Förra veckan var en lite halvjobbig vecka för Totte. Han utsattes för öronspolning, gastroskopi OCH endoskopi. Lilla tappra Totten klarade det över förväntan, var lite trött efter sövningen men redan dagen efter var han pigg och glad. Fast vi har tagit det jättelugnt i några dagar för jag märker att han inte orkar så mycket. Men magen är bra! Och kliandet är inte helt borta men förvånansvärt bra. (Just nu alltså…) Nu väntar vi på provsvarer.

Idag verkade han så alert och pigg så jag bestämde mig för att ta ett litet lekpass på tomten. Ett lekpass där vi fortsatte med inför-rutan-träningen. Det vill säga spring rakt ut mot target/leksak på allt längre avstånd.

Jag lyckades filma men jag LOVAR att jag ska köpa en ny kamera för vi kommer INTE överens, min stillbildskamera och jag. Jo, när jag tar just stillbilder så går allt så bra så. Men filmerna har en del övrigt att önska. Som skärpa till exempel…

Här kommer alltså en kort och oskarp film där jag dessutom halshuggit mig själv. Men den visar i alla fall att det går framåt med träningen :o).

Jag börjar bli riktigt nöjd med starterna – jag vill att han ska starta som när man släpper ett gummiband och att han ska ladda framåt. Det gör han.

Jag måste komma ihåg att när jag tränar det här endast göra en handfull repetitioner. Han ska vara superpigg och laddad, det är ju dumt att träna när han är halvtrött eftersom det då blir halvsnabbt.

Jag skulle vilja ha ännu bättre fart än den vi har nu. Men faktum är att jag faktiskt fått upp den, och så länge det utvecklas åt det hållet så kör vi på.

Men jag tror jag ska införskaffa en bollkastare och ta med mig den ut på promenaderna och sedan shjepa springa full fart framåt (utan target). För ingenstans springer han så fort rakt ut som på promenaderna…

Just nu använder jag targeten som ett mål att springa ända fram till men jag kommer låta den bli riktningstarget så småningom, tror jag.