Dacke får belöning efter en snygg ruta.
Bilderna på Dacke är tagna av Lina Sundberg.
Rutan är ett sådant där moment som jag alltid har gillat att träna.
Det är lite svårt och klurigt men det är inte FÖR svårt… Det är också ett moment som det inte verkar finnas en generell lösning på. Vissa moment tycker jag man kan lära in på ett effektivt och roligt sätt som funkar på nästan alla olika hundar. Men så verkar det inte vara med rutan och det är lite spännande!
Jag har tränat rutan på flera olika sätt och jag tror att det har varit själva framgångsfaktorn för min träning. Det ena sättet har stärkt det andra. Jag har haft tre olika fokus som jag försökt att träna separat. POSITION, RIKTNING OCH FART. Så här har jag gjort:
- När jag började träna rutan så shejpade jag in Dacke till mitten av rutan. Jag stod bara någon meter ifrån inledningsvis och jag brydde mig inte om tempo utan bara POSITION. Efter ett tag så började jag variera avståndet som jag stod på. Jag tyckte dock att det var lite svårt att sätta exakta kriterier för var jag skulle klicka – Dackes position blev därför lite svävande och inte riktigt i mitten. Jag belönade genom att kasta leksak eller att springa in i rutan och belöna med fram för allt lek.
- Efter ett tag så lade jag in musmattan i mitten av rutan och lät honom springa till den på långt avstånd – 20 meter minst. Egentligen var det fortfarande position jag tränade men nu fick jag farten på köpet. Jag ville att han skulle hitta en exaktare position och att han skulle klara det även om jag sände från långt håll. Jag belönade uteslutande med leksak som jag kastade. Tyvärr hamnade leksaken lite här och där eftersom min belöningsplacering på långt håll är usel ;-). Jag började ganska snart att ta bort musmattan då och då. Målet var att fasa ut den helt. Jag började också sätta på kommando i den här fasen.
När vi kommit så här långt hade Dacke en tre år lång svacka i sin hälsa så vi tränade inte rutan på tre år. När jag tog upp träningen under senvåren i år så gjorde jag på ett tredje sätt.
- Nu ändrade jag huvudfokus från position till RIKTNING. Kriteriet var att han skulle röra sig rakt in i OCH IGENOM rutan utifrån den position jag stod. I samband med att jag tog upp den här träningen så hade jag tränat jättemycket framförgående – och det var till stor hjälp. Han hade blivit väldigt bra på att ta ut en riktning från mig och rakt ut. Det såg därför ut som om han tränade framförgående (han travade dessutom) och gick spikrakt genom rutan. NU ändrade jag belöningsplaceringen. Boll/kamptrasa kastades flera meter förbi rutan och jag slapp alla försök till att vända upp för tidigt. Detta gav snabbt resultat! Ganska snart provade jag säga stå när han passerat mer än hälften av rutan och då vände han upp och ställde sig – perfekt – mitt i rutan.
Dacke på väg ut ur rutan med belöningen i högsta hugg.
Jag har inte behövt träna tempo. Det kom av sig själv av tre anledningar: Jag började ta ut allt längre avstånd från rutan (avstånd ger oftast fart), jag tränade momentet i början av ett pass när hans energi var hög och jag belönade med rolig boll och andra superroliga belöningar (vilken energi belöningen ger påverkar själva utförandet av momentet).
Nyligen fick jag alltså för mig att lägga på en handsignal för att rikta in honom mot rutan. Korkat. Det gjorde att hela momentet kollapsade. När jag tog bort handsignalen så föll det på plats igen.
Med Totte kommer jag helt hoppa över arbetet med musmattan. Jag tycker att targets ska undvikas så mycket som möjligt – de måste bara arbetas bort sedan. Dessutom är jag väldigt förtjust i shaping som jag tycker är den ädlaste formen ;-) av klickerträning. Men jag är också lat, så hittar jag genvägar så tar jag dem. Musmattan har i inte i det här fallet känts som en genväg.
Så med Totte blir det shaping för att hitta position, sedan riktningsträningen för att få riktning rakt in. Därefter lägger jag på tempoträning (om det behövs).
Jag försöker tänka ” Vilka andra beteenden eller övningar kan stärka möjligheten att det här specifika beteendet ska bli bra”? Till rutan har det bland annat varit framförgående, ställande på avstånd, att kunna förhålla sig till ”rum” (koner) att kunna springa i full fart ut från mig…
Det är den här typen av grundträning som jag ägnar mig åt när jag leker med valpen. Och sedan inbillar jag mig att det ska bli ännu enklare att sätta ihop sådana här festligheter som rutan! :-)
Cliffhanger: En annan verklig favorit är inlärningen av framförgåendet. Så det skriver jag om en annan gång! ;-D
PS: Fortsätt gärna önska ämne antingen genom att kommentera ett inlägg eller – som snart 100 personer gjort – genom ”Läsarbarometern”. DS
Jea, vilka bra tips! Gillar särskilt det med att belöna inkallning med rutan!
jag håller helt med om att shaping där man klickar för att hunden råkar hamna i rätt position är roligast, effektivast, – och tar längst tid.
Jag är ganska förtjust i kombiträning, dvs man kombinerar moment i inlärningen. Till exempel en inkallning som går direkt över till rutan utan nån avslutande sitt (rutan blir belöning för inkallning). Då får man en hund som i tävling direkt efter inkallning börjar fokusera rutan, och då är mycket vunnet.
jag brukar oxå träna frånhopp mot rutan, eller genomföra apportering med utlagd apportbock.
Targeting med rätt inlärd targetteknik får hunden att slå på synsinnet, vilket är en fördel i rutan.
För att säkra rätt riktning kan man när inlärningen är klar köra störningsträning genom att placera synliga leksaker på ömse sidor om rutan, och en osynlig megaleksak som hitta i rutan.
Och som du skriver, framförgående och framåtsändande är fina kompletteringsträningar.
Ska bli kul att träffas i morgon. Vi är i desperat behov av spårtips…just nu känns det som allt går åt skogen.
Kram
Skall bli kul att följa.
Vi nöter på vi med*hehe*
Ina
Tisdag em/kväll passa utmärkt för träning ;0) Det är öppen träning på Kungsbacka bhk, kan det vara något? Annars finns det alltid andra ställen.
Elsa och Ina, vad bra att ni pekar på några väsentligheter som är kopplat till vilken klass jag befinner mig i. Så som jag gör nu – som du mkt riktigt förstod Ina – så duger det för bra poäng i klass II. Jag tänker utveckla detta till klass III och låta honom hitta position igen. Och ja, Elsa, jag räknar med att det ska gå och sända honom från alla möjliga håll, koner, ställen, människor ;-) för han har då fått ”konuppfattning”. Fortsättning följer!
Jo, det förstod jag och givetvis blir det två olika delar.
Jag trodde dock du valde att sen stoppa på kommando och inte låta han hitta plats själv. Fel?
Jättebra med rutantips! Jag ska börja träna lite med Diesel också. Det enda jag gjort hitintills är lite liknande hoppteknikövningen, dvs att hon ska springa mellan konparen och verkligen söka upp konerna. Ludde har jag kört med target och det enda jag lyckats lära honom är att springa ca tio meter och banka jättehårt med tassarna :)
Jag funderar på en annan sak. Nu blir det ju mycket träning springa rakt ut från föraren mot konerna. När man sedan kommer till sändande till kon och sedan till ruta, så ska ju hunden in igenom ett annat konpar i förhållande till föraren. Hur ska man tänka då? Eller tror ni det löser sig iom att man tränat så mycket på ”rumsuppfattning”/konuppfattning?
Tina! Hör gärna av dig och berätta om du också hade nytta av den ”riktningsträning” som framförgåendet innebär – när du tränar in rutan!
Ina! Saken är den att jag INTE tänker slutposition när jag tränar riktning! Jag tänker bara riktning. Eftersom jag ställer mig 20 meter i från, placerad i mitten i förhållande till höger och vänster konpar så ju riktningen så att säga given – om du har en hund som lärt sig att gå rakt utifrån dig dit du är riktad. Belöningen placerar jag (eller helst en medhjälpare eftersom jag kastar så uselt) flera meter utanför rutan. En sak i taget! Bara riktning! ;-) Hunden ska IGENOM rutan alltså.
Kul och intressant läsning. Jag håller på att shejpa framförgåendet nu så då borde det vara ”a pice of cake” att fixa rutan ;)
Håller med om target, man tror man har en förståelse men hunden har hängt upp sig för mycket på targeten.
Shajpa position var starten för oss, men som du skrev har det blivit sisådär med kriterierna när avståndet ökat.
Har tagit in musmattan, men nja….
Riktningsträning har jag aldrig ens tänkt att jag skulle försöka med för jag litar inte på mitt egna öga å se när hunde är exakt i rutan:P
Ina