Nu har Tassla och jag flyttat oss till en ny nivå på inlärningstrappan. Den är lite svårare och mer avancerad än den vi varit på hitintills. Det känns spännande och jag är väldigt motiverad att få ta tag i allt vi behöver ta tag i för att komma vidare!

I helgen går vi kurs för Siv Svendsen. Mina mål med kursen, som går under tre tillfällen till och med mars, är bland annat att jag ska ha påbörjat alla elitmomenten.

Siv började första kursdagen med att gå igenom vilka grunder man behöver ha för att ”täcka” alla momenten i eliten. Hon hade delat in dem i grupper eller rubriker (Tex Apportering eller Fotgående) med fokus på lekinlärning av alla delar som den här rubriken kunde innehålla. Det var första gången jag såg precis den här typen av indelning och jag tyckte den var genial. (Jag ska skriva mer om den en annan dag!)

Jag blev också väldigt nöjd med att kunna konstatera att Tassla har otroligt mycket av dessa grunder på plats! Mitt grundarbetet har inte varit så dåligt ändå. Skönt att få den bekräftelsen.

Det som däremot blinkade rött så det stod härliga till var det som stod under rubriken fotgående. Inte på något vis en nyhet för mig men en bra påminnelse som sa att nu måste vi verkligen kampanja fotgåendet ordentligt. Har man fotgåendet på någorlunda plats så har man ju nästan klass 1 på plats, lite förenklat men ändå.

Tyvärr är jag ju fotgåendetraumatiserad och jag har gjort mitt bästa (inte med vilje!!!) för att föra över detta på Tassla. Bland annat har jag lyckats trampa på henne inte mer än tre gånger och varje gång hamnar vi på ruta ett igen. När jag började fotgåendet med Trasslet så ville hon gärna smyga lite bakom mig :) och gärna hålla avstånd även i sidled. Så vi har jobbat hårt på svängar och sidförflyttningar och det har blivit mycket bättre, särskilt när vi tränar det hemma i vardagsrummet. Men så har jag trampat på henne (ute med skor på) och så är vi tillbaks där vi började igen.

Så till kursen kom vi nog med ett sämre fotgående än någonsin. Både jag och Tassla utstrålade nog en hel del osäkerhet. Siv gav oss ingen pardon utan det var bara att börja om från början (jag stönade en del över detta men bet sedan lydigt ihop). Och från början betydde att vi var tvungna att börja med backandet, det som jag mer eller mindre har hoppat över. Hon tyckte att jag skulle strunta i ögonkontakt och bara tänka position och på så vis få Tassla mer rätt både i sidled och framledes. Dessutom skulle vi jobba mycket mer med sidförflyttningarna och även använda dem som korrigering så fort Tassla har fel avstånd från mig.

Efter en stunds träning så hade jag faktiskt fått in henne i mycket bättre position och det är bara att fortsätta på inslaget spår. Jag måste också utarbeta en plan för att Tassla inte ska bli hysterisk av att jag nuddar henne med mina fötter (och sätta igång och träna det!). Idag trampade jag lite på hennes svans, men jag gick i strumplästen och svansen hamnade under min hålfot så det kan inte ha gjort ont. Men hon blev superstressad. Bara jag står länge vid hennes sida så flyttar hon sig utåt lite så hon sitter snett, som i förebyggande syfte.

Jag behöver ju också jobba en del med min attityd inför det här momentet. Egentligen är det ju verkligen ett roligt moment som hela tiden ”lever”.  Jag måste bli mycket mer självsäker i mitt utförande och jag måste tro på att vi kan göra det här. För det kan vi ju så klart.

Men det blir nog en rätt ordentlig utmaning tror jag. Det känns svårt men alls inte omöjligt. Och jag får god hjälp så det ökar ju chanserna att vi ska få ordning på det. :)