Jaktträningen med Tassla har princip legat nere under 2014, av olika skäl. Vi har gjort vattenprovet och fått godkänt och vi gjorde också ett working test i våras. Men sedan har jag i princip inte tränat. Det beror på flera saker, tid och ork naturligtvis men fram för allt så har jag inte haft något sammanhang att träna i.

För när det gäller spanieljakten så behöver man, till skillnad från retrieverjaktträningen, väldigt fort träna i marker med vilt. Annars kommer man liksom inte vidare. Och jag har inte haft tillgång till marker inom räckhåll.

Nu har det öppnat sig lite nya möjligheter och i och med min lydnadsträningspaus så har jag bestämt mig för att fokusera lite mer på jaktträningen de månader som är kvar på året. Det är naturligtvis många månader kvar på 2015 :) men vad jag menar är ju månader då man får han hunden lös i markerna, nu under vinter-våren.

jakttranings_41foto Malin Karlsson

Jag tänkte träna lite mer planerat i några månader. Sedan kommer det ett långt jaktuppehåll till augusti och då passar det ju bra att fokusera mer på lydnaden igen för att sedan återuppta jakten till hösten.

Idag var vi och tränade med duktiga träningskompisen Catta och det var SÅ kul! Jag tror Tasslas självförtroende växer något enormt när hon får jaga. Hon är ju så himla följsam att jag ibland kan känna att hon är FÖR uppmärksam på mig och att hon blir osjälvständig. Men i jakten! Där vaknar något vilt och ursprungligt till liv och hon blir delvis som en annan hund. Hon får ett himla tryck, säger gärna ”hej då matte” och sticker lätt och glatt iväg på egna äventyr … Vilket ju inte alls är meningen förstås. Vi ska ju göra detta ihop, är det tänkt, även om hon verkar tycka att det är lite onödigt ibland. ;)

MEN hon är inte på något vis omöjlig. Hon har ju en massa fina grunder i lydnaden så väl som i jaktlydnaden och de kan jag plocka fram. Jag måste bara fokusera på min uppgift och ”hålla i henne”.

Man skulle kunna jämföra med störningsträningen i lydnaden faktiskt. Där lär jag hunden allra först momenten i en störningsfri miljö och lägger sedan på lite fler störningar, det vill säga svårigheter, tills hunden är jättesäker på vad den ska göra vad som än händer. Idag fick Tassla gå i marker med massor av vittring från kaniner. Kaninerna fanns i området men vi såg till att de inte var precis där vi var, för vi ville inte att hon i detta läget skulle ”snubbla över” en kanin och eventuellt falla för frestelsen att springa efter. Nästa svårighetsnivå är så klart att hon får stöta kaniner.

Tassla är som två olika hundar när hon går i marker med ”färsk” vittring från vilt eller när hon går i marker som är ovittrade. Givetvis ska hon klara att söka i marker som har lite eller ingen vittring men jag gissar att hon fått göra det lite för mycket och då lägger hon liksom ner söket. Hon springer lydigt och oengagerat i framför mig men det är liksom inget tryck.

Men i den här marken kom den lilla jakthunden fram och hon jobbade så himla fint! Hon liksom trycker sig mot marken och vispar fram, med svansen som en propeller. Kommer hon in i ett område med stark vittring så blir den där svansen snudd på hysterisk och hela hennes kropp blir liksom ryckig och rörelserna är supersnabba.

Idag jobbade jag med Tasslas följsamhet. Sista passet gick bra, passet innan gick hon ur hand ett par gånger då hon kom lite för långt bort i kombination med för nära kaninerna och jag fick tjoa lite för att bryta henne och få henne att börja lyssna på mig igen. Nu kan vi snart gå vidare i träningen tror jag.