Hm. Varför säger man så egentligen – tyst som en mus – när man menar att någon är väldigt tyst? Piper inte möss väldigt mycket?

Hur som helst: Häromdagen läste jag igenom alla mina egna texter om ljud. Och det var bra. Ibland kan jag nämligen glömma bort saker som jag har provat, som funkat bra. Och det är ju dumt.

Till exempel kom jag ju rätt långt i min länga-fria-följet-och-vara-tyst-samtidigt-träning bara genom att använda en externbelöning. Sedan ett tag tillbaks har jag tränat på att Totte ska hålla reda på mig (följa-efter) och kunnat stegvis länga det därigenom. Den träningen började jag ju för att han ju började lämna mig under träningen i somras, när jag tränade dåligt. Och för att jag lite ängsligt hållit för mycket reda på honom. Jag ville att han skulle hålla reda på mig istället. Och så bra den träningen gått!!! Han hänger på mig överallt nu, jättefint. Men det har gått långsamt i att komma framåt med att länga fria följet på så vis, visst har det blivit bättre men…

Så idag tog jag fram en gammal urrolig kampleksak med fjädring i, som vi inte haft framme på länge, och så gick vi ut i den nyfallna snön och tränade att länga fria följet. Och som vi gick! Vi har aldrig gått så långt förut. Och vi kunde göra många repetitioner där jag blandade korta med långa men jag gjorde också flera långa på rad: Jag gick till exempel tio meter rakt fram, fem åt vänster, två åt höger, helt om, två meter rakt fram och sedan VARSÅGOD – galopp till leksak.

Totte var HELT tyst. Tyst som en verkligt tyst mus. Och han hade ett underbart fokus på mig, hela tiden. Vi tränade i sammanlagt 20 minuter inklusive mycket lek och en väldigt kort kisspaus och han pep EN endaste gång under hela träningen. Och det var inte i fria följet utan när jag var otydlig med vad jag ville i samband med ett kommando i fjärren.

Och som han lekte! Värsta galna cockerattackerna! Och vilket fantastisk tempo både ut till och in med leksaken.

ETT pip på 20 minuter. Fattar ni, eller? Jag börjar nästan gråta av glädje! ;oD