Det är så fantastiskt roligt med Totte just nu. Han är så träningssugen och duktig. Anledningen tror jag att jag vet: Vi är nu nere på halv dos av kortisonet. Visst har kortisonet gett oss en välbehövlig paus från magproblemen men det har också gett mig en hund som i det närmaste verkat lite deppig. Först blev han lugn och lite gladare men sedan blev han liksom trög och trött (och dessutom fick han en lillasyster som han inte ville ha, stackarn). I takt med att jag nu mycket, mycket långsamt (1/8-dels tablett i månaden) trappar ut kortisonet så återvänder en glad och busig Totte och det är HELT UNDERBART!

Sedan kursen med Maria då han fick rycka in som kurshund så har jag tränat honom litegrann – och mer målinriktat. Jag tränar helt enkelt samma moment som jag lär Tassla och lite till. Totte har faktiskt rätt många bra grunder, så det är superlätt att ta fram fortsättningen på honom.

Totte är också mycket mer svårtränad än Tassla, så han utmanar mig på ett annat sätt. Till exempel så blir han helt vansinnig om jag är otydlig med vad jag vill. Han skäller helt enkelt ut mig, mycket upprörd. :) Han har ju också kvar sina ljud förstås, även om han oftast kan göra vad som helst, utom fotgåendet, helt tyst. Och han kan även göra fotgåendet tyst men förutsättningarna måste vara optimala. Jag håller på att experimentera med det lite grann för att se när det funkar och inte. Jag måste också vara mycket mer lyhörd för hans dagsform. Mår han inte så bra så gör jag lätta saker i korta pass.

På sistone har det blivit väldigt lite träning för jag har legat sjuk en vecka, men lite grann har det förstås blivit inne i vardagsrummet eller på gräsmattan. Häromdagen hade jag bestämt mig för att börja laborera med Tasslas ställanden i inkallningen och blandade in en tasstarget i leken. Då märkte jag vad lite jag tränat med target med Tassla! Jag fick börja på bebisnivå. Men med Totte däremot, som väldigt tidigt fick lära sig att mycket distinkt trampa på en target så kunde jag gå mycket fortare fram.

Han erbjöd väldigt fort en studs på targeten så det var ju bara att fånga den. Tassla erbjöd istället en häftigare inbromsning och det är ju det jag vill få till, så kanske kan den hjälpa.

Fjärren filar jag vidare på och vissa skiften som Totte har är SÅ roliga och fina. Det märks dock att jag inte hållit så noga på kriterierna när det gäller helt låsta bakben – han flyttar lite på dem rätt ofta. Men han har världens finaste hopp upp i stå från sitt, slänger sig i backen i ligg från stå, kastar sig upp i stående från ligg. Backa in i sitt däremot funkar knappt. Han fäller in rumpan. Men även solen har fläckar! ;)

Jag vet att jag inte bör tänka på detta (för jag blir så besviken om det inte går) men jag kan inte låta bli ändå. Tänk om han kan bli så friska att vi kan starta lite tävlingar. Inte för att jag måste tävla tvunget – men för att det blir så mycket roligare att träna om jag har ett tydligt mål, vilket en tävling är.

Åh, då hade jag velat satsa på brukset med Totte för han är en gudabenådad spårhund. Det hade varit så kul! MEN det viktigast är att han mår bra och just nu så BER jag för att han ska få fortsätta göra det och att nedtrappningen av medicinen fortsätter att gå bra.