Nu har Tassla känts fin igen i några dagar. Penicillinkuren är slut. Jag börjar mycket försiktigt låta henne springa lös på promenaderna igen. Idag tränade vi lite, lite lydnad i solen. Det blev vittring och platsliggning på altanen. Och sedan gick jag ner till ängen och körde rutan några gånger också :).
Hon känns frisk och träningsglad MEN hon känns lite vimsig. Hon har lite svårt med fokus. Och ja just det ja – hon löper. Jag har ju aldrig haft tik förut men hört mycket om att de kan förändras under löpet. Ni som har tikar, förändras dem och hur i så fall? Hur hanterar ni det?
Ett superkortfilmklipp från första vårkänslorna kommer här:
Elsa är betydligt mer ofokuserad och okoncentrerad när hon löper. Hon är mer intresserad av att dofta på varenda liten fläck och kissa överallt än av vad jag håller på med. Men det är värre under promenader än på träningsplanen.
Däremot märks det väldigt stor skillnad 2 månader efter löpet, när valparna skulle kommit. Då är hon trött och mest intresserad av att ligga i soffan och vill ibland inte gå ut och lämna ”valparna” (allt som piper.
Oj, vilken förändring! Trasslet är lite ”spattig” och skällde tex just ut sig själv i spegeln, och så vill hon plötsligt sova i en egen säng på natten, hm, och så verkar hon ha lite svårt att hålla fokus, men ingen sådan totalförändring. Hon är lite taskig mot Totte också. Hon liksom vallar honom och verkar rätt intresserad av sex :). Totte är sådär intresserad dock…
Spunkprylen brukar ju spraka runt, dinglandes i takkronorna, till vardags. Men sist hon löpte så lade hon sig i soffan och sov. I typ tre veckor. Überloj.
En väldigt märklig upplevelse, för både henne och mig. (haha)