När jag tänker på vad jag håller på med för träning med Tassla just nu, vad jag ska göra just idag och i morgon så blir jag alldeles glad och förväntansfull och kan knappt bärga mig förrän jag ”får” börja träna en massa roliga saker som till exempel vittringen (roligast!) och fjärren och rutan och kryp och…

Jag har rätt många grejer på gång samtidigt men det går ju inte ha hur många beteenden som helst för då blir det ju inget av något. Det är några saker som jag valt att börja med och som är bra grund-grundfärdigheter för vidare träning och jag utgår väldigt mycket ifrån Maria Brandels film Från valp till stjärna.

Jag tycker det är en suverän film som alla som är det minsta intresserade av lydnad borde ha – oavsett om du har valp eller inte. Nu har jag ju tränat för Maria det senaste året och kände mig väldigt nöjd med att jag – innan jag hade sett filmen – i alla fall hade påbörjat det mesta som visas i den. Men filmen är ett visuellt stöd som jag verkligen kan behöva. Att läsa om detaljträning är inte så kul och det kan vara lite svårt att se framför sig exakt hur det ska se ut plus att filmen säger en del om hur jag kan gå vidare också. Om du tänker välja mellan att se filmen och läsa boken så se för 17 filmen! Och har du läst boken så se filmen också!

Jag har haft några ledord från början när det gäller Tasslas träning, som jag hade tänkt en del på innan hon kom och som jag hittills försökt följa. Dessa är:

– Studera valpen och se vad hon har lätt eller svårt för. Börja tex inte med ”lugn och ro”-träning som en galning bara för att det är det svåraste Totte vet. VEM är hon? Vad kan hon behöva för att vi ska kunna göra det jag helst vill (i prioordning; tävla lydnad, starta jaktprov, starta inom brukset och kanske lite agility)?

– Lek som 17! Hänger ihop med både punkten ovan – studera valpen när hon leker – och punkten nedan.

– Lär in vissa grund-grundfärdigheter. (Se film Från valp till stjärna) fram för allt genom leken.

– Gå fort fram. Det här ledordet var det roligaste att formulera för det kändes så förbjudet :0). Det är mycket Marias förtjänst att jag vågade tänka så – eftersom hon både skrivit om det på sin blogg och sagt det; att hon med sin nya valp ska prova att i vissa avseenden gå mycket fortare fram. Men det är också min eviga käpphäst – en klickersjuka som jag själv har haft en släng av och som jag sett SÅ otroligt många klickerentusiaster fastna i – man fastnar i grundfärdigheter, sätter inte på kommando och kommer liksom inte vidare.

– Träna för eliten redan från början. Självklart kanske men bra att påminna mig om detta.

– Sätt på kommandon nästan från start och lär henne minst ett kommando i veckan. Hänger ihop med gå fort fram och att jag vill att hon ska kunna många ord och då gäller det att börja direkt och inte när hunden är ett år…

– Uthållighetsträna från början. Ja ni vet ju; så fort valpen kan utföra mer än två grejer kan man sätta ihop dem och belöna först efter den sista.

– Använd hjälper. Tidigare har jag varit väldigt emot hjälper i min träning – ju färre desto bättre – men jag tänkte nu att jag i alla lägen där jag märker att det är en uppenbar genväg ska jag ta in en hjälp; tex target, locka osv så fort som möjligt. Och sen ska de illa kvick ut igen – se punkten gå fort fram.

– Störningsträna och generalisera inlärda beteenden från början. Ut i nya miljöer och variera dessa så mycket som jag bara kan.

– Lär valpen avgränsning från början. Detta är en punkt som man kan tro handlar mest om vardagen och det är också en punkt som helt klart hänger ihop med mina erfarenheter med Totte. (Man ska ju så klart ta med sig sina erfarenheter från andra hundar :) – bara inte oreflekterat kopiera allt)! Det här handlar i allra högsta grad om träning med fokus på tävling och träning inför tävling. För Tassla måste kunna ligga och vänta i buren, bilen, på filten både när jag tränar med andra och när jag tränar andra. Och då ska hon bara kunna slappna av. Så det här hänger ihop med sista punkten:

– Lär in en av- och påknapp. Så det behöver jag väl inte säga mer om nu…

Jag tror jag fått med det viktigaste nu men det allra viktigaste har varit punkt ett – för genom att studera Tassla i vardagen,  i träningen och under leken så har jag valt att göra det jag tror jag är bäst för henne – för att vi ska nå mina mål. Ett resultat av den punkten blev till exempel att jag tog det väldigt lugnt med att låta henne steppa loss i shejpingen för att bjuda beteende efter beteende. Hon är nämligen både het och snabb och jag såg framför mig hur hon skulle bli helt galen i att spotta ur sig en massa beteenden och liksom gå i spinn av det. Och så vill jag inte ha det. Istället fokuserade jag på några beteenden i taget och mycket stadga direkt. Hon är redan både repetitionsklok och har en rätt stor klickerklokhet och jag vet ju att den dag (snart!) jag släpper loss shejpingen lite mer så kommer hon snabbt fatta. Hon är ju både smart och snabb.

Punkten gå fort fram kräver förstås att hunden fattat hyfsat bra – för att jag ska kunna gå vidare och att jag därmed har timing och i övrigt är en god tränare. Det hjälper förstås att ha en skitsmart hund :0). Den innefattar också punkten generalisera och störningstärna beteenden från början – det blir ett sätt att gå fort fram att till exempel inte stå på ett visst sätt när jag tränar eller bara är på ett ställe utan jag varierar det mesta.

Sätta på kommandon från start innefattar också att jag blandar de olika kommandona så fort jag kan. Jag tränar ofta ett litet pass – typ tre minuter – på morgonen i samband med frukosten och då brukar jag antingen kampanja ett specifikt beteende eller så kör jag signalkontroll.

Jag har hållit mig till de här ledorden, de har visat sig vara väldigt bra för oss.

Möjligen behöver jag fokusera ännu lite mer på av- och på knappen. Jag har en fantastiskt bra av-knapp i att sätta in henne i buren – när vi var på kursen för Maria så tränade Mia inkallning av Lyxha 20 meter bort med sin allra gällaste falsettröst :) och valpen lyfte bara lite på huvudet, men somnade sedan om. Men att hon klarat det EN gång betyder inte att hon kan det och jag behöver fikaträna lite mer, så hon lägger sig och slappar när jag sitter i en stol.

Men på det hela taget känner jag mig glad, förväntansfull, tillitsfull och trygg. Otroligt sköna känslor!