I klickertränarvärlden talar vi om flyt och att beteenden ska vara automatiserade. Hjärntvätt på hög nivå skulle man kunna säga. Beteendet ska ”sitta i ryggraden” – det vill säga det görs per automatik – och upprepas i vilka miljöer som helst och oavsett störning.
Idag var Totte och jag hos veterinären. Vi var där för att kolla upp ett av hans ögon som runnit lite. Totte tycker det är lite läskigt och blir lite låg när han är där. Svansen är stilla och han kikar under lugg. Veterinären skrev ner namnet på några ögondroppar som vi ska införskaffa på en postit-lapp och gav den till mig i handen. Detta skedde på undersökningsbordet framför nosen på Totte. Som omedelbart duttade på lappen i min hand och viftade på svansen… ;o)
Det utlösande stimulit var så klart postit-lappen. Sådana lappar ska duttas på, i alla lägen, tycker Totte. Så man kan nog säga att det beteende är automatiserat…
Anne: Ja det är verkligen intressant vad vårt träningssätt kan ge för oväntade effekter! Bra att du hunnit förstärka bordet innan det blev läskigt, Totte hade tyvärr en läskig upplevelse redan andra gången så jag jobbar lite i motlut där. Jag håller allt tummar för Fred. :(
Targetkloka Totte! Måste bara berätta…. Fred och jag har ju som du vet varit hos veterinären ett antal gånger, inga trevliga upplevelser tyvärr. Men jag har från början lärt in att det är positivt med just undersökningsbordet, dvs belönat när han stått där (detta började jag med innan han blev sjuk, vid vaccinationer mm). Så vad hände i fredags när vi kom dit, när han var riktigt dålig och hade ont? I väntrummet sitter han och skakar, tycker det är jätte jobbigt. Sedan får vi komma in i undersökningsrummet, han hoppar upp på en stol (som han lärt sig göra ;-)). Sedan kommer veterinären in och när vi pratat färdigt så går hon fram till undersökningsbordet. Vad gör Fred då? Jo han hoppar ner från stolen och försöker hoppa upp på undersökningsbordet?! Och det trots att han är riktigt dålig, har ont och tycker hela situationen är jobbig! Älskade vovve!
Gudrun; ja, så vad lär man sig av det? Kanske träna lite sådant som känns igen när man är hos veterinären för att distrahera kanske… Lite targetträning på undersökningsbordet tex…
Vilken trygghet han måste ha känt också när han fick syn på postit-lappen – äntligen nåt han kände igen i den där läskiga miljön!
Så herlig :)