Idag var Cecilia här med Udo och Cartman. Cecilia håller på med agility och jag har ju ända sedan jag skaffade Totte funderat på att prova på denna ädla sport.

Jag kan absolut ingenting om agility, förutom att jag gått en helg i grundfärdigheter med Eva Bertilsson, så okej, pyttelite har jag väl fattat kanske. Men jag har inte tränat något.

Så jag bad Cecilia om en liten introduktion. Det var väldigt roligt och det SER ju ofta väldigt roligt ut när folk och hundar kör agility.

Vi provade att springa i cirklar, där Totte skulle hålla sig nära mig i full fart. Cirkelträning heter det visst. :) Han fattade den här leken direkt så det var väldigt roligt, fast jag kände mig som en idiot där jag sprang runt, runt. Plus att jag blev yr… Och jag har skitdålig kondis!

Nästa grej var något som jag råkade kalla 4av4på, vilket fick Cecilia att fnissa. Det ska vara 2av2på (tror jag!) och då menar man att hundens framtassar ska vara av till exempel en låda eller i mitt fall en trappa medan bakbenen ska stå kvar på trappan. Detta har något med kontaktfälten att göra, som tydligen finns på de hinder som hundarna springer på (och av). De måste då trampa på kontaktfältet.  Man kunde tydligen lägga på nosduttar på det där också, men det gällde förmodligen inte mig för jag ska ha running contacts, tror jag… (Alla dessa nya begrepp, det är väldigt roligt. :))

Sedan visade Cecilia hur man kan lära in slalom och belöna för riktning. Och så visade hon hur hon när hon riktar upp sig och springer rakt fram så är det en signal för att Udo ska sätta av i fullt sken rakt fram, det såg coolt ut. Det verkade också kul att lära in.

För det är ju så med mig att jag älskar nyinlärning. Jag tycker det är så roligt med den biten i träningen som handlar om att forma fram nya beteenden. Och det är (oftast) så himla kul att vara nybörjare, har ni tänkt på det? Speciellt om man har en viss fallenhet för det man gör eller om man har, som i detta fallet, goda träningsfärdigheter och en teknisk skicklighet. Dessutom har man absolut INGET att bevisa :).

Men det kan ju naturligtvis vara för jäkligt att vara ny på något man aldrig gjort, om omständigheterna är lite trassligare. Då har i alla fall jag lätt för att känna mig oduglig…

Sammanfattningsvis så är detta med agility naturligtvis också en flykt från den tråkiga antipipträningen. Som för övrigt går bra. Kedja tre har tränats i fyra dagar med SAMMANLAGT tre pip.

Vad tyckte då Totte om agilitylekarna? Han verkade stormtrivas. Och vet ni vad? Han var HELT tyst under hela träningen.

Försöker han säga mig något, tro?!?

:o)