Vi firade nyårsafton med kumpanerna i Klickerförlaget och deras familjer, vilket innebar fem fina hundar och sex fina människor som lagade femrätters, tillverkade partyhattar och hade allmänt trevlig. Bra avslut och en bra början!
På eftermiddagen gick vi den obligatoriska nyårsaftonspromenad för att få trötta och nöjda hundar. Vi gick vid havet och lyckades med lite ansträngningar få alla att sitta stilla några sekunder samtidigt …
Från vänster; Ludde, Diesel, Tassla, Totte och Mio.
Vi är så privilegierad att vi har fem hundar som är hel obekymrade av raketer och smällare. Vid tolvslaget låg alla antingen och sov eller slappade. Totte tittade lite på raketerna genom fönstret, inte ett dugg oroad utan han såg mest lite nyfiken ut, sedan gick han därifrån och la sig på mattan och somnade. (Jag glömmer aldrig hans första nyår då han och Dack gick ut och kissade i trädgården vid tolv, helt obekymrade.) Tassla, som förra året visade upp en liten ängslighet, låg bredvid mig i soffan och slappade, lyfte lugnt på huvudet en gång men i övrigt brydde hon sig inte om den kaskad av ljud och färg som utspelades utanför våra fönster. I år brydde vi oss inte ens om att dra ner rullgardinerna. Så otroligt skönt. Och samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på alla dem som har det så jobbigt varje nyår. :(
Dagen innan nyårsafton tog jag en paus från lydnadsträningspausen ;) för att dra igenom eliten med Tassla. Anledningen är att jag går en tävlingsledarutbildning och på lördag kommer kurstillfället då vi ska köra igenom eliten. Ny kunskap: Många klubbar har sitt ”egna” program och upplägg, det vill säga hur de dukar banan och hur de kommenderar fritt följ. Detta upplägg lär sig alla tävlingsledare på klubben och sedan kör man (oftast) det. Då är det ju superlätt att bytas av om det skulle behövas – alla kan programmet – eftersom alla tävlande ju ska få samma upplägg och förutsättningar.
Snälla klubbkompisar hjälpte mig att köra eliten á la Kungsbacka brukshundsklubb några gånger för att lära mig upplägget. Först fick jag gå med den supererfarna och roliga terriern Rune, sedan kommenderade jag en kompis, därefter gick jag med Tassla och sedan kommenderade jag två personer till genom fria följet (det är det svåraste att lära sig utantill).
Dagens surprise var Tasslas känsla! Hon var helt oblyg, supertaggad i fria följet, sprang på fint, lekte bra – ja kort sagt hon kändes superfin. Ingen tveksamhet! Well, det finns två möjliga förklaringar; hallontéet funkar eller så var hon så understimulerad efter att ha haft urtrist medan jag låg i influensa i över en vecka så att hon kom över sin skendräktighet temporärt.
Jag håller dock kvar i att jag inte ska träna lydnad på en månad … men inser att jag ”måste” bryta den pausen några gånger. På lördag ska vi agera provekipage för kompisarna i gruppen som går TL-utbildningen. I mitten på januari har Snillen och Smak en halv träningsdag med Jenny Wibäck och det ser jag fram emot.
Dagarna innan nyårsafton fick jag veta att järnbrist ofta leder till dåligt immunförsvar, vilket jag förstås borde ha fattat vid det här laget, men det känns lite bra att förstå att jag faktiskt kan påverka mitt hälsotillstånd och försöka vända alla sjukdomar till en friskare tillvaro. Så jag har satt igång en seriös boostning med vitaminer och massor gröna drinkar förutom järntabletterna som jag trycker i mig. Jag hoppas att det ska höja mitt humör en del och se till att jag får krafterna åter. Det är lättare att bära sorgligheter eller svårigheter i livet om man har en frisk och stark kropp.
Så det tänker jag göra – så mycket jag bara mäktar med – för att få!
