Igår fick en av mina träningskompisars allt för unga unga hund somna in, efter att varit mer eller mindre sjuk sedan den var valp. Det var en härlig hund – en sådan som utmärker sig lite extra med sin stora personlighet och många goda träningsegenskaper. Så sorgligt.

Andras seperationer väcker mina egna till liv så idag var det med gråten i halsen som jag tog morgonpromenaden i det nästan overkligt vackra vårvädret som råder på mina breddgrader just nu. Jag är ändå glad över att jag fick så många år med Dacke och slapp att skiljas från honom ”för tidigt”. Men ibland överfalls jag av stor saknad och idag är en sådan dag.

Någonstans gav väl ändå solen och fåglarnas kvittrande mig lite energi, så ett litet träningspass blev det ändå efter promenaden. Jag införskaffade metallapporter häromdagen så jag tänkte börja introducera Totte för dem.

Gripandet i apporteringen är inte något vi har fått gratis om man säger så. Jag antar att Totte har ett rätt så klassiskt ”spaniel- och retreiver grepp” det vill säga försiktigt. Men jag har ju lyckats jobba upp det en hel del, även om det är en färskvara och det kan alltid bli bättre.

Jag behöver helt klart hålla på ännu mer med grundträningen av apporteringen och få mycket mer distinkta gripanden. Men jag börjar ändå introducera metallen så får vi se om det kan växa fram parallellt. Märker jag att det inte sker någon utveckling när metallen är inblandad så får jag ta en paus helt enkelt.

Den apporteringstränarskola jag i stort sett tillhör är Fannys. Hon har både skrivit och gjort bra filmer om det där. Den här filmen om grundträning är urbra tycker jag. Och denna som handlar ännu mer om att hålla än att gripa.

Nedan kommer lite film på Tottes och mitt första träningspass med metallen. Innan jag satte på kameran hade jag gjort kanske fyra repetitioner där Totte inte ens öppnade munnen över apporten. Vi kom så långt att han la nosen mot den :O).

Han verkade tycka att det var en urdum idé med metallapport. Jag ska nog ta och köra lite mer grund/valpträning med leksaker och ” håll i kökets alla redskap” som vi gjorde när han var liten: