Nu har vi debuterat i klass II!

Jag bestämde mig för att göra det här som en träningstävling eftersom jag inte ville lägga platsen, då hon inte är klar för den. Och den är ju värd så många poäng att det nästan inte är möjligt att gå vidare (bli uppflyttade) utan den. Så det här var OTROLIGT bra träning för mig och för mina nerver!

Jag är en tävlingsmänniska. Visst tävlar jag mot mig själv och mot mina mål men jag tävlar definitivt också mot andra. Det tycker jag är superkul! Jag är den där personen som skriker mig hes på jobbets brännbollsturnering (för att mitt lags ska maxa) och som går ”all in” på lekarna när det är fest. Jag vill helst slå alla andra och stå högst på prispallen. :)

Men nu visste jag ju att jag inte var med i tävlingen ”på riktigt” och det var riktigt, riktigt bra för mig, för då kunde jag föra min hund riktigt hyggligt faktiskt. Eftersom jag drabbades av en sådan gräslig nervositet precis när tävlingen startade då vi gjorde ettan, som mest av allt var kopplat till att jag var rädd att tappa greppet om hunden och att hon typ skulle springa till skogs, så hade jag bestämt mig innan att den känslan ska jag INTE ta med mig till den här starten (och aldrig mer i någon annan start framöver heller).

Istället har jag fokuserat på att tänka på hur cool jag kan vara och hur jag kan lita på Tassla, för har hon någonsin lämnat mig och gjort något helt annat? Nope. Visst kan hon vara ofokuserad och släppa lite men aldrig att hon, som både Dacke och Totte kunde göra, på allvar skulle lämna mig. Alltså bestämde jag mig för att jag skulle locka minimalt på henne, inte hänga över henne och tjata utan lita på att hon kommer hänga med inte minst i transporterna.

Jag är SÅ nöjd med hur jag fixade det. Det ser man i transporterna i filmen, jag bara går iväg, pratar med tävlingsledaren och struntar i hunden (efter att ha belönat henne förstås). Och inte lämnar hon mig. Hon hänger på, visst lite yvigt och fritt runt mig och nosande men hon är definitiv på samma planet som jag är och undrar vad vi ska göra näst så fort jag ger minsta vink om att nu får hon koncentrera sig (något som jag förövrigt har som mål att jag aldrig ska behöva be om)! Klar framgång.

Jag är också nöjd med att det inte känns som om att uthållighet är ett stort problem för Tassla. Mest av allt är hon lite ofokuserad. Hon blir inte sämre ju längre programmet går, hon är liksom jämnt ofokuserad. ;)

Och jag är nöjd med att hon tog de tävlingsmässiga belöningarna bra.

Två av mina tre mål med dagen blev uppfyllda:

1. Jag gick rakt i fotgåendet! (Guldstjärna åt mig!) (Ok, är man urpetig så kan man se lite i svängarna men…)

2. Vi hade en bra känsla! Den var super! Trots att hon var ofokuserad osv så var det jättekul och det kändes som om hon var med på den här leken hela tiden. Fram för allt kände jag mig avspänd och glad. GÖTT!!! Jag är helt övertygad om att det smittar jättemycket.

Det tredje målet sprack; att få poäng på allt. Men jag är lika glad för det, för de två moment som vi nollade var ändå på sitt sätt bra! Förklaring till det kryptiska påståendet kommer nedan. ;)

FOTGÅENDE:

Poäng 5 Kommentarer: Sitter ej vi halt, okoncentrerad, VP, Nosar, Släpar, Vid heltomsväng sitter snett

Inte ens detta halvtasktiga fotgående fick mig att tappa tron på oss eller känslan av att det här är kul och kommer gå bra. Ok, lite nervös blev jag precis i slutet när hon plötsligt viker av och börjar nosa på en väldigt intressant fläck… ;)

LÄGGANDE UNDER GÅNG:

Poäng: 9,5 Kommentarer: Nosar

INKALLANDE:

Poäng: 0 Kommentar: –

En stor utmaning vi har är att Tassla kan bli väldigt osäker när jag lämnar henne. Vi har fått jobba en del med det i inkallningen. Hon har börjat smyga efter mig, lite sådär lågt och besvärat, när jag går iväg. Så här har hon dock aldrig gjort förut men någon gång ska kanske vara den första, hehe. Jag tycker inte att hon ser besvärad ut, det ser ut som om att hon tyckte att ”nu kallar hon in” och hon har ju fin- fin fart fram till mig. ;) Så jag tycker ändå det här kändes bra – hon verkade ju inte låg.

RUTAN:

Poäng: 0 Kommentarer: –

Jag är grymt nöjd med hur fint Tassla ställer in sig och fokuserar rutan när jag viskar ”var är rutan”. Hon sringer rakt in den också, utan ”tanke” bakåt och hon står jättefint stilla i rutan också. Synd bara att hon tyckte att rutan var lite mycket åt vänster, alltså står hon utanför… ;) Jag vet ju att hennes ställande i rutan är alldeles för yviga, hon gör liksom en stor sväng in. På förra kurstillfället med Maria B så började vi ju jobba med det men jag har inte tagit tag i det på allvar. Dags nu!

APPORTERING:

Poäng: 5 Kommentar: Tugg, DK, lämnar ej av

Det enda som jag inte alls begriper i dagens tävling var apporteringen. Möjligen kan det handla om utebliven belöning och det hänger ju ihop med uthållighet, men efter apporteringen gör vi ju två supermoment, så det verkar ju lite konstigt ändå. Men Trasslet har aldrig någonsin gjort så här med en apport förut – VAR 17 kom det ifrån? Hon som är så supertaggad på apporteringen annars. Jaja, bara att träna ännu mer.

HOPP ÖVER HINDER:

Poäng: 9,5 Kommentar: DK axel

Det här har vi tränat in de senaste tre veckorna så jag är jättenöjd med hur Tassla löser det. Sedan att jag står som lutande tornet i Pisa… tja, man kan inte få allt! ;)

FJÄRR:

Poäng: 9 Kommentar: Nosar vid avslut, två sittkomandon (avslut)

Grymt nöjd. Lite rörelser i bakdelen på första nedläggandet men på det här avståndet ha vi bara gjort det de senaste tre veckorna också, så jag är hur nöjd som helst.

HELHET:

Poäng: 10

Kanske en generös domare som ger så hög helhet när vi både nollade här och där och hade ett dåligt fotgående. Men jag tror faktiskt vi gjorde ett rätt trevligt intryck. Jag fick kommentaren ”hon vill så mycket” och domaren och tävlingsledaren skrattade med mig när jag skrattade åt Tassla vid inkallningen ”fort gick det ju i alla fall” sa någon. Och så hörde jag hur domaren sa ”åh nej” väldigt medkännande när Tassla sprang så fint in i rutan men sedan ställde sig utanför den. Trevlig domare och väldigt avspänd tävlingsledare, det gör jättemycket.

NU vill jag bara ut och tävla meeer! Fast nästa gång vill jag nog vara med ”på riktigt” ändå (även lägga platsen). Så först måste vi träna lite mer. Sen så!

:)