I dag var det tredje gången på jaktkursen med Elsa Nordh och Shadi Kajevand. Nu tycker jag att det börjar hända saker med både mig, min hund och mina kurskompisar och deras hundar.
Förra gången tränade vi gripande och hållande av fågel, dvs leksak som sedan ska bytas ut till en dummy som sedan ska bytas ut till en fågel. Vi började också med frivilliga sittanden.
Denna gången fick vi träna vidare på hållandet – det är ju ofta ganska lätt att få en hund att gripa och dra men de flesta tuggar eller släpper när du själv släpper leksaken/apporten. Det gäller att klicka fort efter att man har släppt och innan hunden tar ett omtag. (Det vill säga inte släppa helt utan i små, små steg släppa mer och mer).
Jag är lat och kan jag hitta genvägar som inte blir senvägar i slutändan så slår jag in på dem direkt. Själv blev jag i veckan så otålig att jag började med omvänt lockande som genväg för att få Totte att hålla utan att tugga. Det funkade omedelbart ;-). Han sitter nu blickstilla utan att tugga och håller i dummyn, leksaken eller till och med träpinnen. Jag är fullt medveten om att den här signalen ska bort så fort det går men det ska bli kul att se om det här faktiskt funkar. Mer genvägar åt folket!
I dag fick vi också utveckla det frivilliga sittandet till att hunden skulle sitta när vi gick baklänges. När det flöt så satte vi på en kort visselsignal och handtecken som betyder sitt. Målet är att vi ska kunna blåsa sitt på avstånd ute på fältet, mitt i jakten. Det var kul och ganska svårt att -samtidigt som Totte sätter sig – blåsa sittsignal, sträcka upp handen i luften som sitttecken OCH klicka ;-) och sedan ge godis från ena handen. Jag fick lägga bort klickern för att få till det…
Vi tränade även riktningsträning som ska sluta med att vi ska kunna skicka hundarna rakt ut efter nyskjuten fågel/dummy. Springa till matskål och lägga kommandot ”ut” blev övningen. Dessutom tränade vi lite jaktfot, något som jag tror att jag ska vänta lite med efter som jag håller på en del med friaföljet just nu. Inte för att Totte inte skulle fixa att hålla isär detta utan för att jag inte vet om jag fixar det…
Avslutningsvis visade Shadi med sin hund Mini hur man kan baklängeskedja att skicka ut hunden till matskål, blåsa söksignal, blåsa sitt- eller stannasignal, skicka till dummy. Det var tjusigt! Läxan blev att träna de olika delarna. Lite svindlande att vi på fyra veckor faktiskt lärt oss allt det där! Nu ska jag träna dirigering till matskålar, fortsätta med sittsignal och lära in söksignal. Jag måste skaffa en visselpipa med andra ord!
Kul! Det är så bra att gå kurs, även om jag har minimalt med tid att träna just nu så gör jag i alla fall lite och det räcker för att man ska kunna ta sig en liten bit vidare varje vecka.
Det blev ett ganska intensivt träningspass i dag och min lilla hund är helt enkelt inte på topp – han känns lite halv just nu. Han kan faktiskt se riktigt ledsen ut emellan åt :(. Han orkar inte så mycket och han har gått tillbaka jättemycket när det gäller lugn och ro-träningen. Han piper och ylar och håller liksom inte i hop. Han verkar ha en rejält förhöjd stressnivå dvs hormonpåslag fortfarande.
Det har dock blivit bättre hemma på kvällarna men våra promenader är en fars fortfarande, där han hela tiden letar efter en liten svart cockertjej. Ägarna till den hunden måste börja undra. Så fort jag ser dem så vänder jag och springer över gatan eller åt motsatt håll…
Gud vad kul med jaktkurs!!! Är lite avis faktiskt :)
Det här med hormoner är ett gissel! Vi valde att kastrera våra två hanar när de var 16 mån. Vi upplevde hormonstressen så jobbig för alla parter. De var helt okontaktbara så fort vi var i närheten av tikar (eller där de lämnat sina härliga dofter efter sig), dvs på appellplan, i stan osv. Vi kunde inte längre ta hem besökare med tikar lika lite som vi kunde besöka dem. Fred var värst, sov nästan aldrig och ylade och ylade och ylade!! Vi har ju dessutom en tik också så då kan du ju tänka dig hur det var?! Jag pratade med tre olika veterinärer innan vi fattade beslutet att göra en kirurgisk kastrering och vi ångrar det inte en sekund! Ångesten var dock stor innan vi tog beslutet. Anledningarna till att vi inte valde kemisk kastrering var flera men främst pga att det är karens under den tiden, dvs inga tävlingar. Lycka till med härliga Totte!
Elin! Tack och välkommen hit. Håller helt med att man inte ska låta sig luras av ett yttre och en uppsyn och ibland en viss tossighet ;-). De är helt klart listiga!
Vilken inspirerande blogg!
Det är extra kul att läsa om någon som tränar med en spaniel. Jag har en field spaniel på 2,5 år. Alla raser har ju sina egenheter och spaniels kan ju vara lite ”tossiga” av sig :) Men de som tror att spaniels är dumma tar verkligen grundligt fel! Listigare hund än min lille Lucifer får man leta efter. Ha en bra dag!