I mina försök att få Totte att backa in i sitt från stå i fjärren tänkte jag att alla rörelser som gör att han lägger vikt bakåt är bra. Det är omöjligt att flytta bakbenen om all vikt ligger på dem och bakre delen av ryggen ju.

Så förutom att jag började shjepa in att sätta sig från ett backande så tänkte jag att det kunde var fint med att han kunde sätta sig ”bamse” från stå. På svenska skulle vi kanske säga ”sitt fint” men jag har hört norrmännnen säga ”sitta bamse” och det låter så sött. Jag antar att det är för att björnar (bamse) kan ses sittande så där, tungt på rumpan med frambenen i vädret?

Vissa hundar verkar ha väldigt lätt för den där rörelsen. Tottes bästa cockerkompis Sota kan sitta så hur länge som helst och hon plockar fram det i alla möjliga situationer, gärna vid matbordet :o). Hon är fullkomligt livsfarlig då när hon klipper med sina långa svarta ögonfransar…

Nu är Totte i och för sig kanske dubbelt så stor som Sotet och har en mycket längre rygg, vilket ju gör det lite svårare att hålla balansen. Men den där rörelsen var minsann inte så lätt att få fram inte! Jag försökte shejpa in den genom att sätta Totte med ryggen mot en vägg. Dels för att han skulle få lite stöd från väggen men fram för allt för att han inte skulle kunna röra sig bakåt. Jag satte mig framför honom med benen framför mig i ett V så att mina fötter stöttade honom på sidorna. Sedan shejpade jag in ett hoppande med framtassarna och belöningsplacerade ovanför huvudet.

Jag fick till små skutt med frambenen men vi kom aldrig över den magiska gränsen då han började ta i ordentligt med ryggen. Jag försökte locka honom att komma upp lite till men det gick inte så bra. En hund som är så inkörd på omvänt lockande är inte så benägen att följa när man lockar… Men så småningom började han hoppa upp efter min hand – men i helt fel rörelse. Han tog i med benen så de blev raka istället.

Då fick jag fundera lite. Eftersom att sitta bamse inte är en position som han någonsin har gjort så tänkte jag att jag kanske borde börja med den så att hans kropp liksom lär sig att den positonen finns. Den är ju faktiskt rätt så ansträngande – det är en bra balansövning där ryggmusklerna får jobba rejält. Jag lyfte helt sonika upp hans framben så han hamnade i rätt positon. Först stöttade han sig mot min arm men jag tog bort den mer och mer tills han bara hade lite av en tass mot min hand och sedan kunde jag ta bort den i några sekunder och klickade nu för att han balanserade själv.

Därefter kunde jag släppa längre och längre stund genom att lägga till ett omvänt lockande. Ibörjan svajade hela han, det såg väldigt roligt ut, men nu har han börjat öva upp de där musklerna som gör att han sitter stabilt. Och han har i några situationer då vi sitter och gosar liksom hamnat sittandes, ofta i soffan, så där.

Så nu vet han att rörelsen finns. Återstår att få honom att ”gå upp” i den själv också! Kanske ska jag låta honom gå upp på min arm själv till att börja med, så det inte är så långt till att hamna i rätt position. Hm, jag vet faktiskt inte riktigt.

Hur har ni lärt era hundar det här?