Idag fyller Totte fyra år! Vi firade detta igår redan med att låta Jenny lägga ett lååångt spår på säkert 700 meter med massor pinnar och burkar att plocka. Och SOM han gjorde det! Han är ju en gudabenådad spårhund Toots!

(Foto från i somras, så här grönt är det verkligen inte här nu…)

Han doppade ner nosen i mossan och dammsög sig i högt tempo (lite väl högt ibland) genom alla vinklar och svårigheter. När han någon gång tappade spåret tillfälligt så släppte jag bara på linan och han letade sig omedelbart tillbaks till spåret. Han var faktiskt ännu bättre nu än sist vi spårade. Han markerade också alla föremål! Markerade säger jag för en pinne visade han var den var men tog den inte ;). Men jämfört hur svårt vi har haft det med den saken innan så var det otroligt bra nu måste jag säga.

Efter spåret så blev Totte så trött och varm att han var tvungen att lägga sig på en isfläck och svalka sig. :) Hm, konditionen är inte på topp just nu. Men han var härligt glad och det gör ju mig som vanligt på väldigt gott humör.

Nästa vecka ska vi till veterinären för att lägga upp en plan för hur vi ska trappa ner kortisonet. Totte har ätit full dos i ett år nu och han börjar få några klassiska symptom som tex insjunkna muskler och tunnformad kropp, flåsighet med mera. Jag vet inte än om lever och annat har påverkats men vi ska ta alla prover nu. Tack o lov så går symptomen tillbaka när man tar bort kortisonet.

Det känns som vi har haft en respit, vi har fått en andningspaus, tack vare medicineringen. Men nu är det dags att oändligt långsamt försöka komma tillbaks till ett liv utan ständig medicinering. Jag ber för att det ska fungera och att lite av den glädje och energi som Totte har visat i perioder på sistone ska återvända.

Då ska vi göra en massa kul saker ihop, som mer agility och förstås spår, det skulle vara så kul! NU längtar vi till sommaren, då man kan ha det så här härligt: