningen. Suck. Det är så tråkigt. Men helt nödvändigt förstås.

Jag har varit så duktig med att träna med långlina sen vi flyttade hit och har nu bra inkallningar på lite äldre spår efter vilt på Totte. Jag måste oftast kalla in tidigt i spårandet annars blir han så uppslukad att jag inte når igenom. Men det är en klar förbättring från hur det var först.

Att spåra i sig är så otroligt självförstärkande för Totte. Ett sätta att lära sin hund att skvallra på viltspår är ju annars att låta dem ta upp ett spår och belöna med jaktlek. Dacke är tex mer i jaktmodus än spårmodus när han spårar vilt. Så han hugger gärna en leksak. Men Totte ser inte ens leksaken, hörde inledningsvis inte ens klicket eller mitt bra. Nu hör han mig oftast och kommer för att få äta ost med korvsmak på tub, nam-nam.

Inte ens när vi går personspår kan Totte leka som belöning. Han vill bara fortsätta spåra. Vi kommer få gigantiska problem med inlärningen av att markera pinnen om jag inte gör något åt det OMEDELBART.

Under dagens promenad band jag Dacke i ett träd för att försöka springa efter och se var Totte tagit vägen. Han var då helt väck. De där minutrarna då jag varken ser eller hör honom känns som år. Jag får verkligen, verkligen anstränga mig för att inte bli hysteriskt. Nu är det bara små bilvägar här omkring men även på små vägar finns stora bilar. Och om Totte är helt förlorad i dofternas värld så skulle han springa rakt ut framför bilen utan att se den, det är jag övertygad om. För att inte tala om allt annat hemskt som kan hända. Usch.

Efter en stund såg jag honom springa runt i en trädgård lite längre bort och efter ytterligare en stund kom han springande till mig och Dacke som om han undrade var vi hade tagit vägen. Jag kopplade honom och vi gick hem. Alla tre helt utmattade, fast på olika sätt, av ansträngningen.

Åtgärderna blir flera:

• Jag kommer att gå ut och skvallerträna viltspår med långlina och har/rådjursskank. Jag har haft med mig en rådjursskank ut i skogen vid några tillfällen och belönat med vid inkallning från spår. Det funkade rätt så bra, det var så jag bröt igenom spårgalenskapen från början. Helst hade jag velat ha lite färska djurben med kött på och ett skinn hade inte varit så dumt.
• Jag ska även göra olika sorters störningsträning där det finns viltdoft. (Klicka för kontakt och belöna med att han får nosa tex.) Överhuvudtaget är störningsträning i alla möjliga situationer bra!
• Så småningom ska jag sätta på kommando på att nosa (efter vilt) och målet är att jag ska behöva knuffa ut honom för att nosa efter vilt så han kan komma till mig för att få belöning. (Dvs förskjuta värdet från spårandet till mig och belöningen).
• Jag ska fortsätta med inkallningsträningen och även sätta en hög och skärande visselpipa som signal. (Har börjat med detta redan sedan någon vecka tillbaka.)
• Jag måste börja träna viltspår under ordnade former.

Allting handlar om att ta det i små steg, så det blir möjligt för Totte att lyckas. Och att återigen jobba för att han inte ska få misslyckas. ☹ Till exempel så får jag aldrig ha honom lös i nya områden där jag inte känner till var det brukar finnas vilt. Varje gång vi har misslyckats har det varit på ett nytt ställe. På de vanliga promenadställena vet jag var viltet finns och då har jag större uppmärksamhet på både hundarna och omgivningen och kopplar så fort jag märker att de får vilt i näsan.

Jag vill kunna ha mina hundar lösa utan att behöva oroa mig för varken hundar, vilt eller någon annan. Och Totte ska komma på inkallning även när ett vilt poppar upp framför honom. Det är målet.

I dag var det tredje gången på jaktkursen med Elsa Nordh och Shadi Kajevand. Nu tycker jag att det börjar hända saker med både mig, min hund och mina kurskompisar och deras hundar.

Förra gången tränade vi gripande och hållande av fågel, dvs leksak som sedan ska bytas ut till en dummy som sedan ska bytas ut till en fågel. Vi började också med frivilliga sittanden.

Denna gången fick vi träna vidare på hållandet – det är ju ofta ganska lätt att få en hund att gripa och dra men de flesta tuggar eller släpper när du själv släpper leksaken/apporten. Det gäller att klicka fort efter att man har släppt och innan hunden tar ett omtag. (Det vill säga inte släppa helt utan i små, små steg släppa mer och mer).

Jag är lat och kan jag hitta genvägar som inte blir senvägar i slutändan så slår jag in på dem direkt. Själv blev jag i veckan så otålig att jag började med omvänt lockande som genväg för att få Totte att hålla utan att tugga. Det funkade omedelbart ;-). Han sitter nu blickstilla utan att tugga och håller i dummyn, leksaken eller till och med träpinnen. Jag är fullt medveten om att den här signalen ska bort så fort det går men det ska bli kul att se om det här faktiskt funkar. Mer genvägar åt folket!

I dag fick vi också utveckla det frivilliga sittandet till att hunden skulle sitta när vi gick baklänges. När det flöt så satte vi på en kort visselsignal och handtecken som betyder sitt. Målet är att vi ska kunna blåsa sitt på avstånd ute på fältet, mitt i jakten. Det var kul och ganska svårt att -samtidigt som Totte sätter sig – blåsa sittsignal, sträcka upp handen i luften som sitttecken OCH klicka ;-) och sedan ge godis från ena handen. Jag fick lägga bort klickern för att få till det…

Vi tränade även riktningsträning som ska sluta med att vi ska kunna skicka hundarna rakt ut efter nyskjuten fågel/dummy. Springa till matskål och lägga kommandot ”ut” blev övningen. Dessutom tränade vi lite jaktfot, något som jag tror att jag ska vänta lite med efter som jag håller på en del med friaföljet just nu. Inte för att Totte inte skulle fixa att hålla isär detta utan för att jag inte vet om jag fixar det…

Avslutningsvis visade Shadi med sin hund Mini hur man kan baklängeskedja att skicka ut hunden till matskål, blåsa söksignal, blåsa sitt- eller stannasignal, skicka till dummy. Det var tjusigt! Läxan blev att träna de olika delarna. Lite svindlande att vi på fyra veckor faktiskt lärt oss allt det där! Nu ska jag träna dirigering till matskålar, fortsätta med sittsignal och lära in söksignal. Jag måste skaffa en visselpipa med andra ord!

Kul! Det är så bra att gå kurs, även om jag har minimalt med tid att träna just nu så gör jag i alla fall lite och det räcker för att man ska kunna ta sig en liten bit vidare varje vecka.

Det blev ett ganska intensivt träningspass i dag och min lilla hund är helt enkelt inte på topp – han känns lite halv just nu. Han kan faktiskt se riktigt ledsen ut emellan åt :(. Han orkar inte så mycket och han har gått tillbaka jättemycket när det gäller lugn och ro-träningen. Han piper och ylar och håller liksom inte i hop. Han verkar ha en rejält förhöjd stressnivå dvs hormonpåslag fortfarande.

Det har dock blivit bättre hemma på kvällarna men våra promenader är en fars fortfarande, där han hela tiden letar efter en liten svart cockertjej. Ägarna till den hunden måste börja undra. Så fort jag ser dem så vänder jag och springer över gatan eller åt motsatt håll…

Totte och jag har nu gjort vår debut i jaktvärlden!

Nåja,  lätt överdrivet kanske; vi går en apporteringskurs för spaniel- och retrieverjakt i regi av Canis Göteborg, där jag har bjudit in jakt- och klickerinstruktörerna Elsa Nordh och Shadi Kajevand.

Åter igen är jag nybörjare (precis som på agilityn förra veckan) och det är ju helt enkelt jätteskoj!

Jag har inte tänkt att jaga men kanske, kanske starta på ett jaktprov ”bara för  att”. Bara för att det ju faktiskt en fågelhund jag har och det hade varit skoj och se hur jag kan använda hans naturliga förutsättningar i träningen. Och jag går kursen inte minst för att få kontroll på hans jaktlust!

Kursen är en grundfärdighetskurs och jag sitter nu med ett grundfärdighetsschema för spaniel- och retrieverjakt framför mig. Massor av nyttigheter som jag har användning för i alla möjliga situationer även om jag inte tänker jaga.

Jag känner återigen att jag är otroligt nöjd med min grundträning av Totte, som jag gjorde under fram för allt hans första sex månader. Han gör supersnygga avlämningar, griper fint, explosiva starter och så vidare.

Men det finns hela tiden utvecklingsmöjligheter så klart; han kan inte hålla fast utan att tugga än till exempel. Och det ska bli jättekul att lära in visselsignaler! Verkligen användbart.

Vi är en salig blandning människor och hundar på kursen och kommer inledningsvis  (fyra gånger) vara inne och därefter har vi ett litet uppehåll för att till våren vara ute fyra gånger.

Jag passar så klart på att träna filten och att slå på och av och det gick på det stora hela taget bra. Framför allt så räcker det nu att jag riktar mig mot filten och ”lossar” honom från leksaken så springer han och lägger sig.

Han är dessutom väldigt störningstålig i dessa sammanhang. På promenader kan han försöka sticka till en hund som han ser 30 meter bort men här gör han det inte ens om de är tre meter bort. En liten pärla är han allt ;-)!