Ni kanske tror att jag har glömt bort kommandoträningen?

Icke. Men jag fokuserar just nu en hel del på stimuluskontroll av de kommandon som hon faktiskt kan. För precis som jag anat från början så har den lilla racercockern nu kommit upp i ett ganska högt tempo när vi jobbar med de frivilliga beteendena och när vi då övergår till kommandon så är det som om hon lägger de små vippande öronen som små lock över hörselgången. Så här:

”Sitt” säger jag.

”Jag backar, jag backar kolla jag backar och NUUU backar jag extra långt eller nej förresten jag HOPPAR, kolla hopp, hopp eller ligg, LIGG är det nu KOLLA då” svarar Tassla.

Hmmm.

Så nu tränar vi lite nästan varje dag på att lyssna på vad jag faktiskt säger. Och så tränar vi väääldigt korta pass med shaping av frivilliga beteenden så hon inte ska blir helt galen och okontaktbar. För det där påslaget vill jag verkligen inte ha in i träningen. Träningen får gärna vara snabb och intensiv men då fokuserad.

Och för det allra mesta går det jättefint!

Sedan kom jag på mig själv att återigen ha glömt att träna kedjor – aaaaaaa – vad ska jag behöva för att komma ihåg att göra det? Kanske måste jag skriva upp allt hon kan så jag vet vad jag kan sätta ihop.

Men här kommer ett superkort klipp på veckans kommando: Backa. Med lite inslag av annat.