Så har det varit sista gången på vårens inkallningskurs – på vad som måste ha varit årets varmaste dag… Puh!

Inkallningskurserna är så vansinnigt roliga att hålla. Gruppen är oftast väldigt brokig och det är verkligen kul; alla sorters människor och hundar. Vissa vana vid att träna och andra inte. Men alla har det gemensamt att de inte är nöjda med sin inkallning. Några har riktigt stora bekymmer med vilt eller hundar som gör spontana kommunsök så fort de kopplas loss. Andra kan inte kalla in när det närmar sig en annan hund eller människa.

Kursen är på två dagar med en månads mellanrum. Från gång ett har varje ekipage sin individuella läxa med sig hem. Och det är faktiskt helt galet vilka framsteg både de tvåfotade och fyrfotade eleverna oftast gör där emellan. Jag blir alltid lika imponerad och glad!

Så var det även för detta gänget. Otacksamt nog var det upp till bevis – och dessutom höja svårigheterna rätt rejält  – i denna knäckande värme. Men det gick bättre än väntat även om vi alla kroknade de sista timmarna.
Det är två saker som jag hamrar in under den första dagens träning och som hela inkallningsträningen handlar om:
1. Inkallning handlar om att välja och välja bort (Störningsträning!)
2. Träningen ska byggas upp så att hunden lyckas. (Från och med nu får den inte misslyckas! Kriterier! Belöningskvalitet!)

Inkallningsträning handlar med andra ord till största del om störningsträning. När vi störningstränar så börjar vi med den allra enklaste formen av störningsträning; att välja bort godis eller leksak som någon annan lockar med.

Så här går den allra enklaste störningsträningen till:

  • Det gäller att börja på verkligt lätt nivå; hunden ska klara av att välja bort figurantens godis. Låt figuranten ha ett tråkigt godis i handen som är stängd och stilla. Hunden kommer troligen slicka och buffa på handen. Så fort den drar tillbaka huvudet från handen så klickar föraren och belönar – med något bättre.
  • Efter ett antal repetitioner ser man att hunden slickar allt kortare tid på den stängda handen. Vissa hundar hejdar sig till och med på väg mot handen. Då är det dags att höja kriterierna. Godare godis och mer aktivt lockande till exempel med en hand som rör sig eller öppen hand brukar vara ett lagom andra steg.
  • Så småningom ökar man störningarna så de blir ”värre och värre”. Detta arbetssätt kan överföras på det mesta som hunden vill ha men som du vill kalla in den ifrån. Vissa hundar blir så störningskloka att de verkar tänka: ”Aha en katt! Nu försöker hon lura mig att springa efter den men den lätta går jag inte på. Jag tänker gå här och stirra på matte.” ;-) Det är helt underbart att se när detta ”bortväljande” sker.

En viktig läxa som alla elever får är att alla frivilliga initiativ från hunden som handlar om att välja dig istället för något annat ska belönas. När hunden kommer in spontant till mig på promenaden så ska det belönas rejält!
En matte som hade en ung och mycket intensiv labrador ringde mig mellan kurstillfällena en av inkallningskurserna och frågade om det var okej att belöna med hundens middag ute i skogen när han kom in frivilligt. :-) Självklart! Den hunden har nu de mest grymma inkallningar jag har sett och hon vänder den på både springande rådjur och älg lätt som en plätt!