Att sätta rätt kriterier är en konst, det är nog många klickertränare överens med mig om. Majoriteten av alla tränare sätter för höga kriterier och måste sänka dem för att nå ett lyckande. Jag hör till den skaran och här kommer ett bra exempel på kriteriesättning som var på alldeles för hög.

I dag har jag varit hos Elsa med de två fina goldenhundarna Ludde och Diesel. Elsa är snäll och lånar ut Ludde till mig när jag ska gå på kurs om några veckor (eftersom Dacke är krasslig) så jag provade att träna lite med Ludde i familjen Nordhs vardagsrum.

Elsa har tränat båda sina hundar att stå med frambenen på en upplåsbar kudde. Jag tänkte att jag skulle få Ludde att backa upp på kudden så bakbenen hamnade på den medan frambenen var kvar på golvet. Här kommer de steg som jag fick backa för att hitta rätt nivå:

1. Jag lade ner kudden för att se vad Ludde tänkte göra med den. Han placerade en framtass på den. Jag klickade några gånger när han gick ner från kudden och sedan när baktassarna var nära kudden men mina klick ledde inte till att bakbenen medvetet började röra sig mot kudden. Tänk om!

2. Jag placerade kudden nära Luddes bakben och hoppades på att han nästan oavsiktligt skulle backa på den med bakbenen. Han tog inga steg bakåt överhuvudtaget men jag klickade för att han rörde tassarna på stället. Fastnade där. Tänk om!

3. Tog fram en liten papplåda – mycket enklare att komma upp på. Försökte även här klicka så fort hans bakben rörde lådan eller backade mot lådan men det funkade inte. Tänk om!

4. Jag tog bort lådan för att ta fram ett frivilligt backande. Jag belönade för minsta lyft med bakbenet och placerade belöningen mellan frambenen så han var tvungen att gå lite bakåt – trodde jag ja. Ludde är lång och vig och kunde böja sig långt in under magen utan att så mycket som att röra en baktass… ;-) Däremot började han bjuda på bugningar och även diverse andra beteenden som ligga på sidan eller snurra. Tog en paus, klappade lite på vovven (som är som en stor kramgo nallebjörn) och tänkte om!

5. Jag ställde två stolar så att de bildade en smal gång intill en bokhylla. Gick själv in i ”gången” och Ludde följde med. Med min kropp spärrade jag möjligheten att komma ut framåt. Det första Ludde bjöd på då var två fina steg bakåt. Klick! Vi repeterade detta ungefär fyra gånger och jag höjde kriterierna till att backa tre – fyra steg – ut ur ”gången”.

5. Vi lämnade gången och det första Ludde bjöd på nu var backande – om än inte lika distinkt.  Belöning och här slutade träningspasset då Luddes koncentration började svikta.

Fyra gånger fick jag sänka kriterierna för att överhuvudtaget få med honom i övningen! Han hade noll koll på sina bakben och vad behöver jag för att hunden ska kunna backa upp på en låda; jo ett backande så klart. Så det är givetvis där jag ska börja.

Nästa gång ska jag börja med det frivilliga backandet (eventuellt i tillrättalagd miljö med en ”gång”) och snart placera lådan bakom honom igen.