Jag har gjort en 10 – i topp lista för vad jag vill att Totte ska kunna eller åtminstone ha påbörjat innan han är ett halvår. Som nummer ett på den listan är att han ska kunna sitt namn. Jag använder namnet i två syften; för att påkalla hundens uppmärksamhet för att sedan ge vidare instruktioner eller för att kalla in den.

Här är några sätt som jag tränar in namnet på:

  • Under Tottes första vecka gav jag honom all hans mat i handen. Varje gång jag presenterade maten sa jag hans namn.
  • När vi var ute på gräsmattan de två första veckorna och han var på väg mot mig så ropade jag hans namn. När han kommit fram till mig belönade jag med mat (godis) eller lek.
  • Jag lägger några godbitar på marken och flyttar mig själv några meter bort när Totte tuggar i sig dem. När han tuggat klart ropar jag på honom. När han kommer fram ger jag honom några matbitar och medan han tuggar förflyttar jag mig en bit bort och ropar igen när han har tuggat klart.
  • Nu när vi är ute och han är lös så ropar jag hans namn i olika situationer som blir svårare och svårare; när han går och nosar en bit bort,  när han sitter och tittar, när han är på väg i från mig, när han leker med en annan valp.
  • Tillsammans med husse Ludvig har vi också gjort en namnlek där Totte får springa mellan oss: Jag ropar, han kommer till mig och får belöning. Ludvig ropar när han har tuggat klart hos mig, och så får vovven belöning hos honom istället. Sedan ropar jag igen – och så vidare…

I dag tog vi en kvällspromenad alla fyra där jag delade ut Tottes kvällsmat på inkallningar med hans namn. Jag ropade nog tio gånger på en kvart och han kom omedelbart på alla. Jag gjorde några riktigt svåra där Dacke och Ludvig gått i förväg och Totte var på väg i full fart mot dem. Och den lille cockern tvärvände så öronen fladdrade ;-)…