Lilla sjuklingen äter penicillin och får även Metacam för att dämpa inflammationen och smärtan i halsen. Än så länge håller magen, jag ger lite extra bakterier som stöd, det är ju lätt att bakterifloran i tarmen blir rubbad av penicillin. Men vi får se, vi är ju bara inne på andra dygnet.

Det känns jättekonstigt att gå från full fart och ha ett tydligt mål att jobba efter (tävlingsdebuten om två veckor) till stillhet! Vad gör jag nu med all tid jag fick över liksom? ;)

Jo: Jag planerar. Kan man inte träna hund så får man väl smida planer istället! :) Jag håller på att göra en översyn över alla momenten i elitlydnaden och även titta på klass III och II. Om Tassla och jag får vara friska så är mitt mål att flytta upp oss till elitlydnaden i år.

Jag försöker tänka ”vilka moment tar längst tid att lära in” och sedan lägga rätt mycket energi på grundträningen av dem. Men jag måste påminna mig själv om detta hela tiden, för annars smiter jag. Mitt absolut största smitmoment är fjärren. Vissa skiften där är SÅ SVÅRA! Men när jag känner så brukar jag titta på Sivs filmer och få lite mer mod och hopp igen . :)

På tal om film så är det helt suveränt att jag har filmat så mycket av Tasslas träning från dag ett! Om ni inte redan har en filmkamera så skaffa en. Förutom all bra utvärdering man kan göra efter varje pass så är det väldigt roligt att nu sitta och titta på hur till exempel fotgåendet såg ut när vi började. Jag tycker fortfarande det är jättesvårt, utmanande och roligt och kanske blir det aldrig färdigt – det rör sig ju hela tiden. Det gillar jag! Men vi har verkligen utvecklats och det är belönande att se.

Jag var väldigt taggad av att ha satt upp ett rätt utmanande mål när det gällde min tävlingsdebut. Nu när det gick om intet så känns det som att jag kanske ska ändra inställning lite. Från att ha tyckt att det var så kul, spännande och utmanande att se om vi klarar av att göra vår debut så här tidigt så tänker jag istället så här: Nu ska vi arbeta upp ännu fler grunder, göra ännu fler moment stabila och träna ännu mer helhet och uthållighet så när vi väl startar kan vi gå från klass till klass ganska snabbt istället.

För mig är det allra, allra viktigaste i träningen att jag blir utmanad. Det får gärna vara en liten ”risk” inblandad i det jag gör. Om allt är supersäkert och jag både har hängslen och livrem och flytväst så blir jag uttråkad.