Jag vet ärligt talat inte om det här är så genomtänkt men efter kursen med Siv har jag börjat träna om fjärren. Nu ska båda hundarna ha låsta framben. Totte har hela tiden haft lättare för det i vissa skiften så jag hade ändå tänkt träna in det mest på skoj med honom.

Men så insåg jag att även Tassla har lättare för det i vissa lägen. Så varför inte? Jag lär mig antagligen ett och annat på vägen i alla fall.

Jag har precis börjat så det här är verkligen några klipp från del allra, allra första träningspassen där jag visar några rörelser som är en bra början och några som är mindre bra.

Känslan har varit att sitt-ståskiftena och tvärtom kommer vi lätt hitta fram till. Men sedan har vi då sitt-liggskiftena och tvärtom. Idag har de definitivt fått mig att ångra att jag påbörjade detta… Jag har nog gjort  alla fel man kan tänka sig dessutom och belönat för fel grejer och så vidare.

Mest uppenbart, som min goda, goda träningskompis Åsa påpekar (hon har en urfin fjärr med sin Mio, med låsta bakben) är att jag måste träna stadgan MYCKET mer och ta det mycket lugnare. Det var samma visa när jag började med fjärren för ett år sedan – då med låsta bakben. Det enda Åsa sa på olika sätt då var: ”Belöna mycket mer för stadga” eller ”det här är ett stadgemoment” eller ”ge minst tre belöningar för stadga innan du ger en för rörelsen” osv. :)

Jag tränar skiftena sitt – ligg med hundens framtassar på en planka som ligger på en matta. Bakbenen är på ett halt golv så de lätt kan skjuta ifrån. Tror dock att jag ska prova att göra detta på en plattform också.

Mitt första pass ställde jag dem på vardagsrumsbordet :P och satte framtassarna på kanten så de inte skulle kunna gå framåt. Trodde jag – Tassla bara vek tassarna om bordskanten och lyckades ändå med det, haha.