I den ettåriga kurs som jag går på Klickerklok, för Fanny Gott och Thomas Stokke, ingår ett sommarläger på fyra dagar. I dag hade vi första dagen och tack o lov regnade det på morgonen och temperaturen hade sjunkit från 30 grader till 15.
Vi gjorde inledningsvis en katastrofalt dålig tävlingsträning. ;-) Jag hade bestämt mig för tre moment; ingång på plan med efterföljande fritt följ, vittringsapportering och slutligen sändande till kon.
Jag hade inte tänkt igenom mitt pass så noga. Det gäller ju att ta chansen att sträcka på tiden medan man har möjligheten att guidas igenom ett program. Tänkte jag. Men det måste ju bli någon belöning någon gång ibland ändå. Tänkte jag. Katastrofalt dålig planering med andra ord.
Jag vinglade, Dacke vinglade, jag trampade mig själv på fötterna när jag gjorde vinklarna i fritt följ, jag blev stel och nervös. Han såg först inte konen. Han såg inte vittringsapporterna (vi stod båda med ryggen mot när de lades ut, knas). Men han tog efter två omskick rätt pinne (då upptäckte han dem) och uppställningen bakom konen blev precis som den skulle – efter två omtag. Det är bara det att på tävling har du inte två försök. Ditt första och enda måste bli bra!
Så; utvärdera och på´t igen. Thomas föreslog bättre och snabbare belöning och jag belönade ingången i fritt följ med en ny väldigt rolig leksak. Hela den andra omgången blev därför säker och fokuserad och jag kunde sänka belöningsfrekvensen rejält efter att ha get jack pott en första gång.
Det är så lätt att plötsligt sluta belöna vid tävlingsträning – man tar för stora steg. Men det är riktigt dålig träning! Små steg gäller även i tävlingsträningen med andra ord. De flesta på låg nivå behöver jobba med sina ingångar på plan. Det är med andra ord lämpligt att börja där. Första gången kommer man kanske inte ens in på plan! Belöningen måste serveras när hunden går fint redan några meter innan plan. Därefter sträcker man tiden.
Det absolut svåraste för mig är förflyttningarna mellan momenten. Det är då jag lätt tappar Dacke och det är då han springer och hämtar apporten eller springer och sticker huvudet i den där spännande lådan som står vid domarens fötter. På en tävling hämtade han apporten tre gånger mellan momenten (i klass II) men jag fick faktiskt inget avdrag. Både tävlingsledaren och domaren hade humor och skrattade…
Min tolkning är att det där handlar om frustration över utebliven belöning, men om vi riktar in oss på BETEENDET så vill jag helt enkelt inte ha det utan jag vill ha en hund som sitter/går kvar med kontakt. Vad göra? Jo, tävlingsträna (och störningsträna så klart) och belöna bättre. Göra många små delar av moment som han redan är säker på och däremellan göra förflyttningar och belöna dessa rejält. Så det så.
