När jag berättade för min smarta, kloka träningskompis Jenny om hur svårt Totte verkade tycka att det var att släppa vittringsapporten för att leka så sa hon: Ja, men hur har du tränat att han ska hålla?

Och då trillade inte bara en utan typ 100 polletter ner. För jag har ju tränat hålla, hålla, hålla med Totte eftersom han både tuggade och släppte inledningsvis så fort han fick en träapport i munnen. Och hur har jag gjort det? Jo, genom massor av omvänt lockande och olika störningar i form av att jag lekt som tusan, släpat grejer runt honom, kastat bollar, godis och så vidare – allt för att få honom att fatta att han ska hålla till varje pris…

Och jag har ju inget frivilligt släppande på honom. Han släpper på tack eller på att lägga i handen eller (ibland) på klicket.

Så visst, han gillar sina träapporter och vittringspinnar men frågan är om det inte också handlar om att han är så hårt fostrad till att hålla så att släppa frivilligt nästan inte går? Och jag vill ju inte att han ska släppa utan någon släppsignal. Så egentligen har han ju gjort rätt hela tiden – han har gjort det jag lärt honom!

Men nu fick jag anledning att en gång för alla ta tag i det här med att släppa på klicket. Totte släpper ibland på klicket, men aldrig i fart. Jag har inte lagt ner någon energi på att lära honom det ordentligt men jag vill ju egentligen kunna belöna honom när han springer in med apporten – i det läget som han har högst fart. Och då vill jag att han ska släppa på klick och rusa in i lek, efter boll eller jaga någon annan leksak. Även att jaga i fatt mig och få godis är okej tycker jag, bara farten är hög. Men han ska släppa på klicket.

Jag har provat mig fram och gjort lite olika grejer de senaste dagarna.Och här kommer en liten brasklapp: Det jag har gjort är inte optimalt eller smartast eller kortaste vägen. Men förhoppningsvis finns det ett lärande för andra än mig i det ändå.

Ett sätt att få hunden att släppa på klicket är ju att vänta ut ett frivilligt släpp och klicka för det och sedan bara flytta klicket till när han är på väg in istället. Detta gör mig dock skitnervös eftersom Totte då håller och håller och sedan börjar han pipa och yla (fortfarande utan att släppa – en fantastisk prestation i sig, att hålla och yla :o)) och sedan tuggar han som tusan också… Jag har ju lite halvhjärtat lärt honom släppa på klicket tidigare så jag vågar chansa och klicka innan han släpper – annars är ju risken att han tar klicket som belöning för att han håller, och nu bara ska spotta ut grejen för att kunna ta godiset. En liten balansgång det där. Det verkar dock ske inlärning här hur som helst och det är det viktigaste för mig.

Med en hund som inte börjar pipa så hade jag nog varit cool och väntat och väntat – någon gång måste de ju släppa rimligtvis. Men jag gillar alltså inte att göra det med Totte.

Så jag försökte göra något slags mellanting… Jag provade först att förstärka att han släppte i leken och bytte mellan två likadana leksaker och det var inga problem, inte ens i svår miljö; halv storm, massor av dofter, ny plats:

Sedan försökte jag överföra det här rakt in i vittringsapporteringen men det var ett alldeles för stort och galet steg så det blev pannkaka. Vidbränd pannkaka:

Efter att ha utvärderat och tänkt om försökte jag göra det lite lättare i hemmiljö: Jag lekte och försökte sedan slänga in en vittringspinne i leken för att försöka få honom att släppa (samtidig som jag klickade för att han kom mot mig med den) men det funkade fortfarande inte. Så då tog jag fram maten:

Därefter tänkte jag till och kom fram till att jag givetvis inte borde ha börjat med det svåraste (träppinnar) utan något som är mindre roligt. Jag tog en tråkig gammal dummie/leksak istället. Och detta i kombination med att han nu verkade vara inne på att faktiskt släppa på klicket gjorde att han släppte och nu dög även leken som belöning: (Ibland kan man höra hur jag råkar klicka två gånger, det är inte meningen utan det är tummen som reflexmässigt går av när han gör rätt…)

Slutligen övade jag på att släppa på längre avstånd – så han inte släppte först inne hos mig utan verkligen på klicket medan han fortfarande var i rörelse. Jag tränade det med den halvtråkiga leksaken och matbelöning (bästa belöningen när det är väldigt svårt). Och det funkade också. Jag vågade till och med slänga in en pinne några gånger:

Nästa steg blir att varva pinnar med leksaken ännu mer, lägga på fart och avstånd och därefter tänker jag flytta in det i vittringen för att där träna fart in med pinnen. Och jag ska varva med lekbelöning också. Detta har jag dessutom användning för i min träning av fart in med vanliga apporten förstås.

Allt detta ska göras hemma. I lugn miljö, inte på en ny plats i storm eller så. (Jag lär mig sakta men säkert). Sedan flyttar vi ut det.