Den här fina bilden på mig och Totte (och alla andra foton i det här inlägget) har Åsa tagit:

Här lyssnar vi fokuserat på Marias intstruktioner. Totte var grymt duktig i alla paussituationer också. När jag tittar på filmerna så sitter eller ligger han lugnt och väntar medan jag står och pratar med Maria. Bra, bra.

Den andra dagen på kursen började vi med gruppmoment. Totte fick vara med de stora duktiga vovvarna (Lyxa och Vixhen) och ligga plats. Jag kan inte minnas om jag gjort någon platsliggning tillsammans med andra hundar förut. Jo, med Dacke så klart, men det var ju ett tag sedan. Nu la jag honom i fyra minuter (!) och gick längre ifrån honom än jag någonsin gjort. Jag belönade en gång efter tre minuter. Han lyfte upp huvudet en gång men han hade ett totalt avslappnat arbetsfokus som jag gillade jättemycket. Inte tillstymelsen till ljud! Ibland är det bra att chansa lite och se vad som händer ;0).

Under andra dagen tränade jag på att få lite mer tryck i apporteringen. Först visade jag en apportering som typiskt nog inte hamnade på film för den var rätt bra ändå (Tack Lottie som filmade, det var kameran som krånglade ibland!). Fast jag skulle vilja ha lite mer tryck, både när han tar apporten och när han vänder upp och kommer in. Så då fick jag lite handfasta tips om hur jag kunde göra utöver det jag redan gjort och gör:

Något som jag däremot vill ha mindre tryck i, på sätt och vis, är vittringsapporteringen. Sedan jag lagt på lite avstånd och därmed fart på den så har Totte börjat tugga på pinnarna. Något rent gräsligt! Maria föreslog att jag skulle ta ut beteendet helt ur vittringen och bara träna på att lyfta och hålla pinnar utan att tugga. Först i lugna situationer och sedan med allt mer hets, till exempel slänga pinnen i backen och tjoa när han ska ta den. Under tiden så gör jag endast urvalet i vittringen på nära håll så han kanske bara behöver lyfta och vända upp – och så klickar jag innan han börjar tugga. Vi fick sänka kriterierna till lägsta nivån när jag provade att få det tuggfritt nu:

 

En annan sak som jag fick lite hjälp med var hitta rätt i rutan-träning. Totte har nu koll på var rutan är och han kan springa rakt igenom i full Totte-fart. Men han har ingen uppfattning om var han ska vända upp i rutan. Nu är han ju så liten och inte så snabb så jag skulle kunna strunta i det där. Jag skulle kunna träna honom att bara springa rakt igenom och då och då stanna honom mitt i, det är hur lätt som helst. (De får dessutom avdrag om de vänder innan kommando.) MEN så tycker jag ju det är kul med den typen av inlärning och jag tänker om han har fokus på bakre delen av rutan så kommer han inte i lika stor utsträckning vända upp INNAN rutan och hamna utanför den. Alltså ville jag ha tips på hur jag kan få honom att förstå var i rutan han ska befinna sig och ibland vända upp:

Kanske inte så märkvärdigt det här men för mig är det verkligen märkvärdigt att 1, ha en hund som vill och orkar hela tiden och som 2, gör framsteg hela tiden! Magiskt.