Under kursen med Siv fick vi otroligt mycket gjort. Vi tränade i 10-minuterspass en och en och det blev väldigt effektiv träning. Detta hann jag och Tassla göra:

 

  • Träna fotgående (flera gångar)
  • Göra flera kedjor
  • Träna stå och ligg på avstånd
  • Rutanträning
  • Ingångar på plan
  • Börja med grundövningar i dirigeringsapporteringen
  • Fjärrskiften
  • Sitt vid min sida (från fot eller ingång)

Puh, jag blir nästan svettig när jag ser listan, men det här var PRECIS vad vi behövde. Jag fick med mig något bra och konkret från varje pass, som gör att jag kan gå vidare i de här övningarna. OTROLIGT bra!

Här kommer en kortversion av några av tipsen vi fick:

Fotgåendet är definitivt vårt viktigaste fokus nu. Får vi bara det på plats så har vi snart alla delarna för klass 1 klara. Siv tyckte att jag skulle angripa fotgåendet på tre sätt:

1. ännu mer stegförflyttningnar
2. superhög belöningsfrekvens, minst för varje steg så att positionen liksom är omöjlig att lämna, görs i långsamt gående
3. baklängesfot där jag gör fort och med stora steg så att vi får in lite energi i momentet

I kedjeträningen ska jag komma ihåg att belöna minst lika lång tid som kedjan pågick.

Att träna stå, ligg och sitt på avstånd började vi med på allvar under de här dagarna (har gjort lite innan men inte så systematiskt). Ett riktigt bra tips jag fick av Siv som förbättrade beteendet rejält var att när jag kastat godiset (lite bakom henne) så ska jag kommendera omedelbart som hon vänder upp igen. Så jag inte bygger in att hon först får gå några steg först. Det gjorde susen!

Rutan handlar just nu mest om att öka avståndet ännu mer. Och att bygga in att jag skickar henne medan hon är framför mig (som om hon är vid en kon) så hon får vända upp mot rutan och springa dit. Tassla har fattat var i rutan det är hon ska (allra längst bak i rutan mitt emellan de två bakersta konerna). Jag ska passa mig för att röra mig i skicket och efter, då vänder sig Tassla lite om. Jag får bara belöna de repetitioner där hon springer in i rutan utan att vända sig om!

I grundövningarna för dirigeringsapporteringen var det första gången som ett nytt beteende krockade med något som Tassla redan lärt sig.  Efter att ha lekt byta-leken (då hon byter leksak snabbt som attan på mitt ”ja”) så kastade jag ena leksaken snett bakom henne (åt det håll en apport skulle ligga) och sedan var tanken att hon skulle klara av att släppa den med blicken och titta på mig, vänd mot mig för att då få ett ”ja” eller varsågod för att ta den. Men Tassla har sedan hon var pytteliten fått lära sig att hon ska följa allt som kastas med blicken och sedan sitta helt stilla och vänta för att få hämta det (en markering). Så hon gjorde vad hon lärt sig och stirrade oavbrutet på leksaken där borta… :) Jag bestämde mig för att en bra grundfärdighet för att klara av det där måste vara att inte markera en externbelöning utan klara av att jobba och titta på mig trots att jag lägger ut belöningar. Det behöver vi träna lite mer på innan vi återgår till den där dirigeringsleken.

Fjärren förtjänar ett eget inlägg, så det kommer jag skriva om en annan dag. :)

Sitt vid min sida har varit en riktig utmaning. Tassla har nämligen flyttat frambenen bakåt och hamnat alldeles för långt bak, nästan bakom mig. Jag försökte lösa det med att belöna mycket framåt och då fick jag en pytteliten förbättring. Men Sivs förslag var klockrent: Lite hederligt lockande. Jag lockade henne helt enkelt till att förstå att det går att sätta sig (först från stå) genom att flytta in bakbenen istället. Min lilla blixt till hund fattade detta på typ några minuter. Nu sätter hon sig rätt nästan varje gång, även från gående. Jädrar vad hon fattar snabbt!

Nu har det blivit minimalt med träning de senaste veckorna, eftersom jag har blivit med bok. Det enda vi har gjort är fotgåendet (inne i vardagsrummet endast och det har gått OTROLIGT bra) stå och sitt på avstånd och vid sidan och någon liten kedja. Men snart är det julledigt och då ska vi träna som TOKAR! Jag är sjukt träningssugen och längtar till nästa gång med Siv. Då ska vi ha kommit jättelångt!

:)