…då kan man passa på att testa hur färdiga olika moment är och se dem bryta samman totalt utan att man själv bryter samman totalt ;-D.
Dagens tävlingsträning med Dacke bjöd på en fin linförighet (möjligen lite väl överladdad) och en ruta som inte fungerade och ett framförgående som blev ett bananframfögående utan att stanna på kommando.
Rutan verkade han inte se alls. Han sprang mot den men vände ungefär mellan två och fem meter innan upp mot mig och stannade. När han inte fick någon utdelning för det så provade han att flytta sig åt lite olika håll – men aldrig in i rutan ;-). Det såg ut som han sa ungefär: ”Här kanske? Nähä inte det. Men här då? Eller här?”
Undrar om det var ett sätt att testa en genväg till belöning? Hur som helst så misslyckades jag uppenbarligen fatalt med att generalisera rutan till en plats med så mycket störningar. Så nu är det bara att slänga in koner och hund i bilen och köra dem till många olika platser.
Framförgåendet har jag passat på att träna lite sena kvällspromenader i Slottskogen på sistone. Och då är det framför allt kommandoträning jag pysslat med. Funkat ganska bra. Så detta var ett test om kommandot höll men det kan man lugnt säga att det inte gjorde…
Dels gick han inte rakt utan i en böj (bananen!) och sedan verkade han lite tveksam om vad kommandot betydde så han vinglade fram. Han stannade inte på kommando heller. Totalbryt med andra ord.
När jag provade utanför planen efter vårt misslyckade försök så var framförgåendet jättefint. Långt, rakt och godkänt stannande. Spännande ;-).
Hela tiden i dag hade Dacke dock en fin attityd och tycktes ha kul och stannade hos mig och jobbade på trots kanindoft överallt, stark blåst och pipleksaker som kastades en bit bort. Det är värt SÅ mycket!
Men; så otroligt skönt att de här bryten hände på träning och inte på riktig tävling! Mängdträning och generalisering står på schemat nu och ett tag framöver. Det är bara att träna på!
Lena: I detta fall menar jag att hunden har svårt att förstå det abstrakta att stå i ”luft” eller i mitten av ett ”rum” som fyra koner bildar för våra sinnen.
Om du sett när de utfört tester på hundars rumsuppfattning där de tex släpper något synligt uppifrån som landar på ett bord, medan hunden står under det, så blir det ganska tydligt att vissa hundar helt klart har lättare för att begripa rum än andra. De hundar som förstod att det som kom uppifrån landade på bordet ( ska ej vara inlärt ) förstod det direkt ( genom att söka sig upp mot det som föll ) medan de hundar som hade sämre rumsuppfattning tittade under bordet och trodde det skulle landa på golvet.
Det här med fasta och abstrakta objekt tror jag det finns mycket att lära kring, och där faller rutan absolut in tycker jag. Hur mycket vet man om hundars förmåga att förstå tredimensionellt, abstrakt och sig själv i förhållande till något annat?
Känner igen mig här ;0) Vi är helt klart på samma stadie med både budföring och framförgående. På kända platser e det inga problem. Okända platser är det ”Va, vad sa du? Före? Har aldrig hört, e det nåt nytt?”
Mer generalisering för oss med.
Hur har du det med tid i veckan?
Ida, jag tror det handlar både om rumsuppfattningen i stort men också i förhållande till själva rutan. Att den finns, liksom. (Det kanske var det du menade med rumsuppfattning?)
Min känsla är att Dacke har haft en klockren uppfatttning om att den finns! Men så plötsligt finns den inte. Och det händer en dag med mycket störningar runt omkring. Jag tror alltså att det är den dåliga generaliseringen som är en stor bov.
Känner verkligen igen din beskrivning av de två vanligaste problemen dock.
Den andra stora boven för min del är definitivt det du skriver om avståndet. Jag har belönat stående från 20 meter. I går tränade jag dock stående från 10 meter! Fortsättningsvis ska jag skicka till rutan från mellan 2 och 50 meter…
Jag har pillat och funderat en del med rutan och kommer fram till samma sak, det verkar inte vara de olika platserna och från olika vinklar som är problemet att lösa, utan en brist på rumsuppfattning hos hundar generellt. När jag tittat på andra som tränat som jag och även på andra sätt uppstår samma dilemma:
1. Hunden har uppfattat hur avståndet mellan sig själv och föraren är och chansar på det avstånd som gett mest belöning ( även om man försökt fördela belöningarna över olika avstånd )
2. Hunden springer till kon. Targetttränade hundar verkar dock ha lättare att ta till det utifrån vad jag sett, det är lätt att ta sikte på något konkret.
Jag tror att hunden har svårt för tredimensionellt och framförallt när det finns en människa att samarbeta med i bilden. Det hade varit spännande att labba med att se om hundar kan lära sig avstånd i förhållande till konerna på samma sätt som till en människa. Jag tror dock inte att det gett något vidare resultat eftersom den då istället har fyra saker att ställa sig i förhållande till istället för en, människan.