I kväll har höstens valpkurs startat. Fem valpar och en hel hög med mattar och hussar och lillmattar slöt upp och kastade sig oförskräckt ut i Slottskogen i ösregnet. Där tränade vi kontakt och började med inkallningsträningen.

Härliga valpar som trots ny miljö och massor kul att titta på kunde göra både det ena och det andra. Alla kunde dessutom leka jättefint med sina tvåbentingar så möjligheterna att belöna dessa vovvar ser strålande ut. Vilket betyder att möjligheterna till god inlärning ökar!

Vid teoripasset låg alla valpar trötta och nöjda och vilade, utom min Totte som pep nästan hel tiden. Till slut somnade han i husses famn.

Efter träning i ösregnet hade vi en teoristund inomhus kring vad klickerträning är där vi talade en del om att det inte är klickern som är grejen utan TÄNKET. Deltagarna hade jättebra frågor kring bland annat hur man gör när man inte ”får” säga nej när hunden gör något som man inte vill.

Ett väldigt konkret och bra exempel: En av kursdeltagarna hade observerat att familjens valp blir väldigt överaktiv och ”bitig” när den precis har ätit. Den biter då även familjens barn i händer och byxor och så vidare. Man vill ju självklart inte att det ska bli problem i relationen mellan barn och valp och den första instinktiva reaktionen blir kanske att ”fya” eller ”neja” valpen. Tyvärr är det just detta som kan ställa till det…

Så vad göra istället? Ett sätt är att tillrättalägga miljön så valpen inte får misslyckas. Att tugga på barnen i familjen får sorteras under rubriken ”sånt som vi inte vill att valpen ska göra” och om hunden gör något sådant så har den fått misslyckas. Min uppgift som tränare är att se till att valpen lyckas uppföra sig så som jag vill att den ska uppföra sig.

När hunden har sina överaktiva ”ryck” efter maten så skulle jag helt enkelt se till att barnen och hunden inte umgås precis då. Låt hunden leka med någon av sina leksaker eller ta tillfället i akt att köra ett litet träningspass där en del av maten serveras som belöning. Passa på att träna på beteenden som du kanske vill ha lite högre aktivitet i. Lek med hunden och få massor gratis; en bättre relation, ökade möjligheter till att belöna i framtiden, en härlig attityd.

Har ändå situationen utvecklats till ett misslyckande så skulle jag lugnt sära på hund och barn och avleda hunden så den får annat att tänka på. Att lugnt hålla i valpen så den sitter stilla en stund och varvar ner en smula kan också funka.

Bitandet är en period i valpens utveckling som går över och ju mindre vi fäster uppmärksamhet på beteendet desto snabbare försvinner det. Att ”neja” eller ”fya” beteendet blir en förstärkning vare sig vi vill det eller inte. I värsta fall kan det utvecklas till ett riktigt otrevligt problem.

Alltså: Rigga miljön så att din valp får göra rätt efter rätt (och vad som är rätt bestämmer du!). Om det ändå blir fel så gör ingen affär av det utan avbryt och fundera på vad du kan göra för att det ska bli rätt nästa gång! Det är faktiskt precis så enkelt som det låter ;-).