I går var jag hos veterinären med Totte igen.
Vi har nu kunnat konstatera att han inte har rävskabb. Veterinären misstänker atopi (luftburen allergi) men vi ska vänta ytterligare fyra veckor innan det görs en allergiutredning. Det känns ju inte jättekul direkt. Framför allt tycker jag synd om Totte som kliar sig en del. Nu har jag fått med ett schampo hem som jag kan tvätta honom med som kan stilla klådan lite.
Anledningen att jag åkte tillbaks redan nu var inte primärt för allergin (det skulle gå åtta veckor innan vi kom tillbaks egentligen) utan för att jag trodde att jag kommit ännu närmare mysteriet med Tottes energidippar. Häromdagen tömde Totte nämligen analsäckarna utan någon synbar anledning, här hemma. Jag låg i soffan och han hoppade upp till mig och luktade skunk. Jag trodde att han trampat i något så jag lyfte på alla tassar och luktade på hela hunden och upptäckte då att doften kom från ändan.
Så här har han luktat förut, kom jag på. Och när jag upptäckte att det kom från ändan så fattade jag ju att det var analsäckarna. Och så bollade jag det lite med några personer som då rabblade symptom som Totte ju har; han verkar ha svårt att bajsa ganska ofta, det kommer liksom smal avföring, han kanar på rumpan, han verkar ofta irriterad och försöker klia sig bak.
Veterinären trodde dock inte det var analsäckarna men däremot att han kan ha en viss känslighet i tarmen och hon tyckte jag skulle undvika alla ben. Kycklinghalsar och märgben var big no no, tyckte hon. Hon tömde analsäckarna och tyckte de såg bra ut. Så vi var tillbaks på teorin med förstoppning eller hård mage då. Att det påverkar honom väldigt mycket och gör att han blir låg och får ont och inte vill springa eller göra särskillt mycket alls.
De där symptomen han har kan lika gärna (delvis) vara symptom för atopi, sa veterinären. Så det mesta pekar åt det hållet. :(
I dag fick Totte gå ett rätt så långt spår, kanske 400 meter, som gick över tre ängar fulla av viltdoft, tre vägar, en stenmur och två diken. Det gick galant! Lite väl hög fart som vanlig, så några av vinklarna får han slå tillbaks för att ta, men han gör det helt utan min hjälp. Han jobbar faktiskt väldigt fint, men han är fortfarnade ganska oerfaren och har inte lärt sig av sina misstag. Vi ska dock träna starter och omstarter (efter plockad pinne) lite mer specifikt. Nu när jag sätter ner handen mot marken och säger ”spår” så drar han i väg rakt fram i 100 kilometer i timmen, med nosen i backen i och för sig, men jag tvivlar på att han hinner känna så mycket doft i den farten. :o)
Bäst idag var att Totte helt struntade i sin favoritdoft – vilt – och att han var så pigg och glad!
Totte går på en diet nu för att utesluta att det är allergi kopplat till fodret. Det tar tid att få alla ämnen ur kroppen, därför väntar vi.
Hårda spår (asfalt och grus) samt spår med lång liggtid (minst tre timmar för Totte) tar ner farten eftersom hunden måste bli noggrannare.
Jag håller emot i linan men låter även hunden göra fel – dvs jag styr inte när de springer förbi en vinkel, hunden får själv upptäcka att den gått fel. Sedan väntar jag bara med slak lina tills den hittar rätt. Med erfarenhet lär de sig oftast att det lönar sig att ta ner tempot lite.
Tråkigt att höra om Totts, hoppas ni kommer till bukt med vad det kan vara. Det verkar som ni är på rätt spår iallafall :)
Hur kommer det sig att de väntar med att göra en utredning?
Hur gör du för att få ner farten i spåret?(förebyggande)
Om hunden drar upp sig och har för hög fart när du spårar(In action) hur agerar du då?