Vilken hundsommar jag har haft!

Först den fantastiska clickercampen i Danmark med kurs för Maren Teien. Sedan Apportering till vardag och fests sommarläger där jag förvisso jobbade, inte var deltagare, men det är en av årets höjdpunkter. Avslutningsvis ett eget läger till, ihop med vänner och bekanta som tränar hund på hög nivå. Direkt från det lägret har jag varit på en mini-turné med Maria Brandel, Klickerförlagets stjärnförfattare ;) där hon först höll en clinic för 60 instruktörer i Göteborg och dagen efter en i Kungsör för 80 instruktörer. Maxat och kul!

IMG_5785

Nu väntar en höst med mycket jaktträning och förhoppningsvis även mycket lydnadsträning (fasen vad det krockar, det var inte min plan!). Redan om ett par veckor ska vi göra vårt första jaktprov med levande vilt. Förvisso ett träningsjaktprov men helt provlikt, där hunden söker och stöter vilt men sedan apporterar kallvilt. Jag har ägnat sommaren åt träning i hägn, markerings- och dirigeringsträning och att slipa på signaler ( de är INTE färdigslipade…). För jakten tränger igenom det sega skendräktighetsbruset. Det slår allt. Hade Tassla fått välja så hade hon nog valt den aktiviteten alltid. ;)

jakttranings_40

Men nu är Tasslas skendräktighet över för denna gång och jag har fått åter min härliga, snabba, glada, peppiga hund även i lydnaden. Den senaste veckan tycker jag det har släppt. Precis i tid för sommarens kanske bästa hundupplevelse (förutom den där Tassla stötte kanin och satte sig för första gången ;)): Ett lydnadsträningsläger ihop med rätt många nya människor, en del bekantingar och några som jag kände lite mer. Gemensamt för dem alla var att de var otroligt erfarna och kompetenta.

Upplägget var träningstävlingar på förmiddagarna och träning på eftermiddagarna. Dagen startade med gruppmoment och detta var utan konkurrens min bästa träning denna sommar. Jag fick nämligen ha min egen lilla grupp med bara statister; två extremt erfarna, äldre elithundar som låg bredvid Tassla, när vi förare gick och gömde oss. Sedan kunde jag från vårt gömställe – ett tält – kasta en boll rakt över tältet och släppa loss Tassla på en ”ta den”. Utan att bekymra mig över vad de andra hundarna gjorde. De låg som stenstoder även när jag första gången kastade inihelvete snett och leksaken hamnade utanför hunden till höger om Tassla …

IMG_5774_2Väla kursgård utanför Ulricehamn! Åk dit och hyr in er ett gäng och träna; urbra planer, jättebra boende och fin miljö!

På två dagar fick jag till sex sådana repetitioner. Vi kunde göra hela sitt i grupp (två minuter)! Platsen lät jag inte gå längre än två minuter men enligt min ”rapportör” – en person som stod och sa vad hon gjorde hela tiden – så var hon helt lugn och mycket fokuserad åt mitt håll. Någon gång hade hon vänt på huvudet, någon gång en liten nosning och någon gång en slick om munnen. Men mest hade hon, ju längre tiden gick, stirrat mot tältet och stängt munnen (som de gör när de förväntar sig action). SÅ JÄKLA GÖTT!!! Vi tog ett STORT kliv framåt i den träningen, den var helt outstanding.

IMG_5775

Jag hade inte behövt träna mer de dagarna egentligen för jag var så nöjd. Men det gjorde jag. Och det blev en tuff lektion i ”gör om gör rätt”. Första dagen gjorde jag nämligen träningstävlingen allt för svår. Jag var välplanerad och hade lagt in störningar och belöningar som jag brukar men vi hade en tuff start när jag som första moment skulle skicka Tassla mot rutan. När hon började springa mot rutan så var hon redan lite miljöstörd och farten var inte max. Bakom rutan stod ett tält med några hundar i som började skälla, den ena lät lite argsint och Tassla som ju tycker att skall kan vara läskigt blev klart störd trots att hennes jättekong låg i rutan. Därefter gjorde vi allt som planerat men för första gången fick jag vara med om att hon gick ner sig av störningar i fria följet. I just fria följet brukar hon ju bli pepp av störningar av typen människor som går runt och stör.

Oj vilken dålig känsla jag hade. Efteråt tänkte jag ”vad gör jag här bland alla dessa duktiga tränare, jag är ju så jävla kass”… (Fast när jag ser filmen efteråt så är det inte riktigt sååå bedrövligt, förstås.) Jag blev också lite orolig. Har hon ont någonstans ändå? Varför går hon ner sig så här mycket? Hon kunde väl inte FORTFARANDE vara skendräktig? Men efter en stunds funderande så kom jag ändå fram till att huvudorsaken nog ändå var den svåra miljön. Det var en svår ”tävling” med tält, plastband, två ringar, nervös matte. Jag har gjort liknande träning förut och också tävling – på till exempel Landskampen när jag var med i Talangtruppen – utan att Tassla gått ner sig men kanske var de skällande hundarna liksom droppen för henne. I den miljön så blev det allt för svårt. Jag vet inte helt vad som hände, men svårt var det!

Tack o lov kunde jag rycka upp mig själv ganska snart och eftermiddagen ägnades åt lekövningar på plan. Tassla kom åter och blev pepp och på kvällen planerade jag om inför nästa dags tävlingsträning. Nu skulle jag ta mitt ansvar! Och det gjorde jag. Och det blev en SKITBRA känsla!

Här är lite film på den andra dagens träningstävling:

Jag är nöjd med våra ingångar på plan, våra transporter, hennes starter (till vittring, kon osv) hennes engagemang, farten in från dirigeringsapporteringen med mera. Jag är också nöjd med hur fint hon tar mina tävlingsmässiga belöningar (efter rutan särskilt). Det är mycket i attityden jag är nöjd med efter denna träningstävling och det var endast den jag hade i fokus.

Nu behöver vi skärpa oss när det gäller en del tekniska utföranden. Inte minst behöver vi arbeta mycket med fotgåendet som blivit sämre på alla sätt under skendräktigheten. Kampanj!

På eftermiddagen var Tassla helt i sin gamla härliga form och jag blir på så otroligt gott humör av att träna henne när hon är sådan! Hon tog i, lekte som en tok, klarade svåra störningar och var väldigt fin.

Dagen efter, när jag var hemma igen, fick Tassla träffa Annika Falkenberg för en genomgång. Det var som jag misstänkte – Tassla var väldigt spänd på vissa ställen över korsryggen och bakdelen men också i frampartiet. En längre tid nu har jag förundrats över hur otroligt snett hon lagt sig i fjärren. Som en banan vriden åt vänster, med höger bakben pekandes rakt ut från sidan. Jag har varit osäker på om det varit jag som släppt igenom sneda läggande och helt enkelt en dålig vana men Annika konstaterade torrt att ”hon kan knappt lägga sig rakt med den här spända muskeln”. Efter en knapp timme med Annika lade sig Tassla rakt, med tassarna under magen. ANNIKA ÄR HELT FANTASTISK!

Det är dock ingen fara med Tassla på något vis, jag fick lite övningar som vi ska göra och så ska vi träffa henne igen om drygt en månad. Men vi kan träna på som vanligt. I fjärren ska jag hjälpa Tassla lite ett tag att komma ihåg att det går att lägga sig rakt. Jag kommer göra det med plankor eller annat stöd på sidan som liksom puttar henne in i rätt rörelse.

Så! Nu hoppas jag att det vänder när det gäller vår lydnadsträning. Att vi fortsätter ta kliv framåt, att vi får till några bra träningstävlingar snart igen, och så fick jag hybris och anmälde oss till tävling. Fasen vad vi är laddade!