Även idag har jag haft ett hyfsat bra träningspass med mycket tystnad även om det idag böljade lite mer fram och tillbaks och slutade med flera pip.

Första och andra treminuterspasset var han helt tyst och han satt i sitt kvar i 40 respektive 50 sekunder.

Tredje passet fick jag hybris och försökte länga till en minut men då kom det ett pip efter 50 sekunder. Jag skulle naturligtvis ha varierat tiden och inte bara ökat den. Ändå satt han på andra försöket tyst i 40 sekunder.

Fjärde passet fick jag ett pip efter 15 sekunder. När vi började om satt han i 40 sekunder innan belöning.

Femte passet satt han helt tyst och fick belöning efter 45 sekunder.

Sista passet pep han högt och gällt efter två sekunder (!) därefter efter 30 sekunder igen. Vi kunde avsluta med tystnad i 30 sekunder.

Jag har ingen aning om varför det böljade så här. Det viktigaste nu är att jag vet att det går att träna fram tystnad, nu ska jag bara fortsätta på ett sätt så jag kan generalisera kunskapen (”om jag är tyst får jag träna och jag får belöning, piper jag blir det ingen träning och ingen belöning”) till alla möjliga beteenden och situationer. Vi är långt ifrån i mål men det är belönande att göra framsteg!

Jag har däremot börjat tänka mycket på vilka situationer som jag ska bli lika konsekvent när det gäller att vara tyst, i vardagen, inte minst den vardag som har med träningen att göra på ett eller annat sätt. Inspirerad av Siv (det är vekligen roligt att ha en träningskompis som håller på med samma typ av träning fast hon är 100 mil bort: http://amokk.no/2011/03/prosjekt-pip-del-3/comment-page-1/#comment-1987) så började jag formulera några tankar som växt på sistone. Nämligen i vilka andra situationer än rena träningssituationer som jag kan och bör träna bort ljud i.

Jag har jobbat en del med vardagsljudandet sedan Totte varit valp men har aldrig haft ambitionen att få honom helt tyst i vardagen. Helt enkelt för att det skulle vara sjukt svårt eftersom han kommunicerar mycket med ljud och det är dessutom inte bara av ondo. Några exempel på hur jag tränat att ta bort ljud tidigare:

1. När vi ska gå ut genom dörren för att promenera. Innan vimsade han runt och pep, eller satt vid dörren och trampade och pep. Nu ligger båda hundarna lugnt och stilla tills jag har tagit på mig alla kläder, hängt på mig bälte och koppel och packat godis. I början belönade jag att ligga stilla och tyst ofta men nu brukar jag bara belöna med att släppa dem fria och öppna dörren när vi ska gå.

2. Totte är värsta gostrollet och kommer gärna på morgonen och vill gosa, när jag vill sova. Om jag eller husse då slutade gosa så började han pipa… varpå vi såklart fortsatte klappa honom, hmmm… Det här gör han fortfarande ibland men nu har jag helt enkelt gjort så att jag vänder mig om och låtsas somna om i fall han piper. Då ger han sig ganska snart och somnar om han med. :)

3. När han ska få sin mat kan han sätta igång att pipa men här gäller det bara att vänta ut honom och inte servera den förrän han är tyst.

Just nu har jag fram för allt två situationer som jag verkligen vill förändra:

1. I bilen. Så fort jag slår av tändningen på bilen så sätter Totte igång att skrika som en stucken gris. Det gör han tills jag öppnar bakluckan. Öppnar jag sedan inte buren fort nog så sätter han igång igen. Här får jag ju bara stå ut och göra allting långsamt. Inte öppna baklucka eller bur förrän han är helt tyst och lugn. Kanske inte ens gå ut ur bilen innan han är tyst. Detta tycker jag är lite svårt, för han verkar ha en hel del burångest. När jag öppnar buren så flyger han ut som skjuten ur en kanon rakt in i min famn där han klamrar sig fast som en skeppsbruten vid en flotte… Jag skulle också kunna ta ut bilburen och träna med den i en mindre laddad situation och sedan flytta in träningen i bilen.

2. På filten när jag tränar Dacke. Totte kan ligga och vrålskälla på filten när jag tränar Dacke, det roliga är att han ligger kvar. Oftast piper han dock, med olika styrka. Jag ignorerar honom totalt tills han är tyst. Han måste vara tyst i minst fem sekunder innan jag kastar godis till honom. Men jag tycker inte jag får någon större framgång här, förmodligen behöver jag även här ta bort möjligheten till belöning mer kännbart. Om han låg i en bur hade jag kunnat täcka över den.

Överhuvudtaget så tror jag att Totte skulle må väldigt bra av ännu fler övningar där han måste träna på sin självkontroll. En del av självkontrollen handlar ju onekligen om att vara tyst. På filten kan jag träna med lite mindre svåra störningar än att jag tränar med Dacke (som kanske är den svåraste utmaningen han har på filten). Jag kan till exempel göra mycket omvänt lockande med leksaker och med att jag först går ifrån filten det gillar han inte) och sedan springer i full fart från filten och så vidare. (Som burträning med andra ord).

Jag vill inte träna den allra svåraste situationen först, utan gärna börja med en lite enklare för att sedan steg för steg göra det svårare. I all min andra träning är kriteriesättningen ju jätteviktig och jag är noga med att höja kriterierna lagom mycket för att han ska klara av att lösa uppgiften men tillräckligt för att det ska vara lite utmanande. Denna träningen skiljer sig ju egentligen inte från något annat vi gör, så det jag behöver göra nu är att sätta upp vettiga kriterieplaner till de olika övningarna. Och komma på ännu fler övningar.