Tassla är inte så där väldigt utåtriktad som både Dacke och Totte varit. Hon håller sig gärna nära mig, det är jätteskönt.
Men det innebär inte att hon inte är nyfiken. För det är hon. JÄTTENYFIKEN! :)
Särskilt nyfiken är hon på små tussar, löv, smulor, dammkorn, pappersbitar eller löv som ligger på marken eller golvet när vi tränar. Hon MÅSTE bara kika lite på dem när hon närmar sig…
Jag har ju tränat massor inne på Göteborgs Hundarena i vinter. Och de har en underbar matta där och den blir så klart dammig och och lite ”nersmulad” av alla som tränar där. Jag har tänkt hela vintern att jag måste ta tag i det där och verkligen börja träna bort det. Det handlar ju om störningsträning och det tycker jag ju är superkul egentligen. Men det har inte blivit gjort, det är ju så mycket annat kul som ska göras!
Häromdagen så tog jag dock tag i det och hårdtränade det en stund, med god hjälp från mina träningskompisar (tack Åsa och Jonas). Det som fick mig att ta tag i det nu var den här inkallningen som filmen nedan börjar med. Det är en vit fläck på golvet strax framför mig och som ni ser så var den visst oemotståndlig. :)
