Nu har jag spanat runt i mitt hus efter lagom stora, lagom tunga föremål som Tassla inte kan apportera men däremot nosmarkera. Och då fann jag den här:

 

Perfekt, jag har sex stycken och de här kan inte ens Tassla bita i (även om hon försöker förstås!). Så jag diskade dem, torkade dem med en ickekontaminerad handduk och började göra luktdiskriminering med Trasslet.

Ömsom vin och ömsom vatten är resultatet hitintills. Jag måste hela tiden varva med att låta henne söka efter tejpbit på golvet, annars slutar hon använda näsan och börjar glatt nosmarkera alla lyktorna tills hon får ett klick :0). Jag kör då utsläckning, det vill säga inget alls händer om hon markerar fel. Detta är ju ”klassisk” specialsöksinlärning och det har jag ju gjort en del förut så jag jobbar på ett tag för att se vad som händer.

Jonas kom också med tipset att använda stenar (lätta att koka eller lägga ut i regnet så de får ”vittra av sig”) så jag ska ge mig ut någon dag på stenjakt. Och så har vi förstås Åsas tips om att lägga pinnar i glas, som jag också kan prova. Åsa hade använt djupa glas som Mio fått nosmarkera. Bra tips!

Men att leta efter tejpbiten gör Tassla helt suveränt, ingen tvekan där inte. Jag låter henne nu söka efter en mycket liten tejpbit över en stor golvyta och hon ger sig aldrig och hittar den otroligt fort. Lilla pärlan!