Det var uppenbarligen inte meningen att vi skulle starta eliten nu på söndag. Först mask-hostan och då tänkte jag ju att det var kört men så blev Tassla ju faktiskt bra från den så vi smög igång med träningen igen. Dagen efter så började Tassla löpa …

Det är ingen överraskning men jag trodde nog att löpet skulle komma i december först. Snopet.

Samma dag tappade jag helt träningsmotivationen. Den var ju redan lite nedmonterad men nu flög den sin kos. Jag tror jag funkar jättemycket så – jag måste ha ett tydligt mål att träna mot för att det ska bli kul.

Tassla plats

Nu har jag förstås bara styrt om målet men då blir det plötsligt lite lång tid till nästa start och jag har inte något som ”flåsar mig i nacken”. Vilket jag älskar att ha!

Det positiva är förstås att jag kan jobba ännu mer med sådant som jag känner är lite svajigt, sådant som i skarpt läge kan bli ”lite hur som helst” om jag inte har lite tur också. Fast det roliga med just det är att jag har kommit på att jag GILLAR nog att ha det så. Jag vill inte vara allt för trygg. Jag vill ha ett litet spänningsmoment där jag vet att jag får chansa lite.

Fast å andra sidan så är väl alla tävlingar så – man kan ju inte kontrollera alla störningar eller konstigheter som kan inträffa. Och det kan ju räcka med den utmaningen – att man dessutom har inslag av osäkra moment är kanske lite för mycket av det goda. :) Men det är så jäkla kul när det funkar fast att man vet att det inte alls är givet!

Ja, ja. Hur som helst så ska jag fundera över om vi ska ge oss på ridhustävlingar ändå. (Jag har en stark aversion mot ridhus efter att ha tillbringat hela min barndom i dem – huttrandes, förfrysandes mina stackars tår.) Eller om vi ska vänta till februari för att få den där goa, lugna starten som det innebär att få starta på Hundarenan i Göteborg, som jag räknar som hemmaplan. Och där tävlingen är uppdelad på två, man går ut emellan. Perfekt för oss som är nybörjare!

Fast först och främst ska jag fundera på hur jag ska undvika att Tassla blir helt låg och deppig efter löpet, som hon har blivit tidigare. Ni som har tikar, har ni några husmorsknep? Kan man hjälpa tiken igenom skendräktigheten så de blir lite gladare?