Hundträningen har aldrig varit så rolig som den är nu!

Jag har alltid, med både Dacke och Totte, tänkt att den roligaste träningen måste vara den som handlar om elitmomenten. Det är i klass III det roliga börjar, har jag tänkt, och sedan blir det bara roligare.

Häromdagen kände jag att jag tappat lite fart i och med att Tassla blev sjuk och vi tog en paus och därmed missade tävlingen som vi skulle varit med på. Jag var dessutom rätt trött på att träna med fokus på ettan. Men då hamnade jag lite i ett vakum – vad ska jag träna nu egentligen? Hur kommer jag igång igen?

Siv kom med lösningen: Träna på elitmomenten för de är roligast! Och det är ju så sant. Så då gav jag mig i kast med dem igen.

Dessutom har vi sista samlingen med Siv för i vår i nästa vecka. Och då vill jag kunna visa upp nuläget – för att kunna planera för fortsättningen. Att gå kurs är en jättebra motivator för mig, jag kan sätta upp delmål och jobba efter dem.

Alltså är det elitmomentens olika delar som jag fokuserat på sistone. Min överlägset största utmaning är fjärrskiftena. Störst av dem alla är sitt från stå. Den rörelsen fanns helt enkelt inte i Tasslas långa kropp, så jag ha slitit med den nu i många veckor, utan framgång. Men häromdagen lossnade det lite. Jag har filmat massor och ska göra ett eget inlägg om detta när vi kommit lite längre, för det har verkligen varit lärorikt. Är fortfarande.

Vittringen går bra så till vida att Tassla väljer rätt pinne hela tiden. Men hon slarvar fortfarande ibland med att sätta på näsan redan på första och hon går ofta över hela raden två gånger innan hon markerar. Min lösning på det har varit att inte låta henne träna detta med fart. Fart kommer ALDRIG bli ett problem med den här hunden. Istället har jag lagt henne ner ett par decimeter från pinnarna. När hon ser lugn ut i kroppen så har jag låtit henne börja. Oftast har hon fått börja med att äta en godisbit i en skål innan hon fortsatt att gå över pinnarna. Dessutom har jag lagt pinnen med doft väldigt många gånger som den första. Det har fått ner henne i tempo och fått henne att bli noggrannare. Jag funderar ändå på om det finns fler knep eller om jag bara måste mängdträna.

Dirigeringsapporteringen har jag experimenterat lite med. Först lät jag henne springa till targets (där apporterna ska ligga sedan) klickade för att hon kom fram till dem och erbjöd henne en leksak inne hos mig. MEN igen: Fart kommer inte bli ett problem – om jag inte har för hög fart i allt jag gör för DÅ blir det ett problem! Hon blev så uppskruvad av detta att hon började skälla, hrm, då tänkte jag om. Nu har jag jobbat en del med godisskålar och det har gått jättebra. Hon har valt rätt varje gång tills idag då hon för första gången kom på att hon kunde springa åt andra hållet från det jag pekade åt. :) Där var det dock ingen godis så det gav ju inte någon utdelning. Jag har redan kommit ut på rätt långt avstånd – både att jag kan stå en bit i från Tassla och dirigera och att Tassla kan vara tio meter från matskålarna. Några gånger har jag också bytt ut dem till apporter och även det har gått bra. MEN jag känner ändå att jag inte har riktig koll på allt i det här momenten, så jag ser fram emot att få hjälp med det under nästa kurshelg med Siv.

När det gäller rutan har vi just nu en svacka. Jag har stannat henne för många gånger i rutan, så nu börjar hon stanna själv. Jag ska gå tillbaks till att träna att hon ska springa till jag säger stopp eller bara fortsätta tills en leksak kommer flygande över huvudet på henne. Jag har börjat konskick också, det går bra.

Idag började jag att träna inkallning med läggande. Det gick överraskande bra måste jag säga. Tyvärr hade filmkamerans batteri laddat ur men hon har lite border colliestil när hon ska lägga sig i full fart, det är väldigt sött. :) Inkallning med ställande som jag tidigare tränat funkade inte så bra dock, så det måste jag nog backa en del i, inte konstigt eftersom det var länge sedan vi gjorde det.

Z:at är kanske vår näst största utmaning just nu. Jag måste lära mig att gå det där momentet ordentligt ;). Tassla måste lära sig att lyssna på vad jag verkligen säger och inte gissa… Just nu är vi på grund- grundnivå när det gäller det. Jag backar när jag ska sätta henne för att det ska bli rätt. Jag behöver fler tips kring det där med att lyssna på rätt kommando.

Idag tränade jag också snabba, distinkta gripanden av apporten. Hon har en tendens att ibland springa in rakt in i apporten när det blir långa avstånd så jag tänkte att jag behövde befästa just rätt gripanden. Det gick rätt bra. Tassla vänder innan hon griper (alltså rundar apporten och griper på vägen tillbaka) men det verkar vara det snabbaste sättet för henne att göra det på, så då får hon göra så. Två gånger sprang hon rakt in i den men då skrattade jag bara och lät henne göra om.

Ja, lite av varje rullar på, känns det som. I morgon ska jag iväg och träna med träningskompisarna och ska göra allt det där som jag behöver hjälp med nu: Störningar, att någon annan lägger ut vittringen och dirigeringsapporterna, fotgåendet (jag går och tittar fram medan en träningskompis kommenterar allt som händer med hunden) osv. Och så blir det nog lite handpåläggning av fjärren också. Där tar jag emot allt hjälp jag kan få…

Vi är på G i  alla fall och ser fram emot en utomhussäsong som snart börjar. Då ska det tävlas! Det ska bli superkul!