Jag fick anledning att tänka ett varv till på hur jag verkligen gör från allra, allra första början i träningen av släpp- och hållträningen. Och om det verkligen går att ha släppandet frivilligt när man väl satt på signalen. Och om det ens är en bra idé.

Vi börjar med början: Om jag tänker efter så har jag nog gjort lite olika, både på mina hundar och med andras i början av inlärningen. Allt beror på vad för hund jag har framför mig och vad den har blivit förstärkt för tidigare.
Med Dacke så förstärkte jag inledningsvis (när han var valp) mycket frivilliga släppanden, han ville aldrig någonsin släppa. Med Totte har jag däremot lärt in nosdutten och släppandet i min hand allra först. Där blir ju handen en signal för att släppa. Så småningom så har jag lagt på ett tack och tanken är att han ska släppa på det ordet eller på klicket, inte annars.

Totte ville i högre grad än Dacke släppa saker när vi lekte. Jag har nog faktiskt aldrig jobbat med att han ska släppa frivilligt (bara på signalen med att visa handen). Däremot har jag nått mycket snabbare framgång i både hållandet och släppandet med Totte än med Dacke. Men det måste ju inte bero på metoderna utan på att jag är en mycket bättre tränare nu än när Dacke var valp och på att de är olika.

Detta med att hålla hårdare för att få släppa (omvänt lockande) har jag jobbat med en del elever med. Det har ju oftast inte varit små oförstörda valpar utan hundarna har en historia med sig in i träningen. Dock har det arbetssättet, trots blandade tidigare erfarenheter hos hundar och förare, funkat väldigt bra. Hunden måste naturligtvis kunna ”leken” omvänt lockande för att det ska gå.

Men hur skulle det se ut om man följer schemat för stimuluskontrollarbete vid inlärning av tack?

(Nu utgår jag ifrån att vi har en hund som vill hålla). Jag skulle i så fall först och främst bara belöna frivilliga släppande. Det är ju en grundfärdighet för att kunna jobba med stimuluskontroll. Därefter göra så här:

1. Säga tack samtidigt som hunden släpper
2. Säga tack precis innan hunden släpper
3. Säga tack när hunden håller (och låt den vänta på tacket)
4. Säga det i olika miljöer med olika störningar
5. Blanda in andra ord som hunden inte ska släppa på

När jag börjar med nummer fyra kan jag samtidigt backa lite och arbeta med nummer två och till och med ett innan jag höjer kriterierna igen.

Med klickeränket så ska man ju alltid ha kvar det frivilliga beteendet. Men det har jag precis kommit på att jag inte har.

För ett litet tag sedan skrev jag inlägget ”att sätta på kommando är inte slutstationen”. Jag satt länge och tänkte på om det fanns några undantag för det påståendet men kom inte på något. Förrän nu.

Det är som om att det här beteendet – att hålla – är heligt. ALDRIG släppa förutom vid tack eller klick. Jag har så svårt att se hur jag skulle kunna behålla det frivilligt – vad skulle vara min signal för att ”nu leker vi på ett sätt så att du ska släppa frivilligt” men ”NU däremot leker vi på ett sätt då du ska släppa frivilligt”. Det är en helt omöjlig ekvation i min hjärna! Men så har jag i och för sig alltid varit dålig på matte…

Och är det någon skillnad om det inte är i leken utan i tex apporteringen? Jag vill inte heller där ha ett frivilligt släppande, bara på klick eller kommando.

Om man arbetar med släpp vid passivitet så är det förstås en möjlighet att få det nästan frivilligt. Men jag vill som sagt att mina hundar ska hålla i sakerna även då.

Jag skulle väldigt gärna vilja höra era funderingar kring om det finns några fördelar med att ha kvar släppandet frivilligt – och om det ens går. Vad har ni för erfarenheter och tankar?

Om du läser det här på facebook eller på Canis hemsida så gå gärna in och kommentera direkt på bloggen www.klickersmart.se – då är det fler som kan se alla kommentarer och fler kan vara med i diskussionen. Tack!