Jag har nu börjat försöka utmana de moment och delar som varit mindre bra i träningen, men som börjar bli lite stabilare i trygg ”hemmaträningsmiljö”. Häromdagen fick jag till ”störningen” eller försvårningen att dels värma upp väldigt kort (=överladdad hund)  och framför allt värma upp på ett ställe (grus) och sedan förflytta mig till planen (gräs) för att köra igenom eliten med tävlingsmässig kommendering.

Bra med detta test vara att märka hur Tassla blev störd av alla nya dofter på gräsplanen, hade därför lite blicksläpp och vinglade lite i fotgåendet. Inget nosande förstås, men ändå. Dessutom spanade hon in alla grejer (koner osv) lite väl mycket. MEN bra grej var att fotgåendet blev bättre och bättre ju längre vi gick!

Till rutan blev tempot väldigt högt och fint, men hon sprang lite i en båge och ett tag trodde jag att hon skulle springa in från fel håll men hon korrigerade sig själv och sprang också djupt i rutan. YES! På grund av att hon kom in i den snett så hamnade hon långt ut på en kanten MEN i rutan.

Bra apporteringsdirigering där jag måste lära henne att stå och vänta på dirigeringskommando längre utan att hon börjar gissa. Det är ett steg i inlärningen som jag slarvat med. Jag har ju först skickat henne på att hon frivilligt tittar åt det hållet som hon ska springa, sedan lagt till handkommando och när hon då kikat åt det hållet jag pekat har hon fått springa ditåt. Nu börjar hon vända och vrida på huvudet lite fort för att testa om hon ska få ett kommando :) – sötnöt. Precis när jag skulle kommendera åt höger (som hon nyss tittat åt fast sedan tittat framåt igen) så vände hon huvudet åt vänster. Jag sa ”ja” samtidigt (hann inte med!) vilket gjorde att hon så klart sprang -delvis rätt – åt det hållet. Jag tvärbromsade henne efter en meter och skickade sedan på ett klockrent högerupptag. Hon höll hög fart ut och in och  bästa av allt: Jag såg att hon tog ett litet extra tag runt apporten men det var ett minimalt tugg och inget rullande med den. Hurra! All vår hållaträning börjar ge resultat.

Fjärren behöver jag verkligen störningsträna. Nu fick Tassla göra den med ryggen mot en hund som låg och vilade två meter bakom, samt att det pågick träning lite längre bakom henne. Att det händer saker bakom hennes rygg är hennes svåraste utmaning. Jag gjorde två skiften, sedan la hon sig platt – och gav upp. Jag flyttade mig raskt närmare, peppade varje skifte max och lät henne göra ett av varje innan vi slutade med godisregn. Bra info!

Jag gjorde inte inkallningen idag för fan vad den är svåååååår att få till. Jag tränar den med target just nu och om jag står ungefär tio meter ifrån targeten går det bra men så fort jag typ flyttar mig till tolv meter så blir stoppen direkt uschliga.

Stjärna till mig som äntligen börjat träna metallen – inte bara köra den på tävling :) och idag fick hon en jädra fart både ut och in, vilket smittar på upptaget som också börjar bli snabbt. Gött!

Två gruppmoment-träningar med en supertrygg vovve fick vi också till. Känns som om hon vilat sig i form lite där faktiskt.

Så: NU kan vi snart börja spana tävlingar att anmäla till, kanske om ett par månader blir lagom; då har vi nog en chans att få poäng på inkallningen och ha störningstränat det andra som svajat lite.

Och från och med nu ska jag, så fort jag är på en tillräckligt stor plan, värma upp på ett ställe och sedan kedja på ett annat!

Jupp. Det kommer bli bra det här!