Nu är Totte och jag igång med agilityn igen!

I förra veckan tog vi en privatlektion för Elin Fahlgren och dammade av våra (väldigt begränsade) kunskaper och färdigheter.

Vi konstaterade två saker: Det är jättekul och jag har skitdålig kondis. Vi fick springa en bana med 17 hinder  – vår längsta hitintills och efteråt låg jag och kippade efter luft, typ.

Som vanligt, om jag ska få tränat, så måste jag ha ett mål med det jag gör. Målet är att starta i hoppklass och agilityklass och komma runt felfria. I år. :)

Därför påbörjade vi inlärningen av slalom, med hjälp av bågar. Åh vad skönt det var att få jobba med så mycket hjälper. Vi ska bara bygga ihop ett sådant slalom hemma så jag kan träna det i trädgården.  Totte var med på noterna så jag hoppas att vi kan få till det där relativt snabbt.

Sedan tränade vi bakombyten framför tunnlar. Det tyckte Totte var en usel idé. Han tänkte inte springa igenom en tunnel, som dessutom var väldigt böjd, om jag bromsade in och bytte sida bakom honom. Han tvärnitade och kom ut ur tunneln igen. Inte en gång utan ganska många. Så det fick vi i läxa att träna.

En annan läxa var att träna kontaktfält (tror jag att det heter). Det som de ska stanna till på efter vissa konstiga hinder som balansen och A-hindret. Jag hittade en perfekt liten trappstege här hemma där han kan stå med bakbenen högt och frambenen på targeten nedanför.

Idag var vi hur som helst i ett ridhus här i närheten, som har en superfin agilitypark. Vi hårdtränade tunneln och det gav faktiskt resultat! Det var väldigt skoj, men åh vad klumpig jag känner mig … Och jag måste skratta när jag ser mig själv på film, jag fipplar och snubblar och det känns ibland som att det är mer tur än något annat att jag får till det. Fast på slutet idag så fick jag faktiskt till en liten flowkänsla, det var superkul! Och Totte verkar ha så roligt! Det är det bästa.