I träningen som jag gör nu med Totte så kan man säga att jag tränar jag min chefsroll.
Jag har haft några riktigt bra chefer i mitt liv, och jag har träffat många, många bra chefer i mitt yrkesliv då jag har varit inblandad i flera chefsutbildningar i både privat och offentlig sektor.
Att vara chef i Sverige är en yrkesroll som har utvecklats genom åren. Tidigare var chef ett ord som förknippades med att man skulle vara auktoritär. Det har också varit väldigt viktigt att en chef varit en auktoritet på sitt område, det vill säga om du är chef för en medicinklinik så är det viktigt att du är expert- gärna överläkare inom medicin.
Chefsrollen har nu förändrats till att bli en egen yrkesroll. Du måste förvisso vara hyfsat bra på det område du leder, till exempel vara vårdutbildad på en medicinklinik. Men det går numera att vara sjuksköterska och chef för medicinkliniken. Stor vikt läggs på din förmåga att leda både människorna och verksamheten. (Och att kunna ekonomi :)).
Den auktoritäre chefen har blivit mer och mer omodern (men han eller hon finns fortfarande, särskilt inom vissa områden). För ett antal år sedan blev det populärt att ha ett situationsanpassat ledarskap där rollen alltså förändrades beroende på vad man ansåg krävdes i den specifika situationen. I chefsrollen idag ingår oftast att vara i ständig dialog med sina medarbetare. En av chefens viktigaste uppgifter är att sopa golvet så att medarbetarna kan utföra sina uppgifter – så att verksamheten kan utföra sin uppgift och nå sina mål. Det innebär att medarbetarna har fått ett stort eget ansvar för att lösa sina uppgifter på bästa sätt utifrån de förutsättningar som ges. Hela tiden med den övergripande uppgiften i fokus.
Jag kan definitivt översätta en del av ovanstående beskrivning av ledarrollen till min egen roll i träningen av min hund! Till exempel att skapa förutsättningar för hunden att lyckas med uppgiften.
Problemet med att använda chefsbegreppet i hundträning är att det dyker upp lika många bilder av vad det innebär att vara chef som människor som tränar hund. Och jag tror att vi nästan alltid kopplar ihop chefsordet med dominans. Sedan urminnestider har det varit ett centralt begrepp i hundträningen att vi ska dominera våra hundar och vara ledare för dem (enligt en hierarkisk syn på ledarskap som är sprungen ur hur höns hållna i fångenskap med begränsad tillgång till utrymme och föda uppför sig).
Min erfarenhet av de som använder chefsbegreppet och hävdar att det är en viktig del i hundträningen har hitintills varit att dominansbegreppet ligger och skvalpar nära, nära under ytan. Någon säger till och med rakt ut ”men det får man ju inte säga längre”…
Jag tror att hundträningen genomgår ett paradigmskifte. Det är inte den enklaste saken i världen att stå öppen och nyfiken i en sådan genomgripande förändring om man i trettio år har agerat efter en helt annan sanning. Det krävs en del mod och mognad, förmåga till analys och ett dynamiskt sinne för att ompröva gamla sanningar. Det kan vara rätt smärtsamt.
För mig blir det problematiskt att använda ord som chef och ledare i hundträningen eftersom det finns ett allt för stor utrymme för tolkningar. Det blir luddigt och okonkret.
MEN det skulle vara fint att kunna använda det! Att med ett enda ord beskriva en komplex realtion eller företeelse – så skönt! Men då måste jag förklara VÄLDIGT NOGA vad jag menar med att vara ledare för min hund. Och samtidigt vet jag att det inne i den människa jag möter spelas upp ett bildspel där ordet förknippas med helt andra värden än de som jag beskriver. Stor risk för missuppfattningar med andra ord.
Jag skulle troligen bli missförstådd om jag sa till en elev ”vi måste arbeta med ditt ledarskap gentemot din hund”. Själv förstår jag det inte om någon säger det till mig. Bättre då att ge konkreta förslag på konkreta problem.
Eller så får jag skriva ett manifest om vad det innebär att vara ledare för en hund och sedan sprida det över världen… :)
Åter igen en mycket väl skriven artikel, och jag måste nog säga att det inte låter som dumt det du säger.
Som jag skrev igår, så tycker/tyckte jag att chefskap inte hade något att göra med hundträning. Men jag har nog kommit fram till att det kanske inte är så dumt begrepp, anledningen till att just ledarskap och chefskap är så negativt laddat enligt mig, är för att ”hundkunniga” människor så som CM, Barbro Börjesson och Fredrik Steen har smutskastat ett begrepp eller en ställning så länge jag har hängt med iallafall.
”Ställningen” ledare eller chef, har för mig blivit ett negativt laddat ord i och med detta.
Vilket i min sanningsvärld inte har något med fysiskt eller psykiskt våld att göra. Vilket det ofta förknippas med nu då och då.
Jag tycker snarare att man ska förnya bilden av ledarskap eller chefskap, för det har definitivt fått ett oförtjänat rykte enligt mig. Istället för att banna ordbegreppet helt.
Jag tror att mycket av det traditionella ledareskapet/chefskapet kommer leva vidare, men som du säger så är det nog mycket viktigt att vara konkrett i vad man menar, om man säger något sådant.
ps: fick du mitt meddelande på FB.
Mycket intressanta funderingar och det finns som du skriver många olika tolkningar. Jag har haft en del diskussioner med en cross-over hundägare som tränar mycket, som nu letar efter en linje i sin ”nya” roll.
Hon hade en bra beskrivning av hur hon tänker kring när besökare ringer på dörren och hennes hund gör världens race. (något hon nu tränar för att få bort) I huvudet tänker hon att ”jag äger gästen” den personen är här för att hälsa på mig, och hallen är min tills att jag säger något annat. Med den mentala inställningen blir det lättare för henne att vara tydlig gentemot hunden.
Samtidigt gör hon förberedelser och underlättar för hunden att göra rätt beslut i den situationen, så att de till sist ska komma till en lösning som funkar för alla.
Man kan ha 1000 olika tankar kring detta, och jag gillar den mentala inställningen som hon har – att ta kontroll, vara tydlig och på så vis utstråla mer av det när hon sen tränar.
Bra skrivet! Det är därför jag har så svårt med begreppet ”lydnad” som jag associerar med underkastelse. Följsamhet/samarbete låter mer som vad det egentligen bör (ska) handla om!