Jag är rätt nöjd med hur vi har kommit vidare i vår rutanträning. Mitt recept på en bra ruta är att träna den på alla sätt jag kan komma på och vara väldigt oförutsägbar. Så fort jag gör på ett och samma sätt för många gånger så är det som att Tassla säger ”aha, det här kan jag, du vill att jag ska göra så här varje gång” och vänder tex upp för tidigt.

Jag har dock länge tänkt att jag behöver föra in två saker i rutanträningen, som jag slarvat lite med. Det ena är att skicka från olika håll varje gång för att få en illusion av att ”nu är det en ny ruta” så att hon måste hålla reda på vart hon springer – så hon verkligen springer in mellan konerna. Jag går helt enkelt runt rutan och skickar en gång från varje sida och varierar avstånden (från var jag skickar) jättemycket samtidigt. (Man kan ju också flytta rutan eller träna med fler rutor förstås.)

Det andra är på samma tema, nämligen att se till att första skicket alltid lyckas. På tävling har man ju som bekant bara ett försök på sig… Häromdagen när jag började träna med fokus på det här så var jag extra noga med att titta på var Tassla har blicken när jag skickar henne. Jag har ju mitt ”inställningskommando” som är att jag viskar ”var är rutan” och när hon då tittar framåt så skickar jag henne.

I träningspasset häromdagen, då jag gick runt rutan och skickade från olika håll, så var det ett håll som verkade nästan omöjligt för Tassla att springa in ifrån. Det var precis i början av träningen och jag hade precis bytt från en sida till en annan, och Tassla tog fasta på de två konpar som stod längst till vänster och sprang och ställde sig i mitten på den ruta som hade stått där om det varit två koner ännu lite mer till vänster. (Hajar ni? ;)) Jag fick backa till att stå en (!) meter från rutan för att få henne in i ”rätt” ruta. OCH när jag tittade på var hennes blick då var så fladdrade den lite åt vänster, hela tiden. Den var inte riktad stint rakt framåt. Efter det tragglandet så var det som om polletten trillade ner och jag fick till flera bra skick.

MEN ännu bättre var de dagen efter! Då skickade jag verkligen från alla håll och kanter och med stor variation på avstånd (alltifrån 5 till 30 meter). Och av 11 skick var nio perfekta, två vände hon lite tidigt på men hon var inne i rutan ändå. Även på denna träning varierade jag mellan utlagd boll (det gjorde jag bara en gång när jag gången efter tänkte skicka på 30 meter), bollkastare (alltså att hon fick springa rakt igenom) och stanna på kommando antingen bakom rutan eller i bakre delen av den. Det gick KALASbra!

Idag gjorde jag först tre helt perfekta skick från tre olika håll och lät Åsa belöningsplacera med bollkastare antingen då Tassla var på väg genom rutan (en gång) eller när hon stannat på mitt kommando (kastade bollen över huvudet på henne). Därefter tränade vi en massa annat och en timme senare flyttade jag rutan och gjorde två skick på olika avstånd (tolv respektive femton meter) från olika håll. Så här blev dem:

Jag tänker att när hon utan tvivel fortsätter att vara så här säker så ska jag börja placera henne på olika ställen i förhållande till rutan, fram för allt snett. Det är ju så hon kommer stå vid elitrutan. Då måste jag FÖRST göra henne uppmärksam på var rutan är (viska), sedan skicka henne rakt från mig till en kon och sedan rakt åt sidan mot rutan. Hon behöver ha koll på rutan utan att hon står rakt framför den med andra ord.

Men innan jag testar lite allt möjligt i den vägen ska jag nog banne mig starta och klara tvåan. ;) Så jag inte börjar experimenterar med det nu och därför förstör 2:ans ruta. Det kommer gå busenkelt att lära henne nytt ändå, så jag kan allt vänta till i början av juni. ;)