När Tassla kom till oss tyckte jag hon var lite ”jumpy” när det gällde ljud. Första gången jag satte på radion så spelades något rätt dramatiskt med mycket pukor eller vad det nu var och någon sådan där hög, gäll sak som jag inte vet vad det är men som ofta hörs i orientalisk musik (det brukar vara väldigt vackert). Hon flydde förskräckt :0). Likaså om det smällde (grannen som snickrade), skällde (fortfarande lite läskigt) eller kom lite oväntade ljud här och där.

Catta hade så klart förslag på hur råda bot på detta (hon är en ständig källa att ösa ur när det gäller vardagen och stora och små problem som uppstår). Jag fick helt enkelt låna hennes låda full av ljud.

Här i finns alla möjliga leksaker som låter. De kvackar, grymtar, skäller, piper, surrar, spelar en trudelutt, hoppar, snurrar och så vidare. I början tyckte Tassla att de var väldigt läskiga. Hon skällde ut dem en efter en. Men samtidigt så ville hon verkligen fram så det blev en dans ungefär som den med metallapporten: Voff, voff och sedan attack.

Nu går hon själv och hämtar leksaker i lådan och framkallar ljud hos dem!

Första favoriten var grodan som kvackar så fort man rör den. Den sprang hon runt med och morrade samtidigt :). Kvack, kvack, morr. Sedan har hon fram för allt ägnat sig åt det här lilla marsvinet:

 

De kvittrar faktiskt lite som ett marsvin och snurrar runt och visslar och har sig… Vi har även en bomb, som låter som en vissling (bomb som faller) och sedan som att den exploderar. Den är kul att studsa med tycker valpen.

Jag har inte deltagit i lekarna så mycket utan låtit henne ta den tid hon behöver. När hon sedan blivit modig så har jag varit med lite och busat. Nu är hon verkligen hur cool som helst och väljer nästan alltid de leksaker som har ljud framför de tysta om hon vill leka.

Samtidigt har jag märkt att hennes ljudkänslighet i övrigt har minskat och försvunnit nästan helt.

Dags att ta det till nästa nivå, tänkte jag idag då. Och mindes en agilitykurs med Eva Bertilsson där vi lät hundarna skapa oljud själva för att de skulle tycka det var kul med gungor som smäller och hinder som skramlar och så vidare. Jag tänker stapla lite grejer som låter i en hög (tomma ölburkar!) och sedan låta Tassla välta den för att få godis. Man börjar med lite skrammel och ökar i takt med att hunden blir modigare.

Även här hade Catta ett roligt tips: Ta en plåt och lägg på lite skrammel (pepparkaksformar, kastrullock, vispar osv) och strö sedan godis på plåten. Låt sedan hunden leta. Jag gjorde det idag med Tassla och hon tyckte det var lite väl läskigt. Totte trampade dock glatt runt bland skramlet. Nästa gång ska jag ha mindre skrammel så att jag ser att Tasslas blir glad och säker och orädd ju längre hon tassar runt. Så det inte får motsatt effekt.

I övrigt har Totte tagit rollen som den som ska lära Tassla de riktigt viktiga grejerna i livet:

Fördisk kallas det.