Jag har gjort en 10 – i topp lista för vad jag vill att Totte ska kunna eller åtminstone ha påbörjat innan han är ett halvår. Som nummer ett på den listan är att han ska kunna sitt namn. Jag använder namnet i två syften; för att påkalla hundens uppmärksamhet för att sedan ge vidare instruktioner eller för att kalla in den.

Här är några sätt som jag tränar in namnet på:

• Under Tottes första vecka gav jag honom all hans mat i handen. Varje gång jag presenterade maten sa jag hans namn.
• När vi var ute på gräsmattan de två första veckorna och han var på väg mot mig så ropade jag hans namn. När han kommit fram till mig belönade jag med mat (godis) eller lek.
• Jag lägger några godbitar på marken och flyttar mig själv några meter bort när Totte tuggar i sig dem. När han uggat klart ropar jag på honom. När han kommer fram ger jag honom några matbitar och medan han tuggar förflyttar jag mig en bit bort och ropar igen när han har tuggat klart.
• Nu när vi är ute och han är lös så ropar jag hans namn i olika situationer som blir svårare och svårare; när han går och nosar en bit bort,  när han sitter och tittar, när han är på väg i från mig, när han leker med en annan valp.
• Tillsammans med husse Ludvig har vi också gjort en namnlek där Totte får springa mellan oss: Jag ropar, han kommer till mig och får belöning. Ludvig ropar när han har tuggat klart hos mig, och så får vovven belöning hos honom istället. Sedan ropar jag igen – och så vidare…

I dag tog vi en kvällspromenad alla fyra där jag delade ut Tottes kvällsmat på inkallningar med hans namn. Jag ropade nog tio gånger på en kvart och han kom omedelbart på alla. Jag gjorde några riktigt svåra där Dacke och Ludvig gått i förväg och Totte var på väg i full fart mot dem. Och den lille cockern tvärvände så öronen fladdrade ;-)…

Dagens stora glädje är att Dacke börjat tina upp igen. Han har varit så sur på mig och på valpen så det liknar inget annat jag varit med om. I början kunde Totte inte röra vid Dackes tassar utan att han hoppade upp och morrade. Så fort Totte överhuvudtaget rörde vid Dacke så morrade han och vände bort huvudet.  Dacke har inte velat gosa och han har varit stel som en pinne – helt enkelt som om han tycker att det här är extremt obehagligt.

Vi har tränat Dacke att acceptera valpen genom att förstärka honom positivt så fort Totte är nära. Jag har gett godis och berömt honom eller så har jag bara talat uppmuntrande till honom. Jag har också ”räddat” Dacke från Totte ibland, det här är ju ändå en rätt stor omställning så jag vill hjälpa honom en smula.
Så i dag lekte Dacke med valpen för första gången. Tog hans leksak ;-) och sedan jagade Totte Dacke vilket Dacke ju älskar. Så de sprang runt en rätt lång stund och startade om leken flera gånger. Totte kan också gå över Dackes tassar och tom röra vid hans nos och öron utan att Dacke blir så upprörd längre. Puh.

Jaha. Så har man blivit utfryst då. Av självaste älsklingshunden. Han vägrar helt enkelt att prata med mig och har så gjort sedan valpen anlände. Och han vägrar lyda. Säger jag hans namn så går han i väg. Inte den minsta svansvift när jag talar med min allra gulligaste röst med honom. Istället vänder han bort huvudet, till synes full av avsmak.

Jag trodde faktiskt inte det skulle bli riktigt så illa. Dacke är liksom fryst i kroppen och han vill inte bli klappad. Ludvig har dock gjort en envis insats och tvingat honom att gosa, mutat honom upp i sängen och kramat honom. Efter ett dovt morr och efter att ha stretat emot så kapitulerade han tack o lov. Men mig vill han inte se i ögonen, han vänder bort huvudet.

Jag springer efter honom och vädjar; ”Daaacke lille gubben kooom så får du gooodis” och håller fram handen med mat. Han stannar, utan en blick på mig tar han allt i en tugga och går sedan i väg igen. När jag säger ”sätt dig” tittar han åt ett annat håll och står kvar…

Jag skulle verkligen verkligen ge ganska mycket för att få veta vad som pågår i hans huvud nu. Det är ju ett av Canis signum att vi inte ägnar oss åt att tolka vad vi tror hunden känner, i stället fokuserar vi på de beteenden som de visar upp. Men detta är helt otroligt. Jag har inte varit med om något liknande förut.

Valpen verkar vara det äckligaste Dacke varit med om. Om Totte kommer nära Dackes tassar eller ben så flyger Dacke upp med ett riktigt rottismorr. Häromdagen hade Totte, denna lilla godmodiga sak som bara har positiva erfarenheter från kenneln av vuxna hundar, mage att snurra i hop sig för att lägga sig med huvudet på Dackes höft. Dacke reagerade som att det var den värsta förolämpning han någonsin utsatts för. Han flög upp med ett vrål och ställde sig över Totte som ju omedelbart visade magen och ylade rätt rejält. Då blev jag faktiskt sur. Någon måtta får det ju vara.

Annars boostar vi Dacke allt vad vi kan. Vi berömmer och berömmer och matar så fort Totte kommer nära honom. Det börjar ge resultat. I dag satte sig Totte på en av Dackes framtassar utan att Dacke ens ryckte till. Hjälp vilken prövning detta är för alla inblandade…

Jag har tagit fram klickern i dag. Ljudet bekom inte Totte det minsta och efter två pauser med klick och ”mata” så vände han sig om och tittade på mig. I dag gjorde jag också en inkallning när han var på väg i full fart åt andra hållet med en pinne i munnen – och han vände! Idag valde han också bort mig när han ville gå efter Dacke och jag ropade. Han vände mot mig, tittade, och valde sedan Dacke ;-).
På kvällen kampade han med en trädgårdshandske så till den milda grad att han delvis slet sönder den. Och minsann om inte det kom ett cockermorr! Han vägrade släppa. Jag fick sätta en godis på nosen på honom för att få loss handsken. Han verkar också helt ointresserad av att komma tillbaks med grejerna. Han springer i väg och lägger sig på dem och tuggar lite. Så nu vet jag vad jag ska träna på…

Klicker + hund = klickerhund?

Så här klickar du in din hund:

• Ha klickern i ena handen och godis i den andra.
• Klicka och ge godis direkt. Klicka och ge godis direkt. Klicka och ge godis direkt. Och så vidare.
• Börja med fem – sex klick och tag sedan en liten paus där du till exempel leker lite med hunden.Gör sedan om proceduren några gånger till.
• Vänta sedan lite, gärna tills hunden nosar i backen eller tittar åt ett annat håll (men den får bara vara lite upptagen och inte uppslukad av något annat)  – och klicka. Om hunden vänder sig mot dig så har den fattat galoppen – den förväntar sig belöning.

Nu kan du börja klicka för allt möjligt som du vill att din hund ska erbjuda. Fastna inte i att träna en sak – och börja absolut inte med skall (det blir oliiidligt i längden). Klicka gärna för lugna beteenden om du har en aktiv hund och för aktivitet om du har en lugn hund.

Jag har fått hem en filosofisk valp med impulskontroll. ;-) Det känns väldigt ovant och väldigt trevligt. Han kan liksom sitta och tänka en stund innan han bestämmer sig för att handla och då gör han det godmodigt och nyfiket. Om något verkar riktigt läskigt så kryper han upp i mitt knä och tittar mot det som är farligt. Efter lite betänketid kasar han ner på gräset och trippar fram mot det läskiga. Han springer fram till varje ny människa, glatt viftande på svansen.

En valp i en korg

I dag har han sovit sig igenom sitt första åskväder. När första knallen kom tittade han upp, kollade oss och lade sedan ner huvudet och somnade om. Dammsugaren satt han och tittade på från sängen, innan han lade sig för att sova.
I dag har han också gått sitt livs första promenad, kanske fem minuter lång, och med pauser i mattes eller husses famn. Han sprang glatt både efter och före oss och bredvid de tre vuxna hundar som var med. Jag gick ofta bredvid honom i hans takt och stannade när han stannade. Han har träffat två snälla vuxna tikar som var lagom intresserade men hövliga mot honom. Plus en liten snäll hanhund som lekte med honom en stund.
Han har tagit en boll (den fick knappt plats i munnen på honom) och burit i väg med den. Dacke sprang efter och tog den ifrån honom efter bara två meter…
Och så har han sett havet. Han gick ända fram men inte i. Han försökte äta en mussla och gick orädd upp på för honom höga stenar med mig ängsligt vakande beredd att fånga om han skulle tappa balansen. Men han balanserade så fint.
Han har åkt bil igen; då sover han i min famn eller på mina axlar(!).
Jag ger honom all hans mat i handen än så länge.  Fyra portioner som är lite mer rejäla men där emellan använder jag hans mat för att prägla honom på mig och för att han ska lära sig sitt namn. När jag tar fram handen så säger jag samtidigt hans namn. När han springer spontant mot mig så ropar jag hans namn, när han är framme så får han alltid lite mat. Jag har också börjat ropa hans namn när han sitter och tittar på mig – och han kommer nästan varje gång.
På morgonen är han som vildast: han biter i våra öron, näsor och sliter i mitt hår, i täcket, kudden, tröjan, skosnören, leksakerna och han får ibland ett ”valpryck” och springer runt som en tok.

Han somnar i våra knän. På natten sover han i vår säng (kan inte låta bli) på oss eller intill; han vill vara nära. På dagen har han flera gånger gått till sin egen säng och lagt sig där när vi är i rummet intill. Han sover mycket!

När han är ute kan han sitta och vippa på ett grässtrå hur länge som helst, sedan försöker han äta upp det.
Han springer själv både upp och ner för trappan in till huset, tre trappsteg (de är låga). Vid ett tillfälle hopade han ner i gräset från andra trappsteget (hjälp!) och trillade. Reste på sig, ruskade på sig och sprang vidare.
Han har inte kissat eller bajsat inne en enda gång i dag; men vi är väldigt noga med att ta ut honom efter sömn, lek och mat.
Nu ligger han utslängd i sängen och sover som en sten. Det har varit en väl intensiv dag. I morgon ska vi vara hemma hela dagen och ta det väldigt lugnt…