De senaste dagarna har jag hårdkört vittringsapporteringen och börjat lägga in pinnar bland besticken.

Detta trots att jag egentligen hade tänkt träna ännu mer på att Totte ska börja slå på näsan även på första besticket, något som jag märkt att han slarvat med. Men jag tycker han väljer så fint nu att jag hade lust med lite tuffare kriteriehöjningar så jag lade helt enkelt in en odoftande pinne en vacker dag.

Det gjorde jag ogenomtänkt och korkat så det gick inte så bra, han lyfte den glatt. Tack o lov hade jag sinnesnärvaro att släppa den träningen just då och kunde ta upp den några timmar senare, då planerad så att han lättare skulle välja det doftande besticket istället för pinnen. Tyvärr funkade det inte heller :) men då hade jag huvudet på skaft och planerade om igen och DÅ funkade det.

Jag har filmat hela processen så ni kan se allt i från det dåliga första försöket till att vi bara har pinnar och till och med en doftande – som han lyfter rätt. Filmen är lite halvlång (jag försöker att inte göra för långa filmer eftersom det kan bli trist) men den kan nog vara ett lärande för fler än mig själv, hoppas jag, eftersom jag har fått med alla med- och motgångar på vägen.

Åh shit, jag fick nästan ångest när jag upptäckte på filmen efteråt att jag inte belönat för rätt markering som han insisterade på och som jag trodde var fel… Han gör ju i princip aldrig fel i urvalet! Den sista pinnen som han lyfte var det dessutom hans saliv på, han hade lyft den förut. Nu har jag försökt att träna så han inte går efter sitt eget saliv men det kan ju ha snurrat till det i den allmänna snurren.

Efter det sista filmade passet gjorde jag ett till, dagen efter. Han har fortfarande alldeles för stor benägenhet att plocka lite vad som och hur som (särskilt i början av passet) så jag tänker nu gå tillbaka till att ha odoftande pinnar och doftande bestick och ju säkrare han blir varva det med doftande pinne. Dessutom blev jag osäker på pinnarna som jag haft i frysen drygt ett halvt dygn – ibland verkade han insistera på att det fanns doft på dem. Jag ska koka dem emellan istället. Usch, hoppas inte det ställt till det.

Jag kan inte sluta faschineras över att det är så lätt för Totte att lyfta pinnarna – det är så förstärkande i sig och han har dessutom blivit så förstärkt av det när vi tränat apportering av spårpinnar. Så jag är nöjd med att jag har jobbat med besticken istället. Nu ska jag bara hålla mig i skinnet och inte gå för fort fram… Nästa träning ska jag ha ännu bättre kvalitet på belöningen så jag stärker honom lite extra. Fram med den råa maten.