För första gången någonsin har jag varit med om känslan ”jag har ingen lust” inför att jag ska gå hundkurs. Trodde jag aldrig skulle hända. Med SIV dessutom. Jag satt igår och tänkte att ”jag kan ju i alla fall åka hem om jag inte orkar”. Det är någon som dragit ner en rullgardin och den är jävligt ljustät.

Dessutom har jag om en vecka en landskamp mot Norge med Talangtruppen. Jag känner mig så otränad och usel så jag har haft funderingar på att hoppa av.

Som om vore hon tankeläsare så inleder Siv första dagen på en tvådagarskurs med mild fast hård uppfostran, något som hon är jäkligt bra på – att vara både mild och hård ;). Vi fick ENDAST prata om det vi var bra på. VI fick ENDAST berömma varandra och hitta bra saker. Vi fick ENDAST, efter ett pass, säga vad vi var nöjda med. Inga försvar, inga ”det där funkade ju okej men …” inte en endaste liten negativ tanke. Och vi var tvungna att applådera. Massor.

Gud tack för att du skickade hit Siv Svendsen när jag som mest behövde henne. ;)

Allvarligt talat, det blev definitivt en glipa i den där gardinen idag. Så himla skönt att känna det.

På förmiddagen fick vi göra roliga kedjor där målet var att hunden skulle klarar alla uppgifter på första försöket (planera så att de klarar det!) och vi fick belöna hur och var vi ville. Det var så skönt att känna att vi har massor bra saker och att trots att sommarens träning tvärbromsade och inte blev av som jag hade tänkt så har vissa saker utvecklats.

På eftermiddagen fick vi välja själva vad vi ville träna och då sa jag som det var, det är två saker som jag behöver höja – momentmässigt – på EN vecka så att jag kan göra en godkänd tävling på landskampen: Fotgående och inkallning med ställande.

Inkallningen vill jag bara känna mig säkrare på, hon stannar oftast på kommando men långsamt och ibland stannar hon av sig själv och ibland inte alls … Vi jobbade med att få till snabbare stannanden på kommando och testade lite allt möjligt. Det här blir ju lite quick fix till nästa vecka men det kändes som att vi knäckte några nötter faktiskt.

När det gäller fotgåendet så skiter jag i tekniken nu, det är bara en högre känsla som måste till. Åsa var sjysst att filma hela passet och jag har bara klippt bort lekpauser i övrigt jobbade vi så här:

Jag är jättenöjd, kan vi bara ta med lite av den där känslan in på tävlingsplanen om en vecka så har jag vunnit. Mot mig själv alltså. ;)