Tävlingen på Landskampen var den roligaste vi har gjort. Jag blir fort uttråkad och vill ha förnyelse. Två ringar och omkastad momentordning fick mig pigg och vaken! Det var en fantastisk lärmöjlighet som jag inte kan se att vi skulle kunna få på något annat sätt. Vi är självklart inte ett ekipage som är redo för stora mästerskap. Men nu fick vi prova på för att känna vad som krävs. Och det går att dra många slutsatser av vårt test och det har blivit en lång men inte på något vis omöjlig ”det här måste vi träna på-lista”.

Dessutom var det roligt för att det gäng som varit Talangtruppen hitintills i år är så himla trevligt. Vi har superkul ihop. Och alla är så duktiga!

Eftersom Tassla och jag startade klass III och dessutom hade startnummer ett så var vi först ut även i gruppmomenten.

Jag kände redan när vi gick in att Tassla var lite störd, hon började nosa och hade svårt att hålla sin position och när vi ställde upp för platsen (det var först plats, sedan sitt) så blev jag akut skitnervös. När jag la Tassla så såg jag i hennes ögon att hon var osäker. Precis innan vi gick in i tältet för att gömma oss vred jag pyttelite på huvudet och såg att hon redan satt upp… (Det där att titta bak ska man akta sig för, man kan få noll om domaren ser det, för övrigt).

Att stå där inne i tältet och försöka att inte drabbas av rakt igenom negativa känslor var ursvårt! Jag tänkte ”nu är hon osäker, tänk om hon tar med den känslan till programmet”. Tre minuter kan kännas som en timme men när vi kom ut igen så låg Tassla ner igen men jag fick veta sedan att hon lagt sig och satt sig två gånger. Det positiva i det tycker jag ändå är att hon 1, stannade kvar på stället och 2, tänker förmodligen ändå ”jag ska nog ligga ner” eftersom hon ju la sig igen.

Träna: Jag ska träna om platsen. Vi har haft hakan i backen och lugn och ro men den här hunden behöver pepp och självförtroende så hon ska få ligga på ”spänning” istället, med huvudet uppe.

IMG_9590

Nu var det dags att promenera över till nästa ring där sitt i grupp ägde rum. Det var en bra transport (lång!) och jag kunde peppa Tassla (tack o lov för att jag belönat mycket transporter ett tag) så när vi ställde upp för sitt i grupp kändes hon mycket tryggare och gladare. Jag med. ;)

Sittandet gick bra men uj vad svårt – för när vi satt våra hundar så gick ju nästa platsliggningsgrupp in på plan och la sina hundar. DET har vi aldrig tränat förut. Tassla satt närmast ring ett och hon började vädra i luften ganska mycket men flyttade sig tack o lov inte. Vi fick en 10.

Träna: Att andra hundar gör andra moment i en ring bredvid och träna stadgan i sitt med doftstörningar.

Transporten ut var också bra och vi pilade fram till min riggade ryggsäck där Tassla fick äta mat och leka lite. Sedan tog vi det lugnt en stund medan alla gruppmomenten gjordes klart. När jag satt där så började jag tänka oros-tankar igen om att Tassla skulle vara osäker och låg och ta med sig den dåliga känslan från platsen. Men tack o lov så hade jag två professionella peppare i Ida och Jonna som raskt fick mig att ändra känsla och när jag började värma Tassla så hade jag gett instruktioner om att de bara skulle stå och säga vad bra allting var :).

Jonna och Ida är två härliga personligheter som på olika sätt har mycket positiv energi som de sprider omkring sig och de liksom bäddade in mig i positiva vibbar. Det var så bra! Och Tassla var superpepp och lekte glatt, gjorde några superfina fjärrskiften och några snygga fotgåendestarter innan vi skulle in på plan.

VITTRING

Två meter in på plan stannade vi för vittringen. Jag kände mig inte så nervös då, bara förväntansfull men jag fumlade med pinnen och tappade den :) så lite nervös var jag nog ändå. Tassla skötte sin uppgift och tog förstås inte pinnen när jag tappade den. Farten ut var superfin, urvalet var säkert men hon gick över pinnen en gång extra men tvekade inte att sedan ta rätt. Förstås. Det är verkligen ett av våra bästa moment och jag ska få till det där att hon tar direkt även på tävling. Hon höll pinnen utan att tugga även i ingången, något jag hårdtränat senaste veckan, det var bra. Tyvärr satt hon lite snett. Jag tittar aldrig på poängen när jag är på plan, det är helt ointressant. Men i protokollet stod det sedan ”går över två gånger, sitter snett” och så fick vi 9 poäng – vår högsta siffra för dagen.

Träna: Transporten in var vinglig och nosig – 17 också, vi som tränat rätt mycket på den. Träna mer! För de var dåliga generellt faktiskt. Träna dessutom ännu mer på att hålla utan tugg, för även om det funkade nu så är det skört. Och så ska jag höja upp viljan att ta på första övernosningen. Och raka sättanden!!!
… och lite mer fart in. :)

FRITT FÖLJ

Sedan var det dags för det fria följet. Jag var så glad över vittringen och tog den energin med rakt in i fotgåendet som började med höger om halt och sedan språng marsch. Kan ju säga att jag aldrig börjat ett fritt följ så förut (my god vad dålig fantasi jag har ;)). Sedan gick vi vårt bästa fria följ någonsin på en tävling och det var dessutom det längsta vi gått utan belöning (vilket VERKLIGEN gav mig en tankeställare). Och det var SÅ roligt! Det var ett väldigt händelserikt fritt följ med tvära kast, mycket språngmarsch, flera saktagåenden och så vidare. Jag kunde inte låta bli att gå runt och le stort och fånigt långa delar. :) Och bredvid mig gick den peppigaste och gladaste lilla cocker världen har skådat. Mitt övergripande mål som varit så otroligt svårt att få till – att få en glad och säker hund genom hela detta momentet uppnådde vi där och då!!! Nu kan vi gå vidare med detaljerna, fast fortsätta med attitydträningen också förstås. (Vi fick 6 poäng på fria följet och det var verkligen rättvist för det känns inte som att någonting mer än attityden funkade :P ). Jag var så glad att jag hade kunnat bryta där och då – jag var nöjd så det räckte liksom. Men det gjorde vi förstås inte, mycket roligt var ju kvar.

Träna: Öööh. Allt. Vet inte var jag ska börja. Kanske med att hitta ett ”språk” som Lotta Linusson sa. Hur ser mitt gående ut och vad talar jag om för henne genom att placera fötterna på olika sätt? Tänker ta hjälp med detta. Är dock nöjd med att mina dubbelkommandon börjar avta. Visst de finns där – de ska bort – och man kan se genom hela programmet (!) att jag dippar vänster axel lite grann hela tiden. Men de har varit ännu värre och är faktiskt bättre. Något att glädjas åt!

METALLAPPORTERING

Metallapporteringen var en ren chansning – vi har inte löst problemet med att Tassla inte gillar den längre. Jag har inte tränat den för jag har inte riktigt kommit på hur bästa sättet är. Vad som helst kunde hända alltså. Man såg på Tassla att hon tog en liten, liten båge innan hon lyfte den och det var när hon såg att det var en metall. Sedan höll hon den jättelöst MEN hon galopperade hela vägen in och farten ut var super som vanligt. Avslutet var lite snett och bakom mig men hon höll kvar i alla fall. Och vi fick 8,5 poäng vilket var superbra – domaren i ring ett var otroligt sträng (han var sträng mot alla så det var rättvist :)) och poängen hölls nere.

Träna: Om jag tänker efter så håller Tassla metallen bättre om hon får hoppa och om jag varierar vad jag kastar (träapport dummies, leksaker, metallen) och sedan belönar galet och vilt. Så det blir mer sådant nu.

SÄTTANDE

Kanske var jag lite för uppspelt efter vår i mina ögon härliga start och belönade lite för häftigt för när vi skulle göra sättande under gång så ställde sig Tassla, något som typ aldrig händer. Jag hade inte samlat ihop oss. Lite sur nolla, hon som har så bra ordförståelse (trodde jag) men men, det är bara att anteckna.

Träna: Ordförståelse med störningar TEX i form av överglad matte. :)

HOPPAPPORT

Sedan var det transport till ring två. Lååååång transport där man skulle hålla sig innanför plastbanden, detta gjorde mig lite nervös men min strategi var att gå på i rask fart och då gick Tassla med fint. Framme vid ring två valde jag storlek på apporten och sedan var det dags för hoppapport. Det gick fin- fint ut och in och upptag men sedan kom tugget och ett snett sättande. 7 poäng.

Träna: Långa transporter med fokus. Hålla fast och göra raka ingångar även med något i munnen. Våra dåliga ingångar återkommer som tema. Jag måste verkligen hålla dem vid liv – de bra alltså – och träna det mycket mer.

INKALLNING MED STÄLLANDE

Inkallningen gick som väntat, detta är ett av våra mest utvecklingsbara moment ihop med fotgåendet. Långsamt ställande och 5,5 poäng. Men jag var väldigt nöjd med att jag kunde sätta Tassla en meter från ringbadet där det stod en rad människor och flera stora tält och sedan lämna henne utan att hon var störd av vad som hände bakom henne. Typiskt en situation som kan göra henne osäker – något händer bakom ryggen. Antecknas!

Träna: Saker som stör bakom ryggen är roliga inte farliga! Snabba stopp, så som jag började med Siv häromveckan.

FJÄRR

Så var det fjärr. Den var också nära tält och människor. Eftersom jag startade först och eftersom det inte hade börjar regna än så var det många som tittade på mig, tror jag. Det bekom inte Tassla, mycket skönt att få veta det. Nedläggandet var lite svårt. En bit bort, lite snett framför hunden stod nämligen en kon. Många hundar fixerade konen och man ser på filmen hur Tassla också är väldigt upptagen av att spana in den. Jag gjorde ett superlångt dubbelkommando för att lägga henne, man hör hur jag väser ”fffff” innan jag drar till med ett ”fäll”. ;)  Jag tror inte domaren hörde det för hon stod bakom oss och det fanns ingen kommentar om dk. Tassla la  sig rätt, puh, men den var svår. Sedan gjorde vi en otroligt bra fjärr. Den har strulat på sistone och jag har tränat för dåligt så det var en stor, skön hjälp att få göra den på fem meter. Hon gjorde ett skifte fel men ändrade direkt jag bad henne, i det första skiftet rör hon lite på ett framben – den enda frambensrörelsen på hela momentet – och i lägganden la hon sig lite, lite snett. I övrigt var den faktiskt superfin. Vi ska äga världen med vår fina fjärr en dag och detta är bara början!

Dock upptäckte jag nu i efterhand ett problem. Man ska ju sätta hunden med rumpan mot den vita linjen och det gjorde jag. Men det är ju för att domaren ska se att de med låsta bakben inte rör sig ifrån den! Jag fick kommentaren ”flyttar bakåt” men Tassla flyttade inte bakåt alls med frambenen – dock hamnade hon ju långt bakom linjen. Hm, jag måste nog prata med en domare om det där. Hur 17 gör man? Vi fick 7 poäng i fjärren.

Träna: Bättre momentrutin så att hon vet att fjärren kommer. Uppsitten gör hon som vanliga uppsitt dvs flyttar frambenen, måste ändra så att hon håller frambenen låsta även där. Öka avståndet.

RUTAN

Slutligen rutan! Ett av våra favoritmoment och kanske blev detta dagens största lärande. Rutan stod i ett hörn av ringen. Ringens gränser var markerade av vita plastband som låg på marken. (Oops! Aldrig tränat! bara band som sitter på stolpar). Rutans koner var röda med orange ringband. (Oops! Aldrig tränat, typ,  jag har ju vita band på min ruta). Gräset var så högt att rutanbanden försvann helt, jag såg dem knapp så hur skulle Tassla kunna se dem, hon som är en tvärhand hög? Innan vi ställer upp viskar jag mitt ”var är rutan” och ser hur hon flackar med blicken vilket är ett varningstecken. Hon låser alltid blicken på rutan när hon hittat den och skickar jag när hon flackar blir det fel. Men vad göra på en tävling? Vi fick ställa in hundarna efter vi ställt upp – därför att de norska reglerna är så – och jag försökte rikta henne en gång till men hon flackade. Så jag sände och Tassla verkade tänka ”jag ser de vita banden” och spurtade mot ringgränsen, till vänster om konerna. Saken är den att går hunden över ringbanden får man rött kort och tack o lov för att hon är en hund med rätt bra dirigering för två gånger stannade jag henne så nära att ena tassen stod en centimeter från ringbandet. Jag försökte dirigera henne åt höger in i rutan men hon insisterade på att gå mot de vita banden. Så då fick vi ge oss. Min hund har uppenbarligen lärt sig att rutan är de där vita banden. Bra information!!!

Det är ganska roligt hur jag liksom får falsettpanik över att Tassla är på väg ut över ringbanden och därmed skulle få ett rött kort. Både jag och domaren (och publiken) skrattade gott åt detta. Men hon stannade, tror hon hade en tass typ kant i kant på bandet …

Träna: Rutan utan band och sedan med störande vita band runt omkring, som ringband. Och andra störningar runt omkring, som koner.

När vi kom ut ur ringen stod Ida där med leksaken och vi lekte som tokar en lång stund och snälla lagkompisar var glada för min skull. (Fotgåendet funkade! Fjärren var fin! Känslan!) och jag tror jag var den gladaste och nöjdaste ”förloraren” den dagen. För vi kom förstås sist, med tre nollor, men vad tusan gjorde det? Det här var den roligaste och bästa dagen i år!