Jag måste lära mig detta att inte bli modfälld när träningen inte går som jag tänkt mig.

Eller snarare så måste jag lära mig att inte ha föreställningar om hur träningen ska gå. Träningen går som den går. Punkt slut. Allt som sker ger mig information om hur jag ska träna vidare. Punkt slut.

Men vad är det då som är roligt med träningen? Jo, belöning för mig är när vi löser ett problem eller klarar en utmaning. Och för att jag ska känna mig motiverad måste jag ju också få belöningar ibland.

Om jag då känner att det går så fruktanvärt mycket upp och ner och fram och tillbaks, betyder det att jag då har för höga kriterier för träningen? Så vi inte löser så många problem/klarar så många utmaningar? Eller har jag bara för höga förväntningar?

Jag blir så otroligt besviken på mig själv när jag klantar mig. Som till exempel idag när jag åker och tränar vid havet i kanske 15 sekundmeter, och tror att vi ska kunna göra den nya svåra nya vittringsapportlekövningen då. Jag borde ha förutsett att den kraftiga vinden gjorde allt svårare, mer dofter i stökig, blåsig miljö. Och så borde jag har värmt upp mycket längre med gå och nosa-leken. Och jag borde ha tagit en ordentlig rastning innan eftersom jag noterat att Totte inte bajat under dagen och det blir aldrig bra om han är lite förstoppad, så klart. Vem kan göra något bra om man är lite förstoppad… Allt detta hade jag kunnat förutse.

Jag kanske borde bli lite snällare mot mig själv också för den delen.

Jag tror att allt det här till 95 procent handlar om en inställningsfråga. Det är så sabla svårt bara.

Och jag måste lära mig att inte träna när jag själv har låg energi. Faan viket pissigt utgångsläge det är.

I morgon ska jag hur som helst till veterinären med Totte för jag tycker han är så svajig i sin energinivå (nej det är inte en projektion). Och han har börjat klia sig under sommaren, vilket har ökat nu, på ett sätt som gör att jag misstänker att han är allergisk.

Nej, jag är inte jättemunter för tillfället. Om det nu är någon som undrar.

Här är i alla fall en underbar bild tagen av Susanne som är en grym fotograf, eller hur? Och sist vi tränade ihop, Susanne och jag, gick det jättebra allting. Inte glömma det.