Jag har alltid varit grymt impad över folk som tävlar i elitklass i lydnaden. Det är så mycket du ska kunna! Det är så mycket du ska lära din hund! Det är så mycket som ska funka – på en och samma gång. Jag har tänkt ”dit ska jag, för det verkar vara den roligast klassen” men jag har också tänkt ibland ”hur ska detta gå till, det verkar skitsvårt”?

Och nu är jag där. Det är faktiskt stort. Där ska vi vara, jag och Lakritsråttan, resten av vår tävlingskarriär som jag hoppas blir lång och rolig!

Jag hade ett mål och det var att vi ska vara uppflyttade i elitklass innan Tassla fyller två år. Hon fyller om två dagar så , ja, vi nådde målet. Varför jag hade det målet? För att jag ville bara se om det gick. Jag ville bara testa om jag skulle klara det och om min hund skulle klara det. Jag har inte bråttom egentligen, jag ville bara testa om det funkade. Jag tror inte att jag någonsin kommer sätta det målet med en hund igen, inte för att det har varit dålig för oss för det har det inte, men  för att nu har jag bevisat för mig själv att ja, jag kan med fokus och rätt inställning nå ett mål som var utmanande. Nästa gång jag tränar upp en ung hund kommer jag sätta en annan typ av mål – som triggar mig.

Nu har jag nya mål! De är inte direkt tidssatta, jo lite kanske, men jag återkommer till dem en annan gång.

Gårdagens tävling var ju heeelt knasig, jag ler fortfarande åt den där krocken som uppstod i min hjärna när jag förstod att vi kunde ta ett 1:a pris trots ett rätt dålig genomförande. Allt var inte dåligt förstås och jag vill absolut inte koketera! Men känslan var helt ärligt inte bra och jag såg ju (och ser nu på filmen efteråt) att nej det här var inte Tasslas bästa genomförande precis. Och mina träningskompisar på plats säger också att nej, detta var inte hur de är vana vid att se Trasslet. Med det vill jag säga att känslan ju stämde på något vis, det var inte bara en knasig fantasi jag hade för jag blev nervös eller så!

Idag är jag faktiskt mest nöjd med mig själv! Jag gjorde VERKLIGEN vad jag kunde. Jag räddade flera poäng åt oss i flera situationer genom att reagera blixtsnabbt. Som när hon hade hoppat, apporterat och var på väg tillbaks och plötsligt stannar upp av en doft hon får i näsan och VIKER AV från hindret för att följa upp den där doften. Jag ropar ett högt och distinkt ”TASSLA” och då bryter hon direkt och hoppar. Ett dk som hette duga men vi fick 7 poäng. Hade hon följt upp den där doften så hade hon garanterat släppt apporten och vi hade nollat.

I vittringen börjar hon i ingången vid sidan tugga på apporten så att hon håller på att tappa den. Tävlingsledaren hinner bara andas in på ”t” som i ”ta föremålet” så har jag greppat pinnen – nästan i luften. Vi fick en 9 på vittringen (jo, urvalet var fin-fint och hon galopperade både ut och in).

Jag gjorde också MÄNGDER med dk i fotgåendet, där hon var slö och ofokuserad. I fjärren sa jag ”BRA” högt och tydligt vid ett tillfälle för jag såg ju att hon hade tappat lusten. Vi fick en 7:a på fotgåendet och en 5:a på fjärren.

Så det var mycket ”rädda femman-tänk” från min sida. Och det var visst en strategi som funkade denna gång. Poängen blev 257,5. Ett och ett halvt poäng över gränsen för första pris. ;) Men på rätt sida!

De där reaktionerna från mig är ett toppenbevis på att jag har utvecklats som hundtränare. Jag har länge haft ett problem med att jag blir tveksam och inte ”vågar” reagera utan blir passiv när det händer saker som jag inte riktigt kan förutse i hundträningen. Men det har jag med den här tävlingen VERKLIGEN visat för mig själv att jag har blivit bättre på!

Men vår gemensamma helhetskänsla var alltså inte så bra. Men poängen räckte till den där 1:an längst ner på pappret. Och jag kan säga HELT ärligt att jag väljer BRA KÄNSLA alla gånger före bra poäng, om jag måste välja. Det vill säga alla gånger UTOM när det gäller en uppflyttning. :) För nu känns det bara SÅ JÄKLA GÖTT:

Vi är i eliten! TJOHO! Jag bara längtar efter att få plocka isär alla moment igen och påbörja den där resan som handlar om fart och precision, att höja allting lite till, få en ÄNNU bättre lägstanivå och lösa alla små och stora utmaningar för att få till ett bra elitprogram.

Fast först blir det nog lite halvledigt för Tassla. Jag tror hon är skendräktig och det är där sirapskänslan kommer ifrån. Jag ska satsa på fysträning de närmaste veckorna och efter att hon har ”valpat” hoppas jag att vi kan hitta tillbaka till lite mer action igen.

Men sen! Sen så! Wiiiiiiiiii!!!

_MG_5275